nyhetstest

År 2013 är det 120 år sedan DS Vesteraalen lade ut från Trondheim för första gången som en del av Hurtigruten. 120 år senare är konceptet och naturen desamma, medan upplevelserna har blivit ännu starkare. Söndagen den 2 juli 1893 klockan 08.30 lade DS Vesteraalen ut från kaj i Brattöra i Trondheim. Man satte kurs mot Hammerfest, och 67 timmar senare, den 5 juli klockan 03.30, lade man till kaj – 30 minuter före annonserad tid.

Pressrelease:

Grundaren Richard With var nytänkande och kombinerade kustrutten för lokalpassagerare och gods med internationell turism ända från den första turen. Han tryckte upp marknadsföringsmaterial och sålde norska naturupplevelser till världen. Det gör Hurtigruten än i dag.

Nästa års katalog är full av Världens vackraste sjöresa – oavsett när på året man vill resa. Hurtigrutens reseupplevelser längs den norska kusten har anpassats efter årstiderna.

Sommaren är fortfarande klassikern, men har de senaste åren fått stor konkurrens från aktiva vinterupplevelser genom programmet ”Hunting the light”. Vårprogrammet ”Arctic Awakening” har nyligen lanserats.

Bara på Hurtigruten kan man uppleva tre årstider längs världens vackraste kust på bara några få dagar. Medan det är sommar i Bergen kan vintern fortfarande ha sitt grepp om Finnmarken. Däremellan ligger Lofoten och njuter av vårsolen. Samtidigt tycker många att hösten är den vackraste tiden med sina färgsprakande akvareller och klara luft. Längst upp i norr är fjälltopparna redan pudrade av snö.

Hurtigruten vill vara det bästa sättet att uppleva Norge på. Tack vare vår snart 120 år långa tjänst längs kusten känner Hurtigruten till farvattnet och platserna som vi anlöper. Vi besöker totalt 34 hamnar på seglatsen Bergen–Kirkenes, och som gäst får man möjlighet att utforska naturen och kulturen.

2013 blir också det första året som vi tillämpar ett nytt musik- och kulturkoncept på alla elva fartyg i rutten. Artister med lokal anknytning kliver ombord och erbjuder gästerna unika kulturupplevelser i utvalda hamnar. För Hurtigruten som kulturbärare är det viktigt att bidra till utvecklingen även inom kulturlivet, och samarbetet med institutioner i hamnarna är viktigt.

Hurtigrutenupplevelsen kräver inte på något sätt att man har en hel vecka till sitt förfogande. Man bestämmer själv hur länge man vill vara ombord. Hurtigrutens fartyg seglar varje dag under hela året. Använd gärna Hurtigruten för en helgtur med familjen eller på egen hand. Hurtigrutenkänslan och upplevelserna kommer när fartyget lägger ut från kaj.

Läs mer i 2013 års katalog:
http://viewer.zmags.com/publication/b9ac98b8#/b9ac98b8/1

Båtägare som vill satsa på den underhållsfria däcksbeläggningen Flexiteek har nu sex olika kulörer att välja mellan. Flexiteek har funnits sedan år 2000. Materialet framställs av ett PVC-komposit som är 100 % återvinningsbart.

I produktionen används miljövänliga mjukgörare och i övrigt är miljöpåverkan försumbar, i jämförelse med användning av teak som däcksmaterial.

Flexiteek lämnar inga skruvhål i däcket utan limmas dit. Det är underhållsfritt och fläcktåligt och ger ett bra halkskydd.

Alternativet till Flexiteek är gör-det-själv-produkten Isiteek. Den levereras på rulle med ett spont- och fjädersystem som limmas ihop. Isiteek lämpar sig bäst för mindre och lite enklare paneler.

Info: www.flexiteek.com

Nedskräpningen av våra hav och våra kuster är ett allvarligt miljöproblem. Många tusen ton skräp, mest plast, slängs i våra hav varje år. Skräp som sköljs upp på våra kuster, som utgör ett dödligt hot mot det marina djurlivet och som orsakar kostsamma skador på både fritidsbåtar och yrkestrafiken. Stiftelsen Håll Sverige Rent har nu dragit igång kampanjen Kusträddarna för att manifestera mot nedskräpningen.

Tanken med Kusträddarna är att alla som vill ska ge sig ut på stränder längs sträckan Strömstad till Simrishamn och plocka skräp på Kusträddardagen den 21 april. Kusträddarna kan också dokumentera skräpet, genom att till exempel fotografera det och sedan skicka in bilderna till Håll Sverige Rent. Dokumentationen ska sedan användas för att sprida kunskap om problemet och på så sätt lyfta frågan.

– Kusträddardagen är en manifestation mot den marina nedskräpningen, säger Anna Linusson, VD på Håll Sverige Rent. Genom kampanjen hoppas vi att fler människor får upp ögonen för problemet och tar ställning mot nedskräpningen.

Skräp i havet ställer till stora problem för det marina djurlivet. Ett exempel är att stormfåglar som lever i Nordsjön i genomsnitt har 30 skräpbitar, mest plast, i magsäcken. Fåglarna uppfattar plastbitarna som mat och låter bli att äta mat, vilket leder till att de svälter ihjäl.

Sälar kan trassla in sig i plastskräp, vilket orsakar svårt lidande för djuren. Uppskattningar som gjorts visar att runt 1 miljon sjöfåglar, mer än 100 000 marina däggdjur och ett okänt antal fiskar och andra havslevande djur dör eller skadas varje år. Det finns även undersökningar som visar att vanliga musslor, som utgör föda för många människor, tar upp mikroplaster i sitt cirkulationssystem, vilket innebär att plasten kan finnas i maten du äter.

Plast som flyter runt i haven orsakar även skador på sjötrafiken, både yrkestrafik och på fritidsbåtar. Skräpet trasslar ofta in sig i propellrar och andra instrument, vilket kan leda till kostsamma haverier.

Genom att delta i Kusträddarna gör vi tillsammans en insats mot den marina nedskräpningen. Gör som artisten och fritidsfiskaren Pernilla Andersson – bli en Kusträddare.

FAKTA:
Kampanjen Kusträddarna arrangeras av Håll Sverige Rent med finansiering av Havs- och vattenmyndigheten
Kusträddardagen går av stapeln den 21 april på stränder från Strömstad till Simrishamn.

Anmälan sker på www.kustraddarna.se och där finns även alla övrig information.

Vinn upp till 10 000 kronor i Kusträddarnas fototävling – bästa bilden på skräpet vinner.

