nyhetstest

– Nimbus andas optimism för framtiden. Båtproduktion är intressant för att den har en blandning av inhemsk marknad och exportverksamhet. Det viktiga är att man möter företag som Nimbus som har ett miljötänk som är konsekvent genom hela verksamheten. Det sa statsminister Fredrik Reinfeldt när han i måndags besökte Nimbus Boats fabrik i Mariestad.

Besöket på Nimbus Boats är ett av flera företagsbesök som Fredrik Reinfeldt genomför runt om i landet. Statsministern är ute på turné för att höra sig för om möjligheterna till jobb och företagande i Sverige under den rådande internationella lågkonjunkturen.

– På Nimbus är man till exempel väldigt beroende av det vi gör för att satsa på yrkeskunnande i Sverige, det vill säga att man tar upp vår tradition av hantverkskunnande och inte bara betonar teoretiska ämnen i skolan. Det är därför spännande att se hur vi kan förena hantverkskunnande med moderna processindustrier, sa Fredrik Reinfeldt.

Under rundvandringen i Nimbus fabrikslokaler samtalade stadsministern med delar av personalen och Nimbus Boats styrelseordförande Håkan Larsson fick tillfälle att berätta om båttillverkarens framtidsplaner och tillväxtmöjligheter.

– Jag tycker att det är väldigt positivt att statsminister Fredrik Reinfeldt på eget initiativ väljer Nimbus i Mariestad när han ska göra ett industribesök i regionen, sa Håkan Larsson.

På frågan öm statsminisern själv har båt svarade han:
– Jag äger ingen egen båt, men jag har vänner som har båt. Så jag är en sådan här som får åka med och tycker naturligtvis att det är trevligt.

Foto: Francis Howard

Ericsson 3 valde att gå in i “Stealth mode” när knappt 200 Nm återstod till etappmålet i Rio. Den nordiska båten med Mange Olsson som skeppare har tidigare under den här extremt avgörande och långa deltävlingen gjort ett par lyckade taktiska manövrar. Lyckas de än en gång så vinner de hela delsträckan.

Mycket talar för att Mange & Co. tar vinstlotten i sin chansning. De förvillar de andra båtarna, som samtliga har minst 100 Nm längre väg till mål än Ericsson 3.

Här är den senaste pressreleasen:

Wednesday 25 March 2009, 10:00 GMT

THE TEN ZULU REPORT, LEG 5, DAY 40

By Mark Chisnell

Please, release me, let me go… Rio beckons – when the Kiwis start saying enough is enough, you know that it really is enough. And now, finally, it looks like the bulk of the fleet have hopped out of the cage and headed for open ocean, clearing one more hurdle between them and the finish.

Ericsson 3 led the fleet out of the high pressure and into the breeze over night. Magnus Olsson and his Nordics have extended their lead – now in excess of 100 miles. But after a blissful period with wind speeds and boat speeds creeping into double digits for the front four boats, it’s slowed down a little for the leader this morning. And with conditions likely to remain unpredictable as they approach the Brazilian coast, no one can count on closing out this epic leg until they are tied up at the dock with a caipirinha in their hand.

The good news was that at 10:00 ZULU this morning, Ericsson 3, Ericsson 4, PUMA and Green Dragon all looked to have got themselves north of the centre of the high pressure that has tortured the leading pack since the weekend. They all had the east or south-easterly wind direction that would be expected to flow anti-clockwise above the high, at 12 o’clock relative to the centre. And in the case of Green Dragon, it was veritably howling, blowing 20 knots.

Today’s graph of Distance Run in 24 Hours (24HR_RUN) and Distance to Leader (DTL) shows how each of the front four boats escaped into the breeze as they clawed their way north, allowing the gaps between them to once again extend. The further north they were, the earlier their speed started to pick up, and the earlier the Distance Run stopped decreasing and started improving.

The opposite was true for Telefonica Blue, whose blue line on those two graphs is going in the opposite direction to the others. There’s a good reason for that – Bouwe Bekking and his team are on the other side of the centre of the high pressure. And their gains finally came to a halt as they crashed into it yesterday. They now find themselves with the very light westerly breeze to be found at 6 o’clock relative to the centre. And that means that they still have the whole area of light wind to negotiate.

So it’s a good job that these boys have plenty of food. Bouwe Bekking clarified their situation this morning, after some mixed messages from the boat yesterday. Bowman Michael Pammenter’s audio interview to Amanda Blackley gave the impression that they had been rationing for some time. But he was referring to snacks – power bars, dried fruit and so on – rather than the cooked meals which Bekking had previously told us that they have plenty of in this earlier email.

Bekking put the record straight in another email. He reckoned that there was still every opportunity for his crew to put down 5,000 calories a day between here and the finish. Nevertheless, even aboard the relatively well-stocked Telefonica Blue, Pammenter reckoned that he’d lost five kilograms (an answer of sorts for Kostya in the Comments). Do you think it’d ever work as a weight-loss programme – the six weeks, two oceans and five kilos diet? Maybe not, the problem isn’t so much a lack of food, as the sheer unpalatability of the freeze-dried meals after 39 days.

I’m not sure the same could be said for Green Dragon, who we saw yesterday trying to get four days of food to last for seven. Skipper, Ian Walker, reported that their difficulties were multiplying, as they now have a fuel problem as well as a food shortage. The alternator on the generator isn’t working, forcing them to charge off the main engine, which takes more fuel. They could break into the emergency reserve, but that might cost points – fortunately, they are moving again, and their ETA (Estimated Time of Arrival or ARRIVAL in the Data Centre) is improving. And both Walker and Ken Read in this email, found plenty of reasons to look on the bright side. The sun’s shining, we’re going to Rio – what’s not to like?

There’s a contrast between the two Ericsson boats that, unsurprisingly, made their own decisions about what to take with them. Ericsson 3’s skipper, Magnus Olsson reported to Guy Swindells in a short audio interview that they had packed food for 40 days, plus a bit, and have plenty.

Then, when Guy Swindells spoke to Ericsson 4 navigator, Jules Salter, in a second audio interview yesterday, Salter revealed that they had originally packed food for 40 days, but subsequently decided to cut it back by one bag to 36 days. Fortunately, they had realized early that it was likely to take longer, and started putting food aside from the well-stocked bags. No one was going to get fat, reckoned Salter, but they had enough – mostly they were, “just eating out of boredom.”

Ah yes, the boredom – the light wind, and the endlessly receding ETA. In that same interview, Salter reckoned that they would hold some decent breeze for about 36 hours – and we’re about mid-way through that – then things would get tricky again as they approached the finish. While he thought it was unlikely that they would catch Ericsson 3, he conceded that there was still some racing left to do.

If we look at today’s Predicted Route image we can see why. By tomorrow morning, the easterly breeze that’s driving them home will start to weaken badly around the finish line and along the coast south of Rio. Add to that the reputation of Guanabara Bay, notorious for light winds, and there is every prospect of those final miles being difficult.

The Arrival time in the Data Centre has Ericsson 3 into Rio a comfortable nine hours ahead of her teammate. And that’s because she’s expected to get there before the wind starts to die – but if she doesn’t, the gap will close, as is anticipated for Ericsson 4. The Prediction has PUMA finishing within four hours of the overall leader tomorrow. The other one to watch is the gap between Green Dragon and Telefonica Blue, currently nine hours to the Dragon’s advantage. But a huge amount depends on how fast Bekking and his men can get their boat across the centre of the high – that number could close or open spectacularly.

Dieter Steffen suggested that – to see what faces them at the finish – we keep an eye on the conditions at Santos Dumont Airport, which fringes Guanabara Bay and was reporting a wind speed of two miles an hour this morning – yikes! Is it possible that we could get a big enough slowdown for boats to lose leads pushing three digits or more? Somehow, I can’t believe it, but while I reserve the right to subsequently revert to my mantra, it’s a sailboat race, and anything could happen… at this moment, I wouldn’t be putting money on anything other than them creeping home in the same order.

And, as I said yesterday, whatever the theory predicts, it’s no less stressful when the boat is next to motionless, and too easy to imagine that everyone else is doing 15 knots straight at the mark. After reading about how that feels on Ericsson 3 in yesterday’s email, we can now see it in this .tv clip. Things were no more cheerful aboard Ericsson 4 – they have to look over their shoulder at PUMA. Perhaps it’s because PUMA have a 300+ mile buffer to Green Dragon – and can only gain from the situation – that they managed to pull off the trick of looking back fondly on the adventure, even though they haven’t actually finished it yet.

And looking back fondly is something I’m about to start doing myself – that will have to be it for the TEN ZULU for Leg 5, as I’ve got to go and climb on a kerosene canary bound for the aforementioned Bay. I’ll be back with the Leg 6 preview before you know it. And if you got rickrolled in the course of today’s story … sorry, but I promised someone a long time ago – hopefully long enough that they too, got caught.

The TEN ZULU REPORT (so called because it follows the 10:00 GMT fleet position report, and Zulu is the meteorologist’s name for GMT).

Företaget Wpd Finland Oy och Forststyrelsen Laatumaa avser att bygga en vindkraftspark på Mielmukkavaara i Muonio kommun. Anläggningen planeras omfatta högst 15 vindkraftverk med en effekt på vardera 3 MW samt en 110 kV kraftledning till Muonio elverk. Området ligger som närmast 3,5 km från gränsen till Sverige (Pajala kommun).

Naturvårdsverket har från Miljöministeriet i Finland fått underrättelse enligt Esbokonventionen angående miljökonsekvensbedömningsprogram för den planerade verksamheten.