100-årsjubileét Jubileumsregattan som firas till minne av OS-seglingarna i Nynäshamn 1912, närmar sig. Under 17 dagar med start 20 juli, firar Nynäshamn med mängder av internationella och nationella seglingstävlingar och en stor 100-årsfest med artistuppträdanden. Barn och ungdomar får prova på OS-grenar under ledning av svenska olympier och cirka 250 båtar från början av 1900-talet finns på plats. Just Classic Boat Meet brukar locka tiotusentals besökare.

Tävlingsdeltagarna kommer från bland annat Nya Zeeland, Canada, USA, England, Schweiz, Tyskland och hela Norden. De klasstävlingar som genomförs är Six Metre European Championship, Neptunkryssarpokalen, SK30 European Cup, A22 Skärgårdskryssarpokalen, SM Finjolle, SM Starbåt och SM Drake.

Dessutom genomförs seglingar med de äldre segelbåtarna, bland dem märks bland annat 10 Rm Kitty och 8 Rm Taifun som båda vann olympiskt guld i sina respektive klasser 1912.

Mer info: http://www4.idrottonline.se/NynashamnsSS/Kappsegling/RegattorRaces2012/

Här finns mer information om hela arrangemanget samt om Classic Boat Meet: http://www.jubileumsregattan.se
http://www.cbm2012.se

Foto: Jan Klingeborn.

Nya BWA 22′ Sport GT är den hittills mest avancerade båten från italienska BWA i företagets Sportserie. Det är en välutrustad båt med hög kvalitet. Båten har förhållandevis stora tuber och gott om plats för förare, passagerare och solbadare.

GT står för Gran Turismo och företagets utvecklingsteam har eftersträvat en riktigt sportig stil med tvåfärgade tuber, ergonomiska säten och flera tillbehör.

Båten är mångsidig, särskilt i den akterliga delen. Den U-formade soffan erbjuder två fler sittplatser än en vanlig sittbänk och hela ytan kan enkelt förändras till en solbädd. Även ett litet bord finns som tillbehör.

Åtta personer har sittplatser ombord, men enligt företagets egen pressinformation är båten godkänd för 13 personer. En siffra som låter väldigt hög.

22′ Sport GT är avsedd för en utombordsmotor på 115 hk för den som vill cruisa med familjen. Max motor är 200 hk.

Tekniska specifikationer
Längd: 6,65 m
Bredd: 2,75 m
Tubdiameter: 58 cm
Tubmaterial: Hypalon-neoprene Orca 1670 dtex
Vikt: 690 kg
Bränsletank: 185 liter
Vattentank: 50 liter
Max motor: 200 hk
Personer: 13
CE-klass: B/C
Info: www.bwa.it

Trots att de flesta av oss tänker på miljö, ekonomi och bränsleförbrukning i dessa tider så finns det de som tänker tvärt om. Vad sägs om ägaren av denna superyacht, som sägs vara världens snabbaste superyacht. Toppfarten är nästan 70 knop för denna 42 m långa yacht.

The World is Not Enough är en Millennium 140, en lyxig 42 meters superyacht som har designats av Mulder Design. Hon byggdes redan 2005 av Millennium Superyachts i Florida, USA.

Yachten har ett skarpt V-format skrov i aluminium, som gör att båten skär genom vattnet som gamla tiders jagare, även under hårt väder. Som syns på filmen här intill så går hon lugnt och fint i höga hastigheter, även om hon inte alls är nära topphastigheten på filmen.

Denna kraftfulla yacht är väldigt välisolerad för att gå tyst och bekvämt även i höga farter. Marschfarten sägs ligga på drygt 50 knop.

Motoriseringen består av två stycken brittiska (ägs dock av MAN) Paxman 18-cylindriga huvudmotorer med dieseldrift. De ger totalt 10 870 hk. Detta räcker dock inte för att hålla närmare 70 knop utan motorrummet är också utrustat med dubbla TF80 Lycombing turbiner på 9 200 hk styck. Alla denna effekt ger förstås en extrem bränsleförbrukning. Enligt uppgift är bränsletankarna på cirka 57 000 liter, vilket ger en räckvidd på cirka 3 800 Nm.

Vid en mer behaglig marschfart på 12 knop är räckvidden 3 000–3 500 Nm.

Tekniska specifikationer
Varv: Millennium Superyachts
Toppfart: 68 knop
Bränsleförbrukning: 1 99 liter per timme
Längd: 42,40 m (139,1 fot)
Bredd: 8,25 m (27,0 fot)
Konstruktör: Mulder Design
Interiördesign: Evan K Marshall
Djupgående: 1,88 m (6,2 fot)
Pris: 200 Mkr

Med anledning av att Fritidskontoret i Skellefteå i dagarna ska ta beslut om höjd åldersgräns på kommunens badanläggningar har en diskussion startat kring åldersgränsen för när barn får tillträda till badet utan en vuxens sällskap. Bakgrunden till ärendet är det allvarliga drunkningstillbudet som inträffade på Vitbergsbadet i Skellefteå sommaren 2011.

Frågan har debatterats de senaste dagarna, vilket Svenska Livräddningssällskapet tycker är viktigt. De vill ytterligare förtydliga vår ståndpunkt:

– Det finns idag inga garantier för att en person är simkunnig vid en viss ålder. Simkunnigheten i Sverige är generellt sett hög, men sett över hela landet uppger fortfarande 3 av 10 personer att de inte kan simma 200 meter. Ser vi på särskilt utsatta grupper är siffran för simkunnigheten lägre. Ska man därför prata om krav på inträde till bad, bör man prata om ett simkunnighetskrav, snarare än ålder, säger Karin Brand, Generalsekreterare på Svenska Livräddningssällskapet.

Det här är en otroligt viktig fråga, där ansvarsfrågan är central och måste både debatteras och tydliggöras.

Äventyrsbaden i Sverige kommer att granskas av Konsumentverket i samarbete med Svenska Livräddningssällskapet och MSB under 2012 och 2013. Svenska Livräddningssällskapet ämnar lyfta åldergränsfrågan i samband med denna granskning. Vi hoppas på en bra dialog med badanläggningar och kommuner i Sverige.

Medan vi håller på med sjösättningar så förbereder sig teamen i Volvo Ocean Race för fullt inför nästa etapp. Här är en blogg från Team Abu Dhabi, som visar på allt det arbete som ligger framför.