Sverige har möjlighet att lämna synpunkter på bifogat program. Naturvårdsverket samordnar dessa synpunkter och har sänt ut material till myndigheter och organisationer. Det är öppet för allmänheten att lämna synpunkter.

Ett av fiskets allvarligaste miljöproblem är oönskade bifångster av fisk, marina däggdjur och fåglar. Fiskeriverket startar nu arbetet med en långsiktig strategi för skonsamma fångstmetoder. Syftet är att minimera utkast av fisk, i enlighet med det uppdrag som regeringen offentliggjorde igår i propositionen för en sammanhållen svensk havspolitik.

Fisk som är för liten, eller på annat sätt är otillåten fångst, måste kastas tillbaka i havet trots att den sällan överlever. Dessutom förekommer olaglig dumpning av fisk enbart av ekonomiska skäl, så kallad high grading, som innebär att man slänger tillbaka den del av fångsten som ger minst betalt.

– Vi är glada över att regeringen nu gör en extra satsning på skonsamma och selektiva fångstmetoder som gör det möjligt att minska bifångsterna. Därmed kan vi sätta mer fart på flera viktiga utvecklingsprojekt, säger Ingemar Berglund på Fiskeriverket.

– Det handlar bland annat om att utarbeta selektiva redskap för torsktrålning i Östersjön, att tillsammans med danskarna vidareutveckla de selektiva redskapen i Kattegatt och att ta fram sälsäkra torskburar.

Fiskeriverkets långsiktiga strategi för skonsamma fångstmetoder ska utgå från att fångstmetoderna i svenskt fiske ska vara så art- och storleksselektiva att fångst och utkast av oönskade storlekar och icke-målarter minimeras. Fångstmetoderna ska också ha låg miljöpåverkan i form av energiförbrukning och påverkan på känsliga livsmiljöer.

Förutom redskapsutveckling omfattar uppdraget även strategier för hur kunskap om hur fiskets och beståndens fördelning i tid och rum kan utnyttjas i förvaltningen för att minimera oönskade fångster.

Arbetet ska ske i samverkan mellan Fiskeriverket och näringen. Därför kommer Fiskeriverket att tillsätta ett antal samrådsgrupper, vars uppgift blir att identifiera de områden som ska sättas i fokus, diskutera inkomna förslag och planera eventuella försök.

Svenskt Vatten anser att regeringens havsmiljöproposition innehåller flera för havsmiljön viktiga förslag. Jordbruket är en stor källa till kväve- och fosforutsläpp till Östersjön, därför är det viktigt att regeringen har lagt förslag som är riktade till den svenska jordbrukssektorn. Men det behövs fler åtgärder frånflera aktörer för att klara Östersjöns miljö.

– Regeringens satsningar med ett nytt statligt bidrag till lokala vattenvårdsprojekt mot övergödning är mycket angeläget liksom anslaget för att projektera och planera fler våtmarker. De utlovade satsningarna på att främja hållbara produktionsmetoder inom jordbruket i syfte att minska fosforförlusterna är också mycket viktiga, säger Lena Söderberg, VD i Svenskt Vatten.

– Svenskt Vatten ser mycket positivt på att en myndighet bildas med samlat ansvar för havs- och vattenmiljöfrågor. En viktig uppgift är att vara sammanhållande och styrande för arbetet med Ramdirektivet för vatten, Marina direktivet och Sveriges åtaganden enligt HELCOM:s Baltic Sea Action Plan.

Vattentjänstbranschen är också beredd att fortsätta ta ansvar för de system som gör att vår sektor kan fullfölja det positiva arbete som pågår med att minska utsläppen av fosfor och kväve vid de svenska reningsverken.

– Incitament via ett välavvägt och branschspecifikt avgiftssystem kan mycket väl leda till effektivare reningsverk. Ett eventuellt avgiftssystem bör dock utformas i samarbete med vattentjänstbranschen så att det blir en avgift som leder rätt.

Svenskt Vatten ser också stöd för “uppströmsarbetet” i havsmiljöpropositionen genom att regeringen vill att källor till farliga ämnen i havsmiljön och spridningen av dessa ämnen identifieras och åtgärdas samt att EU:s läkemedelslagstiftning kompletteras med krav på testning av verksamma ämnens miljöfarlighet.

– Detta är goda nyheter för vatten och hav men för att minska belastningen av kvicksilver och kadmium i Östersjön behöver regeringen på ett tydligare sätt arbeta för en snabb utfasning av användningen av amalgam från all tandvård inom hela EU samt att kadmium förbjuds i konstnärsfärger inom EU, avslutar Lena Söderberg.

Nu är det verkligen trögt för deltagarna i Volvo Ocean Race. I de lätta vindar som råder när det är knappt 500 Nm kvar till etappmålet i Rio seglar båtarna ganska långsamt. Det börjar bli ont om mat ombord och efter drygt 38 dygn ombord är besättningen säkert ganska trött. Ericsson 3 leder fortfarande med 59 Nm över Ericsson 4. Puma ligger trea.

Här är den senaste pressreleasen från Race Office:

Green Dragon Leg Five Day 38 QFB: received 23.03.09 1249 GMT

Posted: 23 Mar 2009 07:26 AM PDT

Three days ago we had a pretty solid ETA in Rio of the 25 March (two days’ time). We had a fast route according to the weather models.

Next the wind heads too much to lay the Falklands and we lose precious hours having to tack through the islands. Following this a high pressure bubbles up right in our path and just behind that of the leaders. Negotiating this cost us a day.

Still things were OK as we sailed upwind looking for northwesterlies and a new low coming off the South American shore. This arrived last night as predicted but instead of bringing 15 knot winds and a route through the next high pressure, it brought lightning and no wind. Now we are left with virtually no wind and none forecast for three days. We also have adverse current. We have 1000 miles to go and my most optimistic outlook right now is an ETA of six days. At times like this the race becomes secondary to survival. The fundamentals of our life aboard are power to make water and run the boat’s systems and food.

We have been closely monitoring our power consumption and diesel reserves (the batteries are charged off the generator which runs on diesel) and we are confident this will not be an issue. To make sure, we will consciously save power by closing down non-essential systems.

As for food the picture is not so good. We started with 40 days and a week ago we split some food packs down to make another two days of food rations. This would give us 42 or another three days from now. We may well need at least seven days and three into seven doesn’t go. When guys are tired and hungry, there is nothing like food to create friction between them.

As of today, to prevent any arguments over who has eaten what, we are splitting the food 11 ways and leaving each individual to manage their own food. We are already hungry and it will get worse – simple as that. That is life – nobody is going to die.

On a brighter note we are currently moving at six knots pointing nearly at Rio which is the best VMC we have made for 12 hours and it is a beautiful sunny day. What more could you ask for?

Ian Walker – skipper

Leg Five Day 38 Daily Story: Watching And Waiting

Posted: 23 Mar 2009 07:08 AM PDT

For Ericsson 3, the finish of Volvo Ocean Race leg five cannot come soon enough. It is a question of watching anxiously to see what the opposition is doing – in this case Ericsson 4, and waiting for the wind to fill in to propel them to a first-place finish in Rio de Janeiro. The team has covered a measly 189 nm in the past 24 hours.

With every three-hour position report there is a small loss or gain to be made and today at 1300 GMT, Ericsson 3 was on the up, having clawed back 15 miles from Ericsson 4 to extend their margin to 72 nautical miles.

Currently 246 nm off the Brazilian coast and parallel to Port Alegre, Ericsson 3 is making 9.3 knots. Ericsson 4 is right on her tail and still has wind, while PUMA is 401 nm offshore, and making 11.5 knots average, the best in the fleet. In the next three hours, there will be losses for Ericson 3 and gains for the chasing two until they reach the light spot and slow again.

Meanwhile further back in the field, the westerly course chosen by Green Dragon has led them into all sorts of trouble, allowing Telefónica Blue, who stayed offshore, to close the gap between them to 175 nm. Bouwe Bekking’s newly invigorated team now has a real chance now of catching Ian Walker and his men.

It has been a chapter of misfortune for Green Dragon that began three days ago when the weather models showed a fast route.

“Next, the wind headed too much to lay the Falklands and we lost precious hours having to tack through the islands,” explains Ian Walker.

“Following this, a high pressure bubbled up right in our path and just behind the leaders. Negotiating this cost us a day,” he says.

“Still things were OK as we sailed upwind looking for the northwesterlies and a new low coming off the South American shore. This arrived last night as predicted, but instead of bringing 15 knot winds and a route through the next high pressure, it brought lightning and no wind,” Walker concludes. The team is now struggling with virtually no wind and none forecast for three days.

To make matters worse, the team is battling adverse current and Walker says they will not be in Rio for another six days. This has meant the rationing of food and diesel, which is used to run the onboard systems. The team has closed down non-essential systems, but as for food, the picture is not so good.

This 12,300 nautical mile leg has turned into something of an epic. It is the longest leg in the 36-year history of the event and it is beginning to look as if an elapsed time of around 40 days will be recorded. Food is now being rationed on all boats and the daily food bags are being re-organised, each time making the day’s food bag emptier.

“I am sure we aren’t the only boat complaining of lack of food at this point, but we are starting to run pretty low and every routing run we do after we get new weather is showing longer and longer elapsed times,” rues PUMA’s skipper Ken Read.

For Green Dragon, the situation is worse. They started the leg with 40 days worth of food, which a week ago was split to make another two days of food rations.

“When guys are tired and hungry there is nothing like food to create friction between them,” says Walker, who has split the remaining food 11 ways leaving each of the crew to manage his own food, to prevent any arguments. “We are already hungry and it will get worse – simple as that,” says Walker rather matter of factly.