Team Blog – Jamie Boag – 18th April 2012

The Volvo Ocean Race is all about man and machine against nature. It is at once both a sporting challenge and a test of human endeavor and adventure. Racing in the depths of the Southern Ocean in a carbon fibre shell doing 50kph and leaping of seven metre waves is in itself something that most of us will never experience but I’m sure many of us would like to try it for an hour or two. On the other hand, being on a boat, hearing tearing noises from the hull and realising that you and your team mates are six days away from rescue, is something that none of us would want to experience. Never mind having to drill 35 holes in the bottom of the boat lying on its side in a gale 1,700 miles from land as the only means of repair. That was a race against Mother Nature and she won that battle. Not the war though

Our rescue mission to get the broken Azzam on a ship from Puerto Montt in Chile to Itajai was always going to be tight. Originally we estimated a 72hr fix to try and get the boat repaired and prepared to take part in the In-Port Race on Saturday and the restart the day after. Mother Nature has not been kind to us, throwing adverse weather conditions in front of the Thorco Emipire ship that is carrying our boat to Itajai. The ship was originally due to discharge her on the 17th, and our latest estimate is now the morning of the 19th.

That gives us about 40 hours to do a 72 hour repair. We also have to factor in that normally we would take three days to prepare the boat and systems for an ocean leg, time we just do not have on this occasion. Yet nothing is impossible.

Since the ship left Chile we have, like the famous scene in Apollo 13, been running scenarios and looking at the different critical paths involved with the repair on the boat.

Every time we go over the process we manage to shave a few minutes here or there. As of yesterday we had managed to get our estimate down to around 55 hours. For example:

• Moving the steel cradle from the ship to the base had originally involved dismantling, trucking and reassembling. We managed to find a small car ferry in the river that could barge the container from the ship to the shore base (about 2 miles). This has saved us 45 minutes a day.
• The repair to the hull requires the core and the inner skin to be cut out. This leaves only a flimsy 1.5mm of carbon skin over a large area which we need to work on. This necessitates a splash, or exact mould being constructed and vacuumed to the outside of the boat over the area where we will do the repair. As we have to repair not only the broken side of the boat, but effect remedial work to the “good” side of the boat we had to build a second splash for the starboard side. After careful study and because the area affected here is smaller the engineers have determined that a second splash, or mould is not required for starboard side of the boat, saving another four hours of work.

And the list goes on. Today we have the white board cleaned again a fresh pair of marker pens, and the thoughts of Apollo 13 in the back of our minds. How can we save more time?

Despite all of the good work above we are constrained by the laws of physics. Resins have cure times, there is a limit on the amount of people who can actually work in a combined space, and there are only a certain amounts of hours in the day. We are also conscious of the old adage that more haste less speed. At the end of the day the repair has to be seaworthy. Our team mates will be launching off to do battle with Mother Nature again in four days time, and we need to sleep safe in our beds knowing that the repairs are as good as they can be.

Will we make it? It won’t be for the lack of trying.

Facebook: www.facebook.com/abudhabioceanracing

YouTube: www.youtube.com/abudhabioceanracing

Twitter: www.twitter.com/adorlog

Engelska Sunseeker International har passerat ännu en viktig milstolpe i varvets historia. Företagets grundare och före detta vd, Robert Braithwaite, la igår den första gelcoaten i det som ska bli Sunseekers största båt hittills. Sunseeker 155 Yacht beräknas stå klar i december 2013. En av de hittills största Sunseekers är 80 Yacht (stora bilden).

Sunseeker 155 Yacht är det största bygge som startats hittills vid Sunseekers Poole Shipyard på den engelska sydkusten. Sunseeker är därmed det enda produktionsvarvet i världen som kan bygga båtar i kompositmaterial i storlekar från 40 till 155 fots (46,5 m) totallängd.

Med en räckvidd på 4 500 Nm, boutrymmen för upp till tolv gäster och tio besättningsmedlemmar är det här en riktig bjässe på knappt 500 ton. Sunseeker 155 Yacht är byggd för att ge ett avtryckis och som företagets nya flaggskepp är hon utrustad med balkonger, flera olika garage för mindre båtar och vattenleksaker och annat som är helt nödvändigt för ägare av den här typen av skepp.

Robert Braithwaite gav ingenjörerna och konstruktörerna vid varvet en särskild eloge. De har arbetet med konstruktionen av 155-fotaren de senaste tre åren.

Tekniska specifikationer för lillasyster Sunseeker 40 Metre Yacht
Prestanda: upp till 25 knop
Räckvidd: Upp till 1 500 Nm vid 10–12 knop med halv last

Längd: 40,05 m
Bredd: 8,09 m
Djupgående: 2,7 m
Deplacement: 189 000 ton
Bränsletank: 23 560 liter
Vattentankar: 4 950 liter
Hålltankar: 1 450 liter
Gråvatten: 1 350 liter
Motorisering: 2x MTU 12V 4000 M93
Generatorer: 2x70kW 400/230v 3 fas 50Hz (Euro)
2x 80kW 400/230v 3 phase 60Hz (US)
Maxfart: 25 knop
Info: www.sunseeker.com

Nu är det snart dags igen för Öppet hus på Marina läroverket. Det är Marinteknisk gymnasieutbildning på Marina läroverket i Danderyd som bjuder in til ldetta.

Pressrelease:

Om du är båtintresserad och vill vara säker på att få jobb direkt efter gymnasiet ska du söka till Marina läroverket nu. Du kommer under utbildningen även segla med skolans långseglingsfartyg och lära dig manövrera olika typer av båtar samt få möjlighet att ta Maskin- och Fartygsbefälsexamen klass VIII.

Välkommen på Öppet hus den 8 maj kl 17-20. Vill du kan du följa en marinteknikelev hela dagen för att få en bättre inblick i vad vi gör en vanlig skoldag. Skolan ligger vid Stocksund i Danderyd.

Info: www.marinalaroverket.se

Havs- och vattenmyndigheten ger två miljoner kronor till den ideella organisationen Fiskesekretariatet, FISH. Pengarna går till att försöka skapa ett hållbart nyttjande av fisk och skaldjur utan att skada den marina miljön. Det sker genom lobbying, information och samarbet med andra europeiska miljöorganisationer. HaV ger också bidrag till projekt som räddar flodpärlmusslan och vildlaxen.

Fiskesekretariatet bildades 2003 av Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, Svenska Sportfiskarna och i dag är även Fältbiologerna medlemmar. Organisationen arbetar internationellt för att sprida information samt skapa nätverk kring vad vad som krävs för att skapa ett miljömässigt hållbart fiske.

Det sker bland annat genom diskussioner om utformning av en ny och gemensam fiskeripolitik. Sedan 2007 har Fiskesekretariatet satt särskilt fokus på att samarbeta med ideella miljöorganisationer i Polen.

Andra projekt som nu får pengar av Havs- och vattenmyndigheten, HaV, rör flodpärlmusslan i Hedströmmen i Västmanland och laxfisket i Vindelälven.