The team onboard Telefónica Blue is hungry too, and drooling at the prospect of Rio’s famous restaurants.

“The ‘all you can eat’ meat restaurant seems to be very high on everyone’s priority list, including mine!” writes Simon Fisher. “Right now, just thinking about it making my stomach rumble.”

There is just the small matter of over 1100 miles to go before they can tuck in.

Leg Five Day 38: 1300 GMT Volvo Ocean Race Positions
(boat name/country/skipper/nationality/distance to finish)

Ericsson 3 SWE (Magnus Olsson/SWE) DTF 590 nm
Ericsson 4 SWE (Torben Grael/BRA) +72
PUMA Racing Team USA (Ken Read/USA) +135
Green Dragon IRL/CHI (Ian Walker/GBR) +409
Telefónica Blue ESP (Bouwe Bekking/NED) +584

Delta Lloyd IRL (Roberto Bermudez/ESP) DNS
Telefónica Black ESP (Fernando Echávarri/ESP) DNS
Team Russia RUS (Andreas Hanakamp/AUT) DNS

Cape Horn Scoring Gate
(boat/date/rounding time/gate points)

Ericsson 3: 17.03.09 1222 GMT: 4 points
Ericsson 4: 17.03.09 1448 GMT: 3.5 points
PUMA: 17.03.09 2046 GMT: 3 points
Green Dragon: 18.03.09 0215 GMT 2.5 points
Telefónica Blue: 19.03.09 1339 GMT 2 points

Länk www.volvooceanrace.org

Läkemedlet clotrimazole, vanligt i receptfria hudsalvor, är förknippat med stora miljörisker. Det visar forskning vid Göteborgs universitet. – De läkemedel och kemikalier vi använder i hushållen bildar en cocktail i havet, som direkt påverkar organismers tillväxt och fortplantning, säger forskaren Tobias Porsbring.

Pressrelease:

När svenska myndigheter genomför miljöriskbedömningar görs det för en kemikalie i taget. Men senare forskning, som nu börjar uppmärksammas av myndigheter, visar att de skadliga kemikalier människan sprider till miljön inte verkar ensamma. Kemikalier, läkemedel och skönhetsvårdsprodukter som följer med avloppsvattnet, oftast med havet som slutstation, bildar en ”cocktail” av kemikalier – som kan vara betydligt mer skadlig än den enskilda kemikalien i sig.

Forskaren Tobias Porsbring vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet, har studerat naturliga mikroalgsamhällen längs västkusten. I sin avhandling visar han hur användandet av ett vanligt läkemedel mot hudsvamp, clotrimazole, är förknippat med stora miljörisker.

– De halter av clotrimazole som uppmätts i miljön påverkar syntesen av algernas steroler, vilka i sin tur är viktiga för flera funktioner i algernas celler. Följden blir att algernas tillväxt och fortplantning hämmas. Eftersom encelliga mikroalger utgör den huvudsakliga basen i havets näringskedja riskerar användandet av clotrimazole att påverka havets hela ekosystem, säger Tobias Porsbring.

Men clotrimazole verkar alltså inte ensamt i havets ekosystem. Förutom clotrimazole hittas bland många andra ämnen propranolol (ett blodtryckssänkande läkemedel), triklosan (en antibakteriellt ämne vanligt i tvål och deodoranter), fluoxetine (ett antidepressivt läkemedel) och zink pyrithione (som finns i mjällschampo) regelbundet i havsmiljön. Tobias Porsbrings forskningsresultat bevisar att blandningen skapar en ”cocktail-effekt” som har en direkt påverkan på mikroalgsamhällets tillväxt.

Att även låga halter av ett miljögift, som i sig inte orsakar någon synlig påverkan, ändå bidrar till en större, sammanlagd effekt tillsammans med andra kemikalier, understryker att cocktaileffekter är ett reellt miljöproblem. Trots detta utförs som regel miljöriskbedömningar endast för en kemikalie i taget. Genom att använda kunskapen om miljöhalter och effekter av enskilda kemikalier lanserar Tobias Porsbrings avhandling en teoretisk modell för att beräkna hur cocktaileffekter uppkommer, som med hög tillförlitlighet kan användas för att uppskatta den sammanlagda miljörisken från kemikalieblandningar i havets ekosystem.

Avhandlingen On Toxicant-Induced Succession in Periphyton Communities: Effects of Single Chemicals and Chemical Mixtures försvarades vid en disputation den 20 mars. Handledare var professor Hans Blanck, Institutionen för växt- och miljövetenskaper.

Sweden Yachts har gått i konkurs. Företaget lämnade in ansökan om konkurs på måndagen. Det är den finansiella krisen som nu skördar fler offer inom båtindustrin. Efter Hallberg-Rassys stora varsel för drygt en vecka sedan är det alltså nu dags för en känd segelbåtstillverkare att gå under.

Sweden Yachts har haft det tufft i flera år och levde under rekonstruktion sedan september2008. Företaget har dock även tidigare gjort konkurs och inte varit känt för ekonomisk stabilitet sedan dess.

Samtidigt är Sweden Yachts känt för sina mycket vackra och välseglande båtar i hög kvalitet. Båtarna brukar få stort genomslag i internationella tester och hyllas av många seglare.

Sweden Yachts har anläggningar i i Ljungskile och i Stenungsund. Företaget hade cirka 60 anställda vid konkurstillfället.

På bilden syns en Sweden Yachts 54.

Mannerfelt Design Teams rib-båt Pzero 1400, ritad för italienska Pirelli, vann Red Dot: Best-of-the best i kategorin Transport. Det är första gången i tävlingens historia som en fritidsbåt får utmärkelsen Best-of the-best. Det är också första gången ett svenskt designföretag vinner Best-of-the-best i kategorin Transport.

Pressrelease:

Red Dot är designvärldens Nobelpris. I år deltog 3231 bidrag från 49 länder. 683 (21 %) produkter belönades med Red Dot för hög designkvalitet. Av dessa fick 49 bidrag (1,5 %) utmärkelsen Best-of-the-best för excellent design. Tidigare Best-of-the-best-vinnare i transportkategorin är BMW 3-serien Cabriolet (2008), Lamborghini Murcielago Roadster (2004) och Maserati Quattroporte (2004).

Båten är ritad på uppdrag av Pirelli som 2006 bestämde sig för att ta upp tillverkningen av högklassiga gummibåtar igen. Målet var att rita en spektakulär och innovativ rib-båt byggd med högsta kvalitet i material, design och finish. Ribben är 46 fot, toppar 85 knop och har hittills byggts i sex exemplar. Den tillverkas och säljs av Tecnorib srl i Italien.

– Den har uppfyllt allt vi önskade oss, säger Gianni de Bonis, VD på Tecnorib. “Det är den mest fantastiska båt jag någonsin kört, mycket snabb och säker med en underbar design som drar blickarna till sig var den än kommer.”

Mannerfelt Design Team har designat båtar i över 30 år. De är internationellt erkända för sina snabba och innovativa båtar som vunnit över 14 världsmästerskap. 33-årige Ted Mannerfelt, som ritat Pzero 1400, blev själv världsmästare 1995 i en båt som hans far designat. Han har också arbetat fyra år på Jaguars avdelning för Advanced Design.

Länkar:

www.ocke.se

www.mannerfeltdesignteam.com

www.red-dot.org

Miniskepparen är den första nautiska kursboken som är speciellt avsedd för barn. Boken tar upp många av de saker som är viktiga för att säkert segla eller framföra en båt.

Pressrelease:

Miniskepparen av Carina Norberg innehåller det mesta som ingår i en förarintygskurs för vuxna, men på ett enklare sätt. Här finns många roliga övningar och förklaringar som handlar om sådant som händer på sjön i form av korsord, frågesport och övriga tips och trix. De flesta sidor går bra att läsa och pyssla med hemma. Men det dyker också upp sådant som är lättare att förstå, titta på, eller göra när du är ombord på en båt.

Exempel på avsnitt i boken:
Ord ombord
Styrbord och babord
Båtkorsord
Båtens delar
Väderstrecken
Sjökortets färger berättar om djupet i skärgården
Kan du färglägga sjökortet?
Vilka symboler kan du hitta på det här sjökortet?
Vilka sjömärken ser du här?
Klarar du av att navigera i farleden?
Köra båt i mörker
Hur ser fyren ut på dagen?
De 10 sjövettsreglerna
Latitud och longitud
När kommer vi fram, hur långt kommer vi i olika farter?
Att styra efter kompassen
Lär dig några vädertecken
Vinden och vågorna
Skriv din egen loggbok
Instrument ombord
Några flaggor som kan vara bra att veta vad de betyder
Snåla med strömmen ombord

Carina Norberg arbetar som utbildare och föreläsare i bland annat navigationslära.
Hon driver samtidigt företaget www.skargardkunskap.se och har lång erfarenhet av båtliv och navigering.

Efter drygt 38 dygn till havs är det dubbelt Ericsson i topp när båtarna i Volvo Ocean Race nu närmare sig målet för etapp fem; Rio de Janeiro. Nordiska Ericsson 3:s ledning på tisdagskvällen, svensk tid, var cirka 60 sjömil före Ericsson 4. Då återstod cirka 400 sjömil vilket, med rådande vindar, betyder målgång på torsdag morgon svensk tid.

Det ser bra ut för den nordiska Ericsson-båten, men det är långt ifrån avgjort. Just nu är det mycket lättar vindar som härskar utanför den Sydamerikanska ostkusten och dessa kan spela seglarna spratt. Risken att fastna i stiltjebälten och bli omseglad är överhängande.