Länsstyrelsen i Västmanland får 587 500 kronor för första året av projektet ”Fria vandringsvägar i Hedströmmen”. Syftet är att öppna upp Hedströmmens huvudfåra i Malingsbo-Kloten området för att gynna den utdöende flodpärlmusslan och öring. Hedströmmen har tidigare varit känd för sitt fina fiske men de senaste 20, 30 åren har fisket har successivt försämrats. HaV bedömer att projektet är prioriterat inom programområdet Biologisk mångfald och fiske och att det bidrar till att uppnå miljömålen ”Levande sjöar och vattendrag”. Ansökan omfattar totalt 4 317 500 kronor och projektet pågår i två år.

Vattenfall Umeälven AB får 500 000 kronor för genomförande av projektet ”LIFE-SALPASS”. Syftet är att riva bort konstgjorda vandringshinder i Umeälvens avrinningsområden så att vild lax och öring kan nå sina lekområden i Vindelälvens Natura 2000 område. HaV anser att projektet också gynnar den utrotningshotade flodpärlmusslan.

I april 1912 påbörjade svenska armén omfattande tester av lastbilar från Scania-Vabis. Sedan dess har Scania levererat fordon och tjänster för fredsbevarande syften till ett stort antal länder världen över. I mer än 100 år har Scania levererat tekniskt avancerade fordon för fredsbevarande insatser och försvarsuppdrag till ett flertal länder över hela världen. Scanias militära fordon bygger på samma modulsystem som det civila utbudet och drar därför nytta av storskaligheten i den civila teknikutvecklingen.

Pressrelease:

Moduluppbyggnaden har många fördelar, varav den största är möjligheten till näst intill obegränsad anpassning med ett begränsat antal komponenter. Systemet ger kunderna möjlighet att välja ur ett oerhört brett utbud där fordonen kan skräddarsys för alla typer av transportuppdrag.

Ursprunget till Scanias moduluppbyggda produktsystem går tillbaka till 1930-talet och har utvecklats fortlöpande sedan dess. Systemet är känt för att vara flexibelt och anpassningsbart. Det underlättar också reparationer och underhåll, reservdelsförsörjning och utbildning i serviceorganisationen. De senaste åren har denna flexibilitet, i kombination med Scanias globala servicenätverk, visat sig vara en stor fördel för fredsbevarande styrkor i olika delar av världen.

Milstolpar

1912: Den 2 april inleder svenska armén långtidsprov med en lastbil från Scania-Vabis och enligt arméns bedömning “bestod lastbilen provet väl och måste anses väl ämnat för militär användning på vägar där trafik överhuvudtaget är möjlig”.

1916: Svenska armén beställer ett fordon med fyrhjulsdrift och fyrhjulsstyrning från Scania-Vabis.

1916: Scania-Vabis levererar etanoldrivna lastbilar till svenska försvaret.

1924: Scania-Vabis fortsätter sina tester med alternativa bränslen (etanol och gengas).

1936: Scania-Vabis lanserar sin första dieselmotor – enhetsmotorn ”Royal”. Det är Scanias första motor som använder standardiserade komponenter och här läggs grunden till Scanias berömda modulsystem.

1936: Scania-Vabis påbörjar leveranser av flera hundra motorer till svenska arméns stridsvagnar. Man föredrog ottomotorer och för dessa utvecklade Scania-Vabis en särskild förgasare som klarade körning i kraftig lutning.

1939-45: Under andra världskriget övergick Scania-Vabis, liksom andra tunga industrier i Sverige, till att producera olika typer av militär materiel såsom stridsvagnar och industrimotorer för användning i militär utrustning.

1943-46: Scania påbörjar leveranserna av det bepansrade persontransportfordonet SKPF m/42 till svenska armén. Fordonet förblev i tjänst under lång tid. Det uppdaterades ett flertal gånger och användes fortfarande under 2000-talet vid fredsbevarande insatser för FN.

1949: Alla motorer som levereras av Scania-Vabis får direktinsprutning.

1960-62: Totalt 440 lastbilar av typen Scania-Vabis LA82 6×6 – kallad ”myrsloken” – levereras till svenska försvaret. De drivs av turboladdade 10-litersmotorer på 200-220 hk. De goda terrängegenskaperna hos dessa robusta lastbilar var en fördel till exempel när man drog artilleripjäser. Vissa utrustades som bärgnings- och kranbilar för svåra driftförhållanden.

1961: Scania-Vabis SKPF m/42 används av FNs fredsbevarande styrkor i Kongo (UNOC).

1961: Brasilianska försvaret testar SKPF m/42.

1962: Svenska armén beställer 400 motorer till generatoraggregat som används exempelvis för start av flygplan, som mobila elverk och för reservkraft.

1965-71: Omkring 1000 medeltunga lastbilar av typen Scania L36/L50 levereras till Försvarets materielverk (FMV). Dessa tvåaxliga lastbilar drevs av en fyrcylindrig motor baserad på den sexcylindriga 7-litersmotorn. Fordonen användes ofta som tankbilar i fält och som kokbilar.

1971: Prototyperna till en ny generation terrängfordon, SBA111 (4×4) och SBAT111 (6×6), utvecklas i samarbete med FMV. Fordonen hade ovanligt flexibla ramar, lång fjädringsväg och därför exceptionell framkomlighet. För att förenkla körning och förarutbildning utvecklades en speciell automatisk växellåda med terrängfunktioner, vilken senare anpassades för civilt bruk.

1974: Saab-Scania och FMV tecknar ett nydanande avtal som innebär att leverantören får mer betalt om reparations- och underhållskostnaderna är låga.

1975: Produktion inleds av omkring 3500 SBA111 (4×4) och SBAT111 (6×6), varav 2700 till svenska försvaret.

1976: Finska försvaret beställer 34 fordon av typen SBAT111 (6×6).

1985: Efter 25 år i tjänst fungerar Scania-Vabis LA82-fordonen fortfarande bra. Drygt 300 av fordonen uppdaterades och försågs med kroklyft för att användas till transport av flytbroar i ytterligare 15 år.

1986: Lastbilar från Scania används av FNs fredsbevarande styrkor i Libanon (UNIFIL).

1986: Scania levererar sitt första fordon till ett NATO-land (Norge). Totalt levereras 1700 fordon mellan 1986 och 1996.

1987: Scania levererar 660 fordon av typen SBAT111 (6×6) till Indien och ytterligare 90 till svenska försvaret.

1989: Scania börjar leverera motorer till svenskbyggda Stridsbåt 90. Varje båt drivs av en eller två Scania V8. Sedan dess har fler än 500 motorer för framdrivning och kringutrustning levererats till svenska marinen.

1993: Scania levererar de första av totalt drygt 1000 V8-motorer till Stridsfordon 90.

1993: Lastbilar från Scania med eftermonterat ballistiskt skydd för hytten används av FNs fredsbevarande styrkor i Bosnien (UNPROFOR).

1996: Scanias första leverans av lastbilar till franska armén.

1996: Scania inleder leveranserna av nästan 1000 motorer till spanska arméns bepansrade persontransportfordon.

1998: Scania levererar första fordonen med NATO-specifikation. Beställare är belgiska armén.

1998: Lastbilar från Scania används vid FNs insats för folkomröstningen i Västsahara (MINURSO).

1999: Lastbilar från Scania används vid de NATO-ledda FN-insatserna i Kosovo (KFOR).

2001: Scanias första leverans av lastbilar till portugisiska armén.

2001: Scanias första leverans av lastbilar med minskydd och ballistiskt skydd. Lastbilarna används vid de NATO-ledda insatserna i Afghanistan av den internationella säkerhetsstyrkan (ISAF, International Security Assistance Force).

2001: Scania tecknar det första reparations- och underhållsavtalet med en försvarskund, Finland.

2002: Scanias första leverans av lastbilar till den australiska armén.

2002: Scania-Vabis SKPF m/42 ”pensioneras” efter nästan 60 år i tjänst.

2003: Nederländska armén köper 555 fyraxliga allhjulsdrivna lastbilar från Scania, många av dem bepansrade.

2004: Scanias första leverans till irländska armén.

2004-2013: Scania levererar 700 motorer för användning i bepansrade person¬transportfordon för det polska försvaret.

2005: Lastbilar från Scania används vid FNs insatser i Liberia (UNMIL).

2005: Scania levererar flera hundra motorer för användning i finskbyggda bepansrade persontransportfordon.

2006: Scania tecknar ett livstidskontrakt avseende reparationer och underhåll av de 555 lastbilar som levererats till den nederländska armén.

2007: Scanias första leverans av lastbilar till den algeriska armén.

2007: Lastbilar från Scania används vid EU-styrkans (EUFOR) insatser i Tchad.

2009: Scania levererar fyraxliga allhjulsdrivna G-serielastbilar till finska armén. Avtalet omfattar reparationer, underhåll och utbildning.

2009: Scania tecknar ett sexårigt reparations- och underhållsavtal avseende 200 fordon som tidigare levererats till finska armén.

2009: Scania tecknar ett flerårigt kontrakt om lastbilar för vägtrafik med finska försvaret.

2009: Scanias första leverans av lastbilar till tyska armén.

2010: Scania tecknar kontrakt om 31 kompletta försvarsfordon till Luxemburg, varav 13 med minskydd och ballistiskt skydd.

2011: Scanias första leverans av lastbilar till turkiska armén.

2012: Omkring 1500 av de Scania SBA111 och SBAT111 som levererats till svenska försvaret är fortfarande i tjänst, 35 år efter att leveranserna inleddes.

Bilden: Sjöräddningssällskapets Björn Christer är utrustad med Scaniamotorer. Foto: Dan Boman.

I var fjärde kommun är kötiden för en kommunal båtplats minst tre år. Det visar en ny undersökning som Sweboat, Båtbranschens Riksförbund, har låtit göra. Samtidigt uppger flera kommuner att de lyckats korta sina köer till båtplatser.

– Långa kötider till båtplatser är det ett av de största hindren för människor som vill komma ut på sjön. Därför är det bra att flera stora båtkommuner nu visat att det går att korta köerna, säger Annika Lindqvist på Sweboat, båtbranschens riksförbund.

Sweboat har under vintern granskat förutsättningarna för båtliv i svenska kommu¬ner. Nu presenteras den del av undersökningen som behandlar tillgången till kommunala båtplatser. Resultatet visar på stora skillnader mellan svenska kommuner när det gäller kötider och köavgifter i de kommunala anläggningarna. I undersökningen har huvudsakligen kustkommuner och kommuner runt de större sjöarna valt att delta.

Kötiden till båtplatser varierar kraftigt mellan de kommuner som driver hamnar, från ingen kötid alls till upp till tio år. Drygt var femte kommun, 22 procent, svarar att de inte har någon kötid alls medan 23 procent av kom¬munerna har minst tre års kötid. I 11 procent av kommunerna är kötiden minst fem år. Enligt undersökningen är den genomsnittliga kötiden för att hyra båtplats i en kommunal anläggning 23 månader. Det är en förbättring med två månader jämfört med förra året, men ingen statistiskt säkerställd förändring eftersom de deltagande kommunerna i undersökningen delvis skiljer sig åt.

Sex av kommunerna i undersökningen – Jönköping, Köping, Mörbylånga, Norrköping, Tanum och Trosa – uppger att de nu har kortare kötid till kommunala båtplatser än förra året. I några fall är skälet att de arbetat aktivt för att förbättra själva kösystemet och i några att flera båtplatser iordningsställts. Inga kommuner uppger att köerna blivit längre.

– Det är glädjande att se kommuner som genom ett stort engagemang gjort det lättare för sina invånare att ha båt och vi hoppas att de kan tjäna som föredöme för andra kommuner där köerna fortfarande är långa, säger Annika Lindqvist.

På frågan ”Hur många hamnar för fritidsbåtar driver kommunen?” svarar 46 procent att de inte driver några hamnar överhuvudtaget. Dessa kommuner har överlåtit driften till klubbar och priva¬ta aktörer.

– Privata marinor och ideellt drivna båtklubbar är också mycket viktiga för tillgången på båtplatser men oavsett hur kommunerna väljer att skapa förutsättningar för båtliv är det kommunala engagemanget ofta avgörande för tillgängligheten, säger Annika Lindqvist.

Samtliga kommuner erbjöds att svara på enkäten Årets Båtkommun 2012. 119 kommuner har hittills valt att delta, varav 64 svarat att de driver hamnar. Se resultatet om kötider i bifogat dokument. I maj presenterar Sweboat resultatet av undersökningen i sin helhet. Då utses också Årets Båtkommun.

Lilla bilden: Annika Lindqvist på Sweboat.

Volvo Powertrain AB och den amerikanska miljöskyddsmyndigheten US Environmental Protection Agency, EPA, har en tvist om huruvida 8 354 Volvo Penta-motorer av årsmodell 2005 omfattas av de utsläppskrav som framgår av det avtal som ingicks mellan parterna 1999. I fredags, den 13 april 2012, beslutade en amerikansk domstol, att beordra Volvo Powertrain AB att betala 72 006 337 i böter och räntor. Beslutet kommer att överklagas.

Domstolen konstaterar att Volvo Penta inte var part i den uppgörelse som ingicks 1999, men bedömer att kraven i uppgörelsen ändå skall tillämpas på Volvo Pentas motorer.

Volvos Powertrains uppfattning är att uppgörelsen endast omfattar motorer som särskilt omnämns i uppgörelsen vilka är Volvo Powertrains motorer för vägfordon och Volvo Construction Equipments s k ”non-road engines”.