För en vecka sedan passerade Ericsson 3 Kap Horn som första båt. Och sedan dess har skepparen Magnus Olsson och hans besättning främst kämpat i de lätta vindarna, nervöst letande efter vind och fart.

– Senaste natten hade vi några riktigt nervösa timmar då vi inte hade någon vind alls, samtidigt fick vi rapporter om att Ericsson 4 gjorde 13 knop bakom oss, säger Gustav Morin ombord på Ericsson 3 och fortsätter:

– Det blev alldeles tyst ombord och alla började speja efter vind för att få lite fart i båten. Vi lyckades få lite vind och har sedan dess hållit undan. Men en ledning kan snabbt försvinna om vi mer eller mindre ligger still medan de andra har bra fart.

Det har verkligen inte gått undan det senaste dygnet. När det går som fortast kan VO70-båtarna avverka mer än 500 sjömil på ett dygn. Under dygnet som gick seglade Ericsson 3 cirka 180 sjömil.

Under stoppet i Rio väntar först några dagars välförtjänt ledighet för besättningarna innan det är dags för förberedelser inför in port-racet 4 april. Sedan går starten av etapp 6 mot Boston på påskafton 11 april.

Bilderna:
Gustav Morin letar fotovinklar. Foto: Ericsson 3.

Fördäcksgast Anders Dahlsjö. Foto: Gustav Morin /ERT.

Första veckan i augusti går Starbåts-VM i Varberg. Närmare 100 besättningar tävlar då i en av världens allra mest prestigefyllda seglingtävlingar. De tävlande utgör den yppersta eliten i seglingsvärlden med bland annat Americas Cup, Volvo Ocean Race och OS bland sina meriter.

Deras absolut starkaste drivkraft är att här besegra världens bästa seglare och vinna ära och respekt.
Efter att Starbåts-VM genom åren genomförts i bl a Rio de Janeiro, Los Angels, Cadiz och Buenos Aires, har Miami till i år lämnat över värdskapet till Varberg, som nu återetablerar sig som seglarstad.

Hetast är Sveriges egen Fredrik Lööf som var med i guldmedaljstriden vid OS i Beijing. Men där blev snuvad på guldet (visst, brons i alla ära men…) och nu är han oerhört revanschsugen och har föresatt sig att sätta kommande besökare rejält på plats.

Framför allt återstår det för Fredriks del om att bevisa – en gång för alla – att han kan slå sin ständige antagonist, Iain Percy från Storbritannien som tog OS-guldet 2008 och dessutom slog Fredrik och Anders i Europamästerskapet i Varberg 2005. Vi kan alltså se fram mot ett riktigt stjärnornas krig i sommar!

Starbåts-VM 2009 arrangeras av Varbergs Segelsällskap under Varberg Sailing Week, som under hela veckan håller fest och visar upp sig som seglarstad och Sveriges havssportstad nummer 1. Här samlas segling, surfing och allt annat som hör livet vid havet till. Välkomna!

Länk: www.starworlds2009.com

Det är lite lugnare vindar och därmed långsammare segling för båtarna i Volvo Ocean Race som är på väg mot Rio de Janeiro. Efter 36 dygnssegling återstår fortfarande cirka 700 Nm och mycket kan hända innan båtarna går i mål. Ericsson 3 leder med cirka 75 Nm före Ericsson 4. På tredje plats ligger fortfarande Puma.

Här är de senaste releaserna från Race Office:

Sunday 22 March 2009, 1630 GMT

AFTERNOON REPORT, LEG 5, DAY 37

It’s turned into a slow motion race to Rio. High pressure is blocking the front runners from a quick passage to the finish line and the final stage of this marathon leg is turning into a challenge bigger than anyone anticipated.

For the leg-leading Ericsson 3, the situation is compounded by the fact that those behind have been making better speeds for much of the weekend. That’s not the case anymore, but their lead has been compromised significantly. Ericsson 4 is now just 60 miles behind.

Horacio Carabelli wrote in on Sunday to report on the slow progress the chasing Ericsson 4 is making and the impact that is having on their food supplies.

“We are slowly progressing towards Rio and we still have a lot to go,” he wrote. “I’ve been sailing along this coast a good part of my life and normally, to Rio is a light upwind trip in this time of the year unless you catch a front coming from South. Sailing itself has been pleasant in moderate winds, flat water and quite clear skies, much better than 3-4 days ago where we were fully dressed with all the underlayers we had availiable.

“Nipper has reorganised the food for the second time, every time making the day bag emptier!! So it will be a painful 800 miles from here. The distance between the boats has changed quite a bit as we pass through the west of a high pressure area, gaining and losing on each sked, difficult to say what will happen and at the end we have to deal with the approach to Guanabara Bay that can be very tricky. According to the planning we should be in by the 25th at noon, so if we are lucky we have three more nights left…”

A look at the 2D tracker shows what the boats are dealing with. Flick on the weather overlay and you can see the westerly sector of the high pressure system Horacio was referring to is bringing light northerly winds. That means upwind sailing for today. Relief does come from the forecast however. If you play the race forward by one day, the wind veers around to the right, allowing freer sailing on starboard tack by this time tomorrow. But that doesn’t make today any easier.

“The gods are taunting us today, and I wonder what did we do to displease them?” was the way Rick Deppe put it on PUMA. “Making very slow progress towards Rio as we find ourselves tacking upwind in a very light breeze. It’s really frustrating because we’re not really used to going this slowly on our high speed il mostro, especially in the last month of sailing when we have never really stopped! I don’t even think the guys would care if we were going upwind in breeze today just so long as we were making meaningful progress toward Rio.”

How slow has the progress been? Take a look in the Data Centre for an indication. Only one boat has a 24 hour run over 300 miles, and that’s Telefonica Blue at the back of the fleet and enjoying a completely different weather pattern. The leading trio has been mired in sub-200 mile days.

“Plodding along at a snail’s pace right now, frustrated because we can’t make any real progress on the Ericsson boats and are making painfully slow progress on the finish line,” wrote Ken Read from il mostro, after recovering from a 36-hour stomach bug. “At least if we are to be out here longer than projected, give us a weather window to make a run at the two leaders! A simple delivery from here is no fun. 800 plus miles to go, and we are light air upwind at the moment, making very little ground.”

Onboard the Telefonica Blue boat though, the news is more positive and the team is gaining major traction on Green Dragon, now just 240 miles ahead – still a significant advantage, but much smaller than it was coming into the weekend.

“We are ‘lucky’, as we have tonight a breeze very close to being in the right range of our J4 jib,” was the explanation from Telefonica Blue skipper Bouwe Bekking. “The last 48 hours we have been sailing in the so-called no-mans-land, as we couldn’t have the right jib up, meaning sailing only at around 85% of our optimum. So even though it is a bumpy ride, we are making ok progress and the performance numbers are better, even though we are still on the wind. Within a day from now the breeze will start lighten off, but lift which means less water over the deck and probably better progress, as we can hoist our big code 0.”

The end result should be a closer spread across the finish times for the fleet compared to the rounding at Cape Horn. 753 miles to go for Ericsson 3 and the finish can’t come soon enough.

Sunday 22 March 2009, 1530 GMT

By Riath Al-Samarrai

While the fleet has been battling a marathon leg, Team Delta Lloyd have been locked in an epic adventure of their own.

It’s been a shade longer than seven weeks since Roberto Bermudez’s team retired from leg four in Taiwan, the result of a cracked forward ring frame as well as bow delamination.

In between, the campaign has changed drastically with two key new faces in the team’s shore operation; a new mast; three changes to the sailing crew; and a loft of largely new sails.

It’s a combination which Bermudez hopes will get the team a podium position on one of the five remaining legs or four in-port races, but in the meantime he would like to catch his breath.

“A lot has been going on,” he said. “A lot of changes to the campaign and I think it will get us good results. I think we are capable of getting a podium.”

Not that he has been too consumed by the racing over the last month. “I’ve hardly looked at the position reports,” he said. “It’s been too frustrating. I want to be sailing. The long leg (from China), it has not been done before. It has the (Cape) Horn, and we all would like to do it. I have been round three times; I would much prefer to go round sailing, rather than watch. It has been hard.”

In boat building terms, it has been particularly tough.

It was initially hoped the boat could be packed on a ship to arrive in Rio on March 4, but ultimately they were forced to take a later option that got it here on March 12. Work finally started the following day and since then the boat has undergone extensive surgery. The forward ring frame has been replaced with one flown in from Italy, while another two have been fitted to the bow to make three. The delaminated panel on the underside of the hull, meanwhile, has been cut out and replaced. And all in addition to the regular maintenance of the boat.

“A lot of work,” said Mike Danks, the former Pirates of the Caribbean shore boss who was hired to lead the land operations in place of Jeff Condell. “We’re doing really well, we’re fortunate to have some great help.”

Not least from Killian Bushe, the renowned Irishman who built the boat (formerly the all-conquering ABN AMRO ONE) and also the two Ericsson yachts for this race. He flew in with seven of his specialist boat building team to oversee work on the ring frames and panel, while Danks and his seven-strong shore team attacked the remaining job list.

“We’ve also had a guy in from Southern Spars and an extra electronics expert,” Danks said. “We’re doing this properly. It’s a bit of a new start for the team so hopefully we can get going again.”

Bushe added: “Everything has gone very well. You have challenges working here, like the heat and finding the parts you need. It’s all here, you just have to find it.”

Soon the wait to get the boat back on the water will be over. Danks anticipates repairs will be completed by March 25 and the boat, complete with its new mast, will be sailing by March 28. “We’ll be in a position where we can prepare and with a fresher boat as well.”