Volvokoncernen har redovisat tvisten som en eventualförpliktelse och har föjaktligen inte reserverat något belopp. Volvo kommer att analysera domslutet och överväga hur det skall tas upp och redovisas i samband med rapporten för det första kvartalet i år. Mer detaljerad information angående tvisten finns i not 24 i Volvokoncernens årsredovisning för 2011.

VänerOffshore AB – ett företag i Kristinehamn som med hög kompetens inom el, mek, styr, sjöfart och säkerhet är förvaltare av marina anläggningar – har valt underhållssystemet Infor EAM från Psiam för att optimera underhåll och drift av vindkraftverken i Vindpark Vänern.

Pressrelease:

“En tuff uppgift eftersom de tio vindkraftverken ligger sju kilometer ute i Vänern och är svåra att komma ut till vid dåligt väder”, förklarar Torsten Dröschmeister som är VD i VänerOffshore AB.

Därför handlar det ytterst om förebyggande underhåll för att undvika att vindkraftverken står stilla – men också om att veta vad som behövs om en vindsnurra skulle råka ut för ett tekniskt fel: Vilka reservdelar och verktyg måste man ha med sig ut?

“Vi är glada och stolta över att VänerOffshore valt oss och Infor EAM som stöd i detta arbete”, säger Tord Svanqvist som är VD på Psiam AB: “Dessutom visar VänerOffshore – som för övrigt är vår första kund i Värmland – att Infor EAM är ett flexibelt och användarvänligt underhållssystem som passar alla behov”.

Den första och största i sitt slag

Vindpark Vänern ligger nära Gässlingegrund utanför Hammarö – sju kilometer från stranden – och flera av de tio kraftverken är bland de mest produktiva i Sverige. Vindparken togs i drift hösten 2009 men på grund av den stränga vintern dröjde invigningen till 18 maj 2010. Förra året (2011) producerades närmare 61 miljoner kilowattimmar – trots att två av kraftverken periodvis stod stilla på grund av tekniska problem i december.

Vindparken drivs i samarbete mellan lokala aktörer som bildat två ägarbolag – Drift AB (som ägs av bland annat två ekonomiska föreningar) och Kraft AB (som ägs av de kommunala energi- och bostadsbolagen i Karlstad och Hammarö). Ägarna har avtal med leverantören om service och underhåll av vindkraftverken – med detta har kompletterats med VänerOffshore som oberoende servicepartner och administrativ förvaltare av kraftverk och nät.

“Vindparken i Vänern är den första och största i sitt slag samtidigt som storskalig vindkraft är något nytt för alla parter – därför behövs en oberoende partner som kan ge stöd till både ägare och leverantör när det gäller drift, service och underhåll”, förklarar Torsten Dröschmeister som såg behovet växa fram under byggandet av vindparken: “Ägarna vill minska beroende av en serviceentreprenör och tillverkaren vill veta vad som är rimliga servicekrav och kunna visa vad som gjorts”.

Optimera och säkra driften i kraftverken

Ägare och leverantörer har givetvis ett gemensamt intresse av att optimera och säkra driften eftersom ett stillastående kraftverk inte ger några intäkter. Men vad är en lämplig servicenivå och vilket förebyggande underhåll krävs för att kraftverken ska fungera bortåt 30 år? Det är frågor som det kan råda delade meningar om mellan ägare och leverantör. Och det aktualiserades i december 2011 då två av kraftverken periodvis stod stilla och den hårda vinden (!) gjorde det omöjligt att komma ut till verken för service.

“Vår uppgift är att med stöd av ett eget och oberoende underhållssystem mäta och utvärdera funktionalitet och ’hälsotillstånd’ i vindparkens samtliga komponenter – från fundamenten på 13 meters djup och rotorbladen med en diameter på 100 meter till generatorer, säkerhetsutrustning, elnät etcetera”, fortsätter Torsten Dröschmeister:

Först var det tänkt att bygga ett eget mer eller mindre manuellt underhållssystem. “Vi trodde inte att det skulle finnas något färdigt system som skulle passa våra unika och specifika behov med inriktning på förebyggande underhåll av en vindkraftpark ute i ett innanhav”.

Bra beslutsunderlag om förebyggande underhåll

Valet föll till slut på ett av världens med flexibla underhållssystem – Infor EAM från Psiam. “Det avgörande var att det webbaserade systemet hade allt vi behövde samtidigt som det är så enkelt att använda – det gick att förstå och använda nästan direkt”, säger Torsten Dröschmeister.

Med Infor EAM som underhållssystem har VänerOffshore full kontroll på drift, service och underhåll. “Mätvärden, statistik och annan information skapas automatiskt i systemet – det ger oss och våra partners ett mycket bra beslutsunderlag om förebyggande underhåll för att undvika att kraftverken stannar när det blåser som mest och därmed kan producera el som bäst”.

Samtidigt som VänerOffshore hittat en ny marknad – att som oberoende servicepartner och förvaltare ge stöd till vindkraftparker – ser Tord Svanqvist stora möjligheter för Psiam och Infor EAM på denna marknad.

Sverige behöver förnyelsebar energi och vindkraften är en sådan energikälla – ren och ständigt flödande. Vindpark Vänern är det första och största i sitt slag – och det har byggts som ett pilotprojekt av riksintresse för vindkraft till sjöss där de bästa vindförhållandena finns.

“Här har vi med underhållssystemet Infor EAM unika möjligheter att bidra till att optimera driften av vindkraftverken på både kort och lång sikt”, förklarar Tord Svanqvist som ser VänerOffshore som ett första steg in på en ny och spännande energimarknad – vindkraftparker.

För första gången mäts nu mängden skräp på stränder runt Östersjön med en enhetlig och vetenskaplig metod. I det internationella projektet Marlin – Baltic Marine Litter – samarbetar Håll Sverige Rent med Lettland, Estland och Finland för att ta reda på vilka skräpmängder som hamnar på våra stränder. På måndag startar skräpmätningarna i Sverige.

Marin nedskräpning är ett allvarligt internationellt miljöhot som ger många negativa effekter. Nedskräpningen i Östersjön är relativt okänd, medan nedskräpningen är ett uppmärksammat problem i världshaven. Skräpet kommer från olika verksamheter längs med kusten och på havet som turism och sjöfart. Östersjön är ett hårt trafikerat hav och många storstäder ligger längs med kusten. Det skräp som hamnar i Östersjön stannar där, eftersom havet är mer eller mindre stängt.

I det internationella projektet Marlin kommer nu för första gången en vetenskaplig internationell metod för att mäta och analysera nedskräpningen längs kusterna att användas. Mätmetoden har utvecklats inom FN:s miljöprogram UNEP/Regional Seas.

I måndags 16 april startade mätningarna i projektet – först ut är stranden vid Eköns havsbad i Valdemarsvik, där Kustcamp hjälper till med mätningarna.

Totalt kommer 20 stränder i fyra länder att mätas vid 120 mättillfällen. I Sverige kommer mätningar att ske i Gotland, Stockholm, Uppsala och Östergötland. Mätningar kommer även att göras i Finland, Estland och Lettland, där Fee Latvia, Keep Estonian Tidy och Håll Skärgården Ren (Finland) deltar i projektet.

Genom de vetenskapliga mätningarna visas hur mycket skräp som sköljs upp på stränderna runt centrala Östersjön, källorna kan kartläggas och det är möjligt att identifiera vilken typ av skräp det handlar om. När väl resultatet är klart är det enklare att sätta in rätt åtgärder för att minska nedskräpningen av Östersjön samt sprida kunskap om problematiken.

Marlin är ett EU-projekt, som är delfinansierat genom Central Baltic INTERREG IV A Programme 2007-2013. Projektet pågår fram till och med 2013, men målet är att mätningarna kommer att fortleva även efter projektets slut genom kommuner och andra organisationer. Projektet är också ett Lighthouse project genom CBSS-Baltic 21.

Havs- och vattenmyndigheten ger nu bidrag till två projekt för att minska nedskräpningen i Östersjön. ”Fishing for Litter” syftar till att få fler yrkesfiskare att samla upp och lämna in skräp som fastnar i nät och trålar. ”The Baltic Sea Waste Campaign 2012 – A Wake Up”, är ett försök att öka medvetenheten och intresset för marint avfall och andra miljöfrågor hos vanliga svenskar, i medierna och bland beslutsfattare.

Det kommunala nätverket KIMO Baltic Sea startades 2008 på initiativ av Simrishamns kommun för att minska den marina nedskräpningen. Fisket efter skräp bedrivs i dag i liten skala genom att aktiva fiskare i Simrishamn, Nogersund och på Gotland samlar ihop det skräp som fastnar i nät eller trål i stora plastsäckar. Dessa tas sedan med in till kajen där hamnpersonal tar emot dem, granskar och dokumenterar omfattning och vad för slags skräp det rör sig om.

Nu vill KIMO Baltic Sea, i samarbete med stiftelsen Håll Sverige Rent, gå vidare och engagera fiskare i hela landet. Målet är att bygga upp en permanent verksamhet. Man vill också satsa på riktade informationskampanjer till yrkesfiskare.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, ger 1,5 miljoner kronor till den delen av projektet men vill också ha en undersökning av hur fiskare brukar hantera skräp, hur hamnarna ser på den sortens avfall och vem som betalar för det. KIMO får därför även 240 000 kronor för att ta fram det underlaget.

Enligt HaV kan ”Fishing for Litter” kopplas till flera svenska internationella åtaganden, exempelvis Oslo-Paris-konventionen, Ospar, och dess rekommendationer gällande minskning av marint avfall. Det är även i linje med Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö, Helcom. Där rekommenderas Östersjöländerna att uppmuntra och stödja fiskare att lämna skräp som fastnar i redskapen till mottagningsanordningar i hamnarna. Projektet är också ett led i arbetet med att uppnå Sveriges åtaganden inom aktionsplanen för Östersjön, Öresund och Kattegatt – Baltic Sea Action Plan – för att uppnå ett god ekologisk status.

Ett annat projekt kring marint avfall och marin nedskräpning är ”The Baltic Sea Waste Campaign 2012 – A Wake Up”. Det drivs av stiftelsen Håll Sverige Rent i samarbete med bland annat Havs- och vattenmyndigheten som nu satsar 350 000 kronor i det. Projektetet syftar även till att sätta fokus på andra andra miljöfrågor som utsläpp från jordbruk, industrier och reningsverk. Målet är att få genomslag i lokala och nationella medier i Sverige och att lyfta upp frågan om nedskräpningen i Östersjön på departements- och ministernivå.

Under sommaren blir det presskonferenser, seminarier och dykningar efter skräp i bland annat Stockholm, Visby, Simrishamn och Kalmar. Briggen Tre kronor kommer att fungera som mötesplats och hysa flera av de utställningar som planeras. HaV tror att projektet kommer att bidra till ökad medvetenhet om och intresse för marina miljöfrågor i Östersjön.

Liros lanserar en ny generation ultrastarka linor speciellt framtagna för de mest krävande applikationerna ombord. Liros Control-XTR är utvecklad för bästa grepp i stora avlastare. Med en kärna i Dyneema SK90 blir linan särskilt lämplig för extrema arbetslaster ovan däck. SK90 ger också en arbetstöjning understigande 1% och gör LIROS Control-XTR lätt att splitsa.

Tack vare höljets speciella mix av värmeresistenta fibrer är Liros Control-XTR exceptionellt tålig mot nötning och skav.

Kärnan i Liros Control-XTR består av flätad Dyneema SK90 som är försträckt med Liros unika HSS (Heat Stretch System). Kärnan är behandlad med Liros Coating i en matchande färg till höljet.

Höljet är tätt 32-flätat och består av 50% hårt spunnen Technora Black och 50% hårt spunnen High Tenacity polyester.

Liros Control-XTR finns i dimensionerna 6, 8, 10, 12, 14, 16 och 18 mm i färgerna vit/svart, röd/svart, blå/svart och grön/svart. Pris från 69 kr/m.

Info: www.lirosropes.se

Här är den ultimata husbåten. Det är det holländska varvet Pedro-Boat som presenterade den här helt boanpassade båten på årets båtmässa i Düsseldorf. Båten är specialgjord för skyddade vattenvägar. Pedro-Boat Liberty 12,5×4,5 m.

Pedro Liberty 1250 är inte något andra hem utan tänkt som en vanlig båt som ska kunna köras omkring och förtöjas där ägarna vill vara. Nyheten med den här båten är att det är en riktigt påkostad båt med hög komfortnivå.

Bakgrunden är att varvet ser fler och fler kunder som vill tillbringa allt mer tid i båten och gärna på Europas många skyddade vattenvägar. En växande grupp vill dessutom tillbringa även vinterperioden i båten och då gäller det att ha en välisolerad båt med goda utrymmen.

Interiören i Pedros båt är flexibelt gjord för att passa många användare och användningsområden. Förutom skjutdörrar till uteområdena har båten väldigt bekväma möbler, ett pentry med hög kvalitet och ett riktigt badrum.