To that end, he revealed “at least four or five new sails”, including a mainsail, will be added to the boat here, along with “a few new sails” that were due to be used on leg five. “It should help us a lot, to have that on our side,” he said.

Other changes have taken place onboard. Guillermo Altadill, Ed O’Connor and Martin Watts have all stepped off the boat – O’Connor has taken a place on the shore team – and Nick Bice and Ben Costello have joined the crew. A third new crew member is expected to be named this week.

It’s enough to make Bermudez smile again. “We have done a lot of good things with our time away,” he said. “I feel very good about the rest of the race.”

MAREX 370 Aft Cabin valdes till den totala vinnaren på årets båtmässa i Oslo, som avslutas söndag 22 mars. Den norska båten vann både i kategorin ”The Favorite Boat for Men” och ”The Favorite Boat for Women”. Marex nya modell har tydligen blivit mycket lyckad. Besökarna vid Oslos båtmässa röstade via sms på sin favorit och Marex 370 Aft Cabin vann överlägset. Innan dess hade tolv båtjournalister i en jury valt ut 14 båtar som besökarna fick rösta på.

Norska Marex 370 Aft Cabin Cruiser (ACC) är den första akterkabinbåten som lanseras i Europa på många år. Den svenska premiären skedde på Scandinavian Boat Show i Stockholm i november och utsågs därefter till European Powerboat of the year i klassen för båtar upp till 40 fot.

Utnämningen blev officiell på båtmässan i tyska Düsseldorf i januari. Det är båtjournalister från hela Europa som tillsammans utser vinnare i olika kategorier.

Marex har utvecklat en båt som passar särskilt bra som semesterbåt för familjer. Grundtanken har varit en båt som det är enkelt att röra sig i och som har två större separata kabiner och en liten mittkabin. Den ska drivas av en motor med rak axel och ha en marschfart på cirka 25 knop.

– Det är en trend i hela världen att försöka minska förbrukningen av bränsle och diesel kommer knappast att sjunka i pris framöver. Väldigt många vet också att två maskiner har ett betydligt större utstläpp av CO2 än en singelmonterad maskin, säger Thomas Ekholt Aalrud på Marex.

I 370 Aft Cabin Cruiser har Marex använt ett Seatorque axelsystem, som annars bara används på betydligt större båtar. Enkelt uttryckt ligger axeln i ett rör som skyddar axeln hela vägen fram till propellern. Detta reducerar turbulens och bränsleförbrukningen uppges minska med cirka 8 %.

Marex har producerat glasfiberbåtar sedan 1973 och byggde sin första akterkabinbåt 1975.

Länk: www.marex.no

Tekniska specifikationer:
Längd: 11.30 m
Bredd: 3.50 m
Djup: 0.95 m
Vikt: 7 000 kg
Dieseltank: 650 l
Vattentank: 300 l
Batterier: 5 x 100 Ah
Toppfart: 28 – 30 knop
Sittplatser: 10
Moto: Volvo Pent D6-435
Design: Espen Aalrud/Marex, Seaway/JJ Design och E. Thorup

Ett av fiskets allvarligaste miljöproblem är oönskade bifångster av fisk, marina däggdjur och fåglar. Fiskeriverket startar nu arbetet med en långsiktig strategi för skonsamma fångstmetoder. Syftet är att minimera utkast av fisk, i enlighet med det uppdrag som regeringen offentliggjorde igår i propositionen för en sammanhållen svensk havspolitik.

Fisk som är för liten, eller på annat sätt är otillåten fångst, måste kastas tillbaka i havet trots att den sällan överlever. Dessutom förekommer olaglig dumpning av fisk enbart av ekonomiska skäl, så kallad high grading, som innebär att man slänger tillbaka den del av fångsten som ger minst betalt.

– Vi är glada över att regeringen nu gör en extra satsning på skonsamma och selektiva fångstmetoder som gör det möjligt att minska bifångsterna. Därmed kan vi sätta mer fart på flera viktiga utvecklingsprojekt, säger Ingemar Berglund på Fiskeriverket.

– Det handlar bland annat om att utarbeta selektiva redskap för torsktrålning i Östersjön, att tillsammans med danskarna vidareutveckla de selektiva redskapen i Kattegatt och att ta fram sälsäkra torskburar.

Fiskeriverkets långsiktiga strategi för skonsamma fångstmetoder ska utgå från att fångstmetoderna i svenskt fiske ska vara så art- och storleksselektiva att fångst och utkast av oönskade storlekar och icke-målarter minimeras. Fångstmetoderna ska också ha låg miljöpåverkan i form av energiförbrukning och påverkan på känsliga livsmiljöer.

Förutom redskapsutveckling omfattar uppdraget även strategier för hur kunskap om hur fiskets och beståndens fördelning i tid och rum kan utnyttjas i förvaltningen för att minimera oönskade fångster.

Arbetet ska ske i samverkan mellan Fiskeriverket och näringen. Därför kommer Fiskeriverket att tillsätta ett antal samrådsgrupper, vars uppgift blir att identifiera de områden som ska sättas i fokus, diskutera inkomna förslag och planera eventuella försök.

Snart är det vårdagsjämning. Det är nu nerräkningen till våren börjar märkas på allvar. Snart sagt överallt ska verandor renoveras och rabatter planteras. På våra breddgrader är det kanske extra tydligt att något händer när det börjar dra ihop sig till vår.

Stora Vårmässan som i år firar 10-vårsjubileum, som arrangörerna själva uttrycker det, är ett annat bevis på att våren är speciell.

”Vi får ofta höra från besökare och andra att vårmässan är ett klassiskt vårtecken”, säger Kristin Olsson som är projektledare hos mässarrangören Nolia. ”Det är jätteroligt att det har gått så bra i så många år. Folk vet att vårens nyheter finns på mässan och att det händer en rad spännande saker. Att vi i år jubilerar tänker vi fira med ett stort kalas som vi sprider ut över de tre mässdagarna. Det blir allt från liveband till roliga grejer för barnen.”

Kent Jonsson på Kejo Uterum i Gnarp är en av mässans många utställare. Faktum är att han har varit med i alla år.

”Ja, det har på något sätt blivit självklart. Det vi säljer är så starkt förknippat med våren och därför kommer vårmässan i precis rätt tid för oss. Vi har lärt oss att den är ett bra och prisvärt sätt att få kontakt med kunder. I år går vi ut hårt med isolertak som bevarar värmen i uterummet bättre. Jag tror många kommer att gilla det.”

För att ytterligare fira våren och jubileet så lanserar nu Stora Vårmässan en lite annorlunda bildtävling på sin hemsida. Hur ser våren egentligen ut? Det är den fråga vi hoppas att många människor ska svara på med sina personliga bilder. Tävlingen startar nu på fredag då det är vårdagjämning. Givetvis blir det sedan en bildkavalkad på mässan och de som tar de bästa bilderna vinner förstoring av sitt foto och entrébiljetter.

24-26 april arrangeras Stora Vårmässan av Nolia på Gärdehov i Sundsvall. Den totala mässytan är
10 000 kvadratmeter och antalet utställare är cirka 200. Mässan är öppen 10.00-17.00 alla tre dagarna.

Hemsida: www.nolia.se/vm

Nu bygger Salt & Sill på Klädesholmen en miniatyr av sitt flytande hotell – världens snabbaste flytande bastu som blir klar för avfärd den 1 juni. Själva huskroppen byggs i två plan som monteras ovanpå en katamaran. Övervåningen kan användas som relaxavdelning, konferenslokal, bröllopssvit och mässutrymme. Kostnaden beräknas till totalt 3 miljoner kronor.

– Det fantastiska intresset för hotellet och bokningsläget framöver gör att vi vågar göra en så stor satsning. 70 procent av alla som bokar boende på hotellet frågar om vi har bastu. Ska vi då ha någon känns det självklart att den också ska vara flytande, se likadan ut som hotellet och dessutom bli världens snabbaste, säger Susanna Hermansson, vd för Salt & Sill.

Det flytande hotellet öppnade för allmänheten den 20 oktober 2008 och har lockat besökare från hela världen. Med den flytande bastun stärker man sin position som konferensanläggning, mötesplats och festarrangör.

– Bastun gör att vi kan leverera en fantastisk upplevelse med övernattning i en alldeles egen vik, oavsett om gästerna ska konferera, relaxa och bada bubbelpool eller fira sin bröllopsdag. Dessutom kommer bastun att kunna användas som en flyttbar mässlokal på havet. För oss blir bastun ett perfekt sätt att marknadsföra hotellet i sommar, säger Susanna Hermansson.

Den 12 x 6,5 meter stora huskroppen byggs av lättviktigt glasfiber som monteras på en katamaranplattform. Det 35-åriga familjeföretaget Johnson Marine Design AB från Styrsö har fått uppdraget att bygga den flytande bastun.

– Det här blir vårt största och mest spännande projekt – och då har vi ändå byggt över 1 300 olika slags båtar. Bastun kommer att bli otroligt viktig för företagets fortsatta framgång. Nu jobbar vi nästan dygnet runt för att bli klara med vårt jobb så att inredningsfirman kan ta över, säger Anders Johnson, designer och projektledare på Johnson Marine Design AB.

Den flytande bastun kommer att drivas av två dieselmotorer från Volvo Penta med vardera 160 hästkrafter, som kommer att installeras i slutskedet av bygget. Bastun förväntas komma upp i en fart på över 15 knop, om det finns ett behov av att snabbt förflytta den.

– Det gör att vi inte bara får en fantastisk relax- och konferenslokal utan faktiskt, och så vitt vi vet, världens snabbaste flytande bastu, säger Susanna Hermansson.

Länk och foto: www.saltosill.se

Nu har Ericsson 3 dragit ifrån lite i täten av Ericsson 3. På fredagsmorgonen var ledningen 80 Nm över tvaån, Ericsson 4. Med 1 300 Nm kvar till etappmålet i Rio ser det ut att bli ännu en riktigt spännande slutspurt. Telefonica Blu (bilden) har som sista båt i fältet rundat Kap Horn.

Här är den senaste pressreleasen från Race Office:

Leg Five Scoring Gate Cape Horn

Posted: 19 Mar 2009 07:41 AM PDT

1. Ericsson 3: 17.03.09 1222 GMT : 4 points

2. Ericsson 4: 17.03.09 1448 GMT: 3.5 points

3. PUMA: 17.03.09 2046 GMT: 3 points

4. Green Dragon: 18.03.09 0215 GMT: 2.5 points

5. Telefónica Blue 19.03.09 1330 GMT: 2 points

Leg Five Day 34 Daily Story: Still in the hunt: Telefonica Blue Back in the Atlantic

Posted: 19 Mar 2009 07:38 AM PDT

Telefónica Blue has crossed safely through the scoring gate at Cape Horn to grab two points. This puts her on 46.5 points overall, just half a point behind Ken Read’s second placed PUMA, and still in the hunt.

“Obviously we are relieved to get to Cape Horn, we had a bit of a party onboard and now we can think about getting to Rio and giving the guys in the shore crew time to prepare the boat for the in-port race and restart,” said skipper Bouwe Bekking. “We are really pleased with the way the boat has performed even though we have been jury rigged since we broke the forestay earlier on,” he added.

Continuing to lead the fleet is Magnus Olsson and Ericsson 3. Olsson has managed to position his boat between the chasing pack and the finish in Rio, a position he would like to keep until the finish gun sounds, but the weather is complex and gains and losses are expected in the next two days as the fleet negotiates the patches of high pressure with varying degrees of success.

Although their advantage is currently 50 nm, a gain of five miles in the past 24 hours, it is not a comfortable lead. “We are sailing through an area of high pressure bubbles,” says Ericsson 3 navigator Aksel Magdahl. “My biggest concern is the high we will have to negotiate in two or three days’ time. It can easily be a parking spot,” he said.

“Already tonight we will have to try and get ahead of another light patch developing between the two highs to our north and south. It looks like we might just manage that,” he added.

The team has also had to deal with kelp attaching itself to the keel and rudders, which meant sailing the boat backwards to free it.

In third place, 136 nm behind Ericsson 3, PUMA reports flat seas and light breeze, which has encouraged sound sleeping among the crew. Green Dragon’s Ian Walker, who still has his sights set on a podium finish, also reported enjoying the longest and best sleep he has had in this entire leg.

The top three boats are spread in a line north/south. Puma’s Ken Read says that the spacing of the boats is proving to have just enough room to create its own little weather situation, which can be significantly different from the other boats.

“It’s a kind of yo-yo effect. Sometimes you are going down on the string, but, nearly always you will come back up as well,” Read says. “The object for PUMA is to have more ups than downs,” he added.

Over the last three hours, PUMA has averaged the highest speed of 14 knots, but Telefónica Blue claims the fastest 24-hour run of 387 nm.

Cape Horn Scoring Gate
(Boat/Date/Rounding Time/Gate Points)

Ericsson 3: 17.03.09 1222 Gmt: 4 Points
Ericsson 4: 17.03.09 1448 Gmt: 3.5 Points
Puma: 17.03.09 2046 Gmt: 3 Points
Green Dragon: 18.03.09 0215 Gmt 2.5 Points
Telefónica Blue: 19.03.09 1339 Gmt 2 Points

Leg Five Day 34: 1300 Gmt Volvo Ocean Race Positions
(Boat Name/Country/Skipper/Nationality/Distance To Finish)

Ericsson 3 Swe (Magnus Olsson/Swe) Dtf 1621 Nm
Ericsson 4 Swe (Torben Grael/Bra) +50
Puma Racing Team Usa (Ken Read/USA) +136
Green Dragon Irl/Chi (Ian Walker/Gbr) +236
Telefónica Blue Esp (Bouwe Bekking/Ned) +636

Delta Lloyd Irl (Roberto Bermudez/Esp) Dns
Telefónica Black Esp (Fernando Echávarri/Esp) Dns
Team Russia Rus (Andreas Hanakamp/Aut) Dns

Länk: Www.Volvooceanrace.Org

Destination Dalarna överraskar på årets TUR mässa i Göteborg. För både sommar- som vinterturisterna väntar unika äventyr. Vad sägs om isbjörnar i Orsa och riktigt surfing i Sälenfjällen?

För första gången har Dalarnas största dragplåster samlats i en gemensam monter tillsammans med samtliga turistområden i Dalarna för att locka turister till nya utmaningar. En av huvudnyheterna är naturligtvis Polar World, den nya isbjörnsanläggningen som invigs i maj i Orsa Grönklitt. Isbjörnsanläggningen kommer att vara världens största med sina 40 000 kvadratmeter och ska fungera som en avelsanläggning. Anläggningen har anpassats i samråd med björnexpertis från hela Europa för att vara optimal med bland annat djupa badområden och plats för fiske.

– Det har varit lätt att samla alla företag till en gemensam satsning i år, säger Cecilia Österlind, VD för Siljan Turism och Carl Johan Ingeström, VD Visit Falun som varit engagerade i planeringen av dalamontern. Alla ser storheten och nyttan av att samlas under varumärket Dalarna.

I december är det invigningen för nästa stora nyhet – Experium vid Lindvallen. Experium blir något helt unikt med Sveriges första inomhussurfing där du surfar i vatten med riktiga surfingbrädor – ett äventyrsland du inte sett maken till. – Det här blir en unik möjlighet för oss att erbjuda Sälen även under barmarkssäsongen, säger Urban Jansson som är VD för Experium. Anläggningen kommer att vara klar inför säsongen 2009/2010.

Under dagens presskonferens på TUR mässan i Göteborg presenterades, förutom de två vi redan nämnt, Dalhallas stora satsning på Trollflöjten, den helt nya CykelVasan, stilikonen Karin Larsson som fyller 150 år. Anders Zorns heta spanska period som visas under sommaren i Mora, Världsarvet Falu Gruvas barnvänliga turer i underjorden och Säfsens både längre och brantare downhill för mountainbikes. Designtidningen Form berättade att deras Dalanummer är det nummer som sålt absolut bäst på flera år och i sommar arrangerar de därför en dalaresa i designens tecken.

– Jag tror att vi presenterar Sveriges två största händelser i år, säger Lotta Magnusson, länsturismchef i Dalarna. Isbjörnsanläggningen och Experium blir svårslagna. Det känns riktigt roligt att representera Dalarna här på TUR mässan i Göteborg.

Länk: www.dalarna.se

IDG Europe introducerar en gratis vädertjänst som heter iMap Weather. iMap Weather är utvecklat av det amerikanska företaget Weather Decision Technologies och är en interaktiv väderkarta som bygger på Google Maps. Den interaktiva kartan levererar en väderkarta med ett stort antal funktioner och ger dig möjlighet att se väder och få väderprognoser från vilken plats som helst i världen.

Du kan i iMap Weather zomma ändå ner till gatunivå och också få väderinformation från exempelvis fartyg som befinner sig ute på havet. Tjänsten kan användas kostnadsfritt.

Länk: http://www.idgeurope.com/products/weather/weather.shtml

Nu får deltagarna i Volvo Ocean Race det betydligt bekvämare. Efter den senaste veckans stentuffa väder kan de nu koncentrera sig på snabb kappsegling men i varmare vatten. Båtarna har cirka 1 000 Nm kvar till Rio de Janeiro och bör nå målet senast efter helgen. Ericsson 3 ligger fortfarande i ledningen. Mange Olsson och hans team leder nu med 87 Nm före Ericsson 4 med Torben Grael.

Fortfarande kan inte Ericsson 3 ta ut segern i förskott, men tendensen de senaste dagarna har varit tydlig: Ericsson håller sin ledning och ökar den så fort tillfälle ges.

Här är den senaste pressreleasen från Race Office:

Friday 20 March 2009 10:00 GMT

THE TEN ZULU REPORT, LEG 5, DAY 33

By Mark Chisnell

The finish line is in sight, everyone is in the Atlantic, and after a short interlude of battling Southern Ocean low pressure systems, high pressure is back on the agenda with a vengeance. If weather systems had personalities this one would be Cher Horowitz – mischievous, mildly manipulative, determined to get people together, but clueless about what it actually wants for itself. And some will be hoping it also has a heart of gold.

At 10:00 ZULU this morning, the leading pack of four was headed north or north-east in a solid south-west or westerly breeze – dodging weed and fog banks. No shortage of wind yet, speeds up into the 20s. Ericsson 3 led the fleet, with Ericsson 4, PUMA and Green Dragon strung out in a line to the south-southwest of her. The gaps between the boats have continued to oscillate – at the moment very much to the advantage of the leader. It all depends on the wiles and will of the high pressure – do we just get more of the same squeeze box action, or is there one more big shake-up on the cards?

The good news for Telefonica fans was that Blue also had almost 20 knots of wind speed, up and moving after a slow rounding (I think the horse-in-front-of-a-landmark image was inspired by the gnome in Amelie…) of Cape Horn yesterday afternoon. But as skipper, Bouwe Bekking told us in this audio interview and this email, it did at least give them the opportunity to do it in some style.