Överbyggnaden är i ett enda plan, helt utan irriterande steg och trösklar. Tack vare detta kan Liberty även anpassas för den som har rullstol eller liknande. I fören finns en stor sittyta medan skarndäcken med sina gångytor skyddas av en väl tilltagen reling.

Båten uppges vara lätt att manövrera, även av ovana skeppare. Den är försedd med standard bog- och häckpropeller, vilket underlättar tilläggningar avsevärt och gör manövreringen extremt enkel. En finess är en speciell förtöjningsstolpe, som gör att båten kan förtöjas helt utan linor. I Sverige ser vi liknande lösning på till exempel pråmar som förtöjs genom att en stolpe körs ner i botten…

Standardmotorn i Liberty är en Volvo Penta diesel, men båten kan även förses med elmotor eller hybridsystem.

Från och med i sommar finns Libertybåtar för charter hos tyska Yachtcharter Römer i Müritz och i Berlinregionen. Info: www.yachtcharter-roemer.de

Tekniska specifikationer
Längd: 12,50 meter
Bredd: 4,50 meter
Höjd: 2,50 meter
Djupgående: 0,90 meter
Fart: 8 knop
Framdrift: Diesel, el eller hybrid
CE-klass: C

Info: www.pedro-boat.nl

– Vi välkomnar regeringens besked att Sverige nu fullt ut ska ta tillvara möjligheten att blanda in 10 procent etanol i bensinen och 7 procent biodiesel i dieseln, och att det blir möjligt att använda förnybar hvo-diesel till 15 procent utan beskattning. Beskedet innebär att vi kan minska koldioxidutsläppen från biltrafiken ytterligare och skapa mer marknad för miljövänliga biodrivmedel. Det säger Svebios vd Gustav Melin som kommentar till dagens debattartikel i Svenska Dagbladet av finansminister Anders Borg och energiminister Anna-Karin Hatt.

– Fortfarande saknar vi klarhet om vilka villkor som ska gälla för rena och högblandade biodrivmedel som E85, ED95, biogas och ren biodiesel (B100). Regeringen lovar att återkomma med besked före utgången av 2013, då den nuvarande skattebefrielsen går ut. Det är inte tillfredsställande att behöva vänta på ett sådant klarläggande ytterligare ett år eller mer. Risken är stor att många projekt senareläggs när investerarna inte vet vilka villkor som gäller.

– Regeringen bör också höja målet för förnybara drivmedel i transportsektorn 2020. Tio procent är för lite. Vi kan inte ha 90 procent fossila drivmedel 2020 om vi ska kunna uppnå en fossilbränsleoberoende fordonsflotta 2030.

Svebio – Svenska Bioenergiföreningen – är branschorganisation för företag som arbetar med att framställa, hantera och använda olika typer av biobränslen. Svebios ändamål är att öka användningen av bioenergi på ett miljömässigt och ekonomiskt optimalt sätt. Svebio grundades 1980 och har cirka 300 företag som medlemmar.

Info: www.svebio.se

En av Sveriges största friidrottsprofiler tar sig an den ultimata utmaningen. Malin Ewerlöf Krepp ska i år tävla i världens kanske tuffaste endagstävling, ÖTILLÖ, som avgörs i Stockholms skärgård 3 september.

– Det här är en stor utmaning för mig och det ska verkligen bli jättekul. Det enda jag är lite orolig för är om det är kallt i vattnet. Löpningen har jag och simningen ska jag också klara. Men den ska finslipas med hjälp av simtränarna Magnus Kjellberg och Micke Rosén, säger Malin.

Malin tävlar tillsammans med Stefan Ekström för Team Alewalds/Haglöfs i mixedklassen. Stefan har deltagit i tre tidigare ÖTILLÖ, då i herrklassen, med resultaten nia-sjua-tia. Av säkerhetsskäl tävlar man alltid i par i ÖTILLÖ.

Malin, som fyller 40 år i sommar, är en av Sveriges bästa medeldistanslöpare genom tiderna. Hennes främsta merit är ett EM-silver på 800 meter i Budapest 1998. Efter avslutad karriär och barnafödande har Malin kommit tillbaka till idrotten, främst som maratonlöpare. Hon vann SM-brons 2007 och samma år blev hon bästa svenska i New York Marathon på 2.46,50. Malin har fortfarande de svenska rekorden på 800 meter (1.59.44) och 1500 meter (4.05.49). Idag jobbar hon främst som löpcoach och har nyligen släppt en bok om löpning

I årets ÖTILLÖ blir det också en ”näringslivskamp”. På startlinjen står nämligen Peter Rejler, koncernchef för teknikkonsulten Rejlers, samt Patrik Attemark, VD för AAA Soliditet AB, som är nordens ledande leverantör av kredit- och affärsinformation. Dessa två gör upp om vem som är starkaste och mest uthållig inom näringslivet.

Tävlingen går som vanligt från Sandhamn till Utö i Stockholms Skärgård, vilket innebär drygt 54 km löpning och elva km simning. Det motsvarar cirka två Lidingölopp och närmare fyra Vansbrosimningar. Men det är tuffare än så. Löpningen sker ofta i obanad terräng och på hala klippor. Simningen är ibland bara korta sträckor i sund mellan öar, men också över öppna fjärdar där vågorna kan gå höga. Starten går i gryningen utanför Seglarhotellet i Sandhamn och drygt nio timmar senare springer segrarna i mål utanför Värdshuset på Utö.

ÖTILLÖ har plats för 100 tvåmannalag men är sedan länge fullbokad och det finns en väntelista med över 50 par som fortfarande hoppas på att få vara med. Följ uppladdningen inför ÖTILLÖ på nya hemsidan www.otillo.se. Där kan du också följa tävlingen live 3 september.

Info www.otillo.se

På initiativ av Coca-Cola Sverige städar idrottsföreningar stränder runt om i landet. Sammanlagt har 100 ton skräp plockats upp hittills och nu drar Sveriges största strandstädning igång för tredje året i rad.

En fimp i sjön låter inte som en stor miljöbörda, men bara en stump på en cigarrett kan döda tiotals fiskar. Dessutom skräpas våra stränder ned av pappers- och plastförpackningar, burkar, flaskor, engångsgrillar och annat.

Skräpet hotar inte bara djurlivet men är också ett tråkigt inslag för alla de som vill njuta av Sveriges vackra stränder. Därför anordnar Coca-Cola tillsammans med idrottens miljöorganisation Städa Sverige projektet Städa Strand, en nationell satsning för att få stränder fria från skräp.

I fjol städades 300 stränder och sammanlagt 55 ton skräp plockades upp. I år hoppas Coca-Cola och Städa Sverige att än fler ska engagera sig i detta viktiga projekt och därför låter vi föreningarna som städar dokumentera hur mycket renare stränderna blir efter att de rensat bort allt skräp