Two main points of action this morning: first up is the issue with the keel hydraulics aboard Ericsson 4 – explained in this .tv clip by Horacio Carabelli. There’s a leaking manifold which is mostly under pressure on starboard tack. At the moment they are on port, but during a period on starboard they saw six litres of oil leak out. It was carefully collected by Carabelli and siphoned back into the system. He reckoned that they can keep going like that, and didn’t want to service it as they might make it worse without all the right tools.

The second thing was Green Dragon’s tour of the Falkland Islands yesterday morning, visible on the Race Viewer. The westerly wind that the fleet carried around Cape Horn was shifting towards the north, as the boats sailed into the influence of a high pressure zone (of which more later). We can see the progressive shift in wind direction (TWD) from the west to the north (during Wednesday night and Thursday morning) in today’s graph. The problem for Green Dragon was that they didn’t quite get far enough north in the westerly breeze, before the wind shift hit them. So that once they were going north-east in the northerly, they found the Falklands in their way.

Skipper, Ian Walker wrote entertainingly (as always) about his opportunity to become the second member of the family to be shipwrecked on the Falklands in this email. But navigator, Wouter Verbraak, got them round after some ducking and weaving with only a ten mile detour. Nevertheless, it was still a loss, and I’m sure that Henrik Heckmann – who voiced the question in yesterday’s Comments – wasn’t the only one wondering why Green Dragon went west of the Falklands, and not east.

The answer is quite technical – Walker talked about their strategy in this audio interview. Essentially, it came down to a wild rounding of Cape Horn, in which they were forced to drop the spinnaker for a while. With the headsail up instead, they had to sail a slightly tighter wind angle (TWA) to remain efficient. And that, in turn, took them towards Tierra del Fuego, and a transit of the Le Maire Strait. And once through the Strait, they were lined up to go west of the Falklands.

Walker wasn’t unhappy about where they ended up – and felt that there were still opportunities for the Dragon if the race slowed up, which it shows every likelihood of doing. Before we go there, as an aside: a couple of days ago in the Comments, henkus was wondering about the lack of StealthPlays so far in this leg. And when we asked the question of Walker, he admitted that he’d forgotten about it – but that it might be useful closer to the finish. Apparently they came close to using a StealthPlay for the same move that Ericsson 3 took at the 36 degree S scoring gate – the New Zealand Move – but Walker reckoned that it would just have signaled their intentions even more.

“The weather is a mess…” Those were the words of Wouter Verbraak, Green Dragon’s navigator. Verbraak saw opportunity, but Aksel Magdahl, navigating aboard the leader, could hardly be blamed for seeing only an uncomfortable future. Looking ahead, the formation or otherwise of the high pressure ridges is likely to be the determining factor in this leg. Race Forecaster, Jennifer Lilly, described an unpredictable situation in yesterday’s weather analysis.

Let’s take a look at this morning’s Predicted Route image, which I’ve set up for the weather and boat positions in 24 hours time. There are two critical features, and they are both areas of high pressure, marked with an ‘H’. The southern one is currently off the coast of Argentina, and will move due east. Green Dragon’s sole focus is on getting north and/or east fast enough not to get caught in the light winds in the centre of this high pressure – the routing thinks her best bet is to go east, where she will be better set up for the next hurdle.

The Argentinean high pressure doesn’t present much of a problem for the top three, as they should comfortably dodge north of it, as it moves towards them. The more technically-minded will note that their wind will shift round from the south-west to the south-east, forcing a gybe to starboard to keep going north-east. The early effect of that wind shift is already visible in the tracks of PUMA and Green Dragon, as they are forced to take a more northerly track. And those who are really paying attention will already have realized that this will put Ericsson 4 on the gybe where her keel hydraulics will be under more pressure.

The biggest problem for the leaders however, is the second area of high pressure, visible to the north of the fleet. This is going to spread across in front of their path, and it’s got the potential for murder on the road to Rio. When Jennifer Lilly wrote her forecast yesterday, it appeared that there was no way through this ridge, compressing the fleet for a restart with about 600 miles (or one Sydney-to-Hobart) to go.

Things look a bit more promising for Team Ericsson this morning, with the Predicted Route seizing on an opportunity to wriggle around the eastern side of this second high. It remains to be seen if the high pressure cooperates with this plan, or if it decides that everyone should get back together after all. Meanwhile, with less than five days left to the finish, preparations are starting for the shore crew race – getting the boats ready for the in-port in Rio. No rest for the wicked – these guys must have done something really bad in a past life.

That’s it for now, the TEN ZULU will be back super-sized on Monday, for the start of what should be the final week…

The TEN ZULU REPORT (so called because it follows the 10:00 GMT fleet position report, and Zulu is the meteorologist’s name for GMT).

Nu har farten avtagit väsentligt för båtarna i Volvo Ocean Race. Samtliga utom Telefonica Blue har tagit dig runt Kap Horn och seglar i cirka 13 knop. Ericsson3 har ökat sin ledning en aning och ligger nu 50 Nm före Ericsson 4. Puma är på tredje plats, 133 Nm efter Ericsson 3.

Här är den senaste pressreleasen från Race Office:

Wednesday 18 March 2009 16:30 GMT

The sound of grown men getting drunk on nostalgia could be heard at the point where the Pacific and Atlantic oceans meet last night. Cape Horn had intoxicated the hearts and minds of another batch of Whitbread/Volvo sailors.

One of those most affected was PUMA’s Ken Read. A maiden rounding of the Horn is a significant entry on a professional sailor’s CV and Read, who has been there and done almost everything else, is no exception.

It was little surprise then that when he and the crew of il mostro poked the bow of their Volvo Open 70 beyond the iconic Southern Ocean landmark at 20:46 GMT, he excused himself for romancing in the moment.

“I have never been accused of being the sentimental type,” he began. “If this, the southern most point of South America could talk, it would tell some harrowing tales of tragedy and heroics by sportsman and traders and businessman and adventurists alike, probably more so than any other nautical landmark in history.

“For this reason alone, it is a privilege to be let through these gates, the entrance to which must be earned and not simply taken.

“I am in awe of the sheer magnitude of the (Southern Ocean) passage and the final toll booth that lets you through and awaits the next yacht to venture this way. Il mostro and her crew of 11 have now rounded Cape Horn. Easy to stare at and dream about what has been and what will be. Maybe I AM becoming sentimental.” Indeed you are Ken.

The collection of Cape crusaders on il mostro is diverse in experience. Navigator Andrew Cape was making his seventh rounding, Erle Williams and Sidney Gavignet their fourth, with two each to Justin Ferris, Jerry Kirby, Rob Greenhaugh, Rick Deppe and Rob Salthouse. Joining Read in the rookie category were Michi Mueller and Casey Smith.

Like his skipper, Smith also bared his soul – and a lot more besides. Read promised the full home video of the “celebrations” at a later date but by way of a trailer, he added the crew had “broken out the Cuban cigars, the sailmaker’s oil, and the whisky – and Casey found the energy to get naked again. On the bow, waves crashing over him with a Cape Horn sign. Dear Lord. Welcome to my world. Never a dull moment around here.”

There was a rum do on Ericsson 3, first to round the mark at 12:22. It centred on Gustav Morin revealing plans to entrust the remainder of the journey to Rio to a certain Cap’n Morgan.

Magnus Olsson was making his sixth rounding of the Horn and Morin figured the 60-year-old skipper of the Nordic boat had earned a break. “We celebrated with a drink of Captain Morgan rum,” he said. “Captain Morgan’s going to lead us to Rio now because Magnus is so tired.”

You could never accuse the Green Dragon of not choosing their moments. The Irish-Chinese entry passed by the Horn on St Patrick’s Day. Skipper Ian Walker called it “fate”. Media Crew Member Guo Chuan would know it as ming.

Walker, one of many rookies to add the Horn notch to their belts, had one lament. It was dark when they rounded at 02:15 GMT (11:15 local). ‘”Not only was it the middle of a pitch black night, but we were 20 miles away at the closest point. I guess that means I’ll have to come back with my camera another time,” he wrote.

“We are going to celebrate with a special bottle given to us by Wallenius Wilhelmsen Logistics at first light – I’m not sure what the bottle is yet but I hope it is strong. We should be in the Straits of Le Maire at the time.” By 09:30 GMT they were.

Walker agrees with the prophecy of Mark Chisnell from the parish of ZULU, that there are still some hard yards ahead before the first round of caipirihnias can be ordered.

“Everyone on Ericsson 3 has done a fantastic job and I emailed Magnus (Olsson) to tell him as much … “but they haven’t beaten us to Rio yet though,” he said.

By the 16:00 GMT Position Report, the gang of four were heading north-east in the Atlantic, passing west of the Falkland Islands. Ericsson 3 had preserved most of the advantage it held over Ericsson 4 in the run-in to Cape Horn and led the sistership by 45 miles.

PUMA was a further 100 miles back and Green Dragon, with an easterly route round the Falklands still on the table, at +239 miles (Distance To Leader).

As for Telefonica Blue (+746), Bouwe Bekking and his men were powering along in the Pacific in 16 knots aiming to round the Horn tomorrow morning ahead of an onrushing high. One last kick up the backside on this leg, is not what they need before turning for home.

Speaking of backsides, a question from our Comments section from Hernan Fuchs, who wonders what the “compartments” are like below deck. “Kitchen, toilet, bunks etc?”, he asks. This piece of lavatory humour from Magnus Olsson and our 3D Yacht Tour should provide the answers.

Meanwhile, Chris Gould pondered over the answer to our competition which challenged you to name the sailor who has competed in the most Whitbread/Volvos. Well Chris, here’s your answer … Roger, and out.

Den 21 mars anordnar Chalmers Sjösäkerhetscentrum för första gången en kurs i sjösäkerhet för synskadade ungdomar. Det är ungdomar från föreningen “Unga synskadade väst” som vill veta mer om nödrutiner ombord på färjor och passagerarfartyg.

Under kursen får ungdomarna svar på frågor som: Hur låter olika larm? Vad gör man vid olika larm ombord? De får prova flytvästar och överlevnadsdräkter samt ta plats i livbåt och medverka vid sjösättning av livbåt. De får också öva sig att använda handbrandsläckare och brandfilt.

– Unga synskadade är – precis som alla andra unga – mer reselystna och vågar nog lite mer än tidigare generationer. Det finns enligt uppgift ingen i gruppen som inte varit utomlands. De klarar sig uppenbarligen bättre än vi seende kan förstå. Däremot så vill de veta och inte gissa. Alltså går de ett antal olika kurser för att täppa till eventuella luckor, säger Lars Eric Carlsson, tekniklektor vid Institutionen för sjöfart och marin teknik.

Kursledaren Jörgen Emanuelsson kommer att se till att deltagarna, efter avslutad kurs, känner sig mer säkra på den utrustning och de rutiner som finns ombord på färjor och passagerarfartyg beträffande fartygets övergivande samt brandbekämpning. De ska veta hur olika larmsignaler låter, vart de ska bege sig och vilken utrustning som används.

– Det är sannolikt första gången en praktisk sjösäkerhetskurs genomförs för blinda. Ingen har hört talas om detta förut. Vi kommer att närma oss detta med stort mått av ödmjukhet och hoppas naturligtvis på att leva upp till alla förväntningar. Vi ser gärna att vi får fler förfrågningar i framtiden, säger Lars Eric Carlsson.

Som första båt i Volvo Ocean Race 2008-2009 passerade nordiska Ericsson 3 mytomspunna Kap Horn på tisdagen kl 13.22 svensk tid. Knappt 30 sjömil efter låg Ericsson 4 och därefter Puma. Nu börjar kapplöpningen från den sydamerikanska sydspetsen upp mot etappmålet Rio de Janeiro dit första båt beräknas komma om 6-7 dagar.

– Varje gång jag passerar Kap Horn så slår mitt hjärta lite fortare, sade en mycket trött, men lycklig Magnus Olsson, skeppare på Ericsson 3, som gör sitt femte varv runt jorden.

– Här känns verkligen historiens vingslag och jag tänker på alla sjömän som har kämpat här före oss, sade Magnus samtidigt som han hyllade sin unge navigatör, Aksel Magdahl för det fräcka vägvalet, för en dryg vecka sedan, som gjorde att Ericsson 3 blev först till Kap Horn.

Avgörande för Ericsson 3:s framgång på etappen, så här långt, var då norske navigatören Aksel Magdahl och skepparen Magnus Olsson valde att gå en mycket otraditionell nordlig kurs. Den i särklass vanligaste rutten från Nya Zeeland till Kap Horn är att försöka komma så långt söderut i Södra Oceanen och fånga de starka vindarna där nere.

– Det är fantastiskt att vara här, men nu måste vi kämpa stenhårt för att bli först till Rio. Det kommer inte att bli enkelt, men vi har all fokus på det, sade Magnus

Förutom den stora äran att runda Kap Horn först så får Ericsson 3 även fyra poäng i den sammanlagda tävlingen eftersom rundningen också är en scoringgate. För Olsson, Magdahl och de andra, som varit till sjöss i 32 dygn, väntar nu nästa stora beslut, det vill säga innanför eller utanför Falklandsöarna.

– Tidigare idag såg insidan bäst ut tack vare kortare distans. Men nu börjar prognoserna peka på att det kan vara bättre att gå utanför och inte riskera att fastna i lätta vindar. Det kommer att bli ett svårt beslut att fatta, sade Aksel Magdahl.

Det kommer definitivt inte att bli lätt för Magnus Olsson och hans besättning att hålla undan för de båtar som jagar bakom. Inte minst ombord på Ericsson 4 vill skepparen Torben Grael givetvis väldigt gärna komma först till sin hemstad Rio de Janeiro.

Av de elva besättningsmännen ombord på Ericsson 3 är det bara tre som rundat Kap Horn tidigare. Det är skepparen Magnus Olsson samt Magnus Woxén, Sverige och Arve Roaas, Norge. Men för alla blir det säkert ett minne för livet att göra det i etappledning av Volvo Ocean Race. Rundningen skedde i dagsljus, även om det låg en lätt dimma över de majestätiska klipporna, det blåste cirka 20-25 knop och det var grov sjö – precis som det ska vara. Men det var än värre för båtarna bakom. Ericsson 4, som rundade cirka två och en halv timme senare, fick göra det i ännu starkare vindar.

Foto: Ericsson 3. Foto Gustav Morin/ERT.

Leg Five Day 32 Daily Story: Ercisson 3: First at Cape Horn

Posted: 17 Mar 2009 06:34 AM PDT

Magnus Olsson and his team of Nordic sailors onboard Ericsson 3 rounded the legendary Cape Horn at 1222 GMT today in pole position and in daylight, gaining maximum points at the scoring gate.

Ericsson 4 (Torben Grael/BRA) will be the next boat to round the Cape, which marks the border between the Pacific and the Atlantic oceans. At the time of Ericsson 3’s rounding, Ericsson 4 was 36 miles astern, a gap that has now closed to 18nm.

“It looks like the Ericsson 3 boys have managed to hold us off – and fair play to them – they played a good move early after the last scoring gate, a move which none of the rest of us were brave enough to play,” said Ericsson 4’s MCM Guy Salter.

For every sailor, the achievement of rounding this notorious Cape, which is the tip of one small island with a lighthouse, situated in one of the most remote areas in the world, is never diminished, no matter how many times they do it.

Spain’s Guillermo Altadill, who has rounded the Cape six times, describes the experience:

“I can only imagine it must be similar to a marathon runner on arrival at the stadium, with only 400 metres left after his epic 26 miles, to look up and see the public awaiting him. Except that, on that rock there is no public. And when you are lucky enough to get close enough, and on a clear day, you look up at that black rock with its lighthouse and all the legends that surround it, and it makes you think that whatever happens from that moment onwards, you have fulfilled your objective: to arrive in one piece.”

For Ericsson 3, Cape Horn almost lived up to its notorious reputation, producing 25 knot winds and massive seas, but Ericsson 4 is expecting full storm conditions when they round next in line. The crew is looking forward to it.

“There has been a chat about rights earned for passing the Horn: earrings, feet on the table at meal times, and tattoos of tall ships under full sail,” says Salter in anticipation.

All Ericsson 3 has to do now is to turn north and keep the fleet at bay. No easy task, when the skipper of the chasing Ericsson 4, Torben Grael, is one the golden boys in Olympic sailing and close quarter, tactical racing is what he excels at. They now face a long battle of over 2,000 nm to the finish in Rio.

Cape Horn Scoring Gate
(boat/rounding time/gate points)

Ericsson 3: 1222 GMT: 4 points

Distance to Cape Horn at 1222 GMT
Ericsson 4 – 36.91nm
PUMA – 141.21 nm
Green Dragon – 229.49 nm
Telefónica Blue- 766.86 nm

Leg Five Day 32: 1300 GMT Volvo Ocean Race Positions
(boat name/country/skipper/nationality/distance to finish)

Ericsson 3 SWE (Magnus Olsson/SWE) DTF 2264 nm
Ericsson 4 SWE (Torben Grael/BRA) +18
PUMA Racing Team USA (Ken Read/USA) +119
Green Dragon IRL/CHI (Ian Walker/GBR) +210
Telefónica Blue ESP (Bouwe Bekking/NED) +746

Delta Lloyd IRL (Roberto Bermudez/ESP) DNS
Telefónica Black ESP (Fernando Echávarri/ESP) DNS
Team Russia RUS (Andreas Hanakamp/AUT) DNS

Länk: www.volvooceanrace.org

I Östersjöns mörka vatten döljer sig mängder med vrak. Nu öppnar Marinmuseum sin utställning om de senaste årens mest spektakulära fynd. På 125 meters djup mitt ute i Östersjön står ett märkligt och fascinerande 1600-talsvrak som är så välbevarat att det ger intryck av att fortfarande färdas fram.

Fock och stormast står på plats och här och var på skeppet stirrar underliga träskulpturer ut i det svarta vattnet. Marinarkeologerna kallar vraket för ”Spökskeppet” och det är bara ett av alla fynd som gjorts i Östersjön de senaste åren.

Nu öppnar Marinmuseum i Karlskrona sin nya utställning om marinarkeologi. Där berättar vi om några av de mest fantastiska upptäckter som gjorts sedan Vasa lokaliserades. Vi följer marinarkeologernas undersökningar av bland annat de omtalade Dalarövraket och Spökskeppet, det senare känt från tv-serien Vrakletarna.

Förmodligen finns det hundratusentals vrak och andra lämningar varav en stor mängd ännu är oupptäckta. Tack vare Östersjöns bräckta vatten och avsaknaden av skeppsmask bevaras de sjunkna skeppen bättre än i några andra hav. Därmed blir de fantastiska skatter för de marinarkeologer som utforskar vraken.

Statens maritima museer arbetar för bevarandet av det maritima kulturarvet. Vi driver Marinmuseum, Sjöhistoriska museet och Vasamuseet. Utanför museerna verkar vi i en rad nationella och internationella projekt inom marinarkeologi, kulturmiljöfrågor och maritima nätverk.

Länk: www.maritima.se

(Foto: SMM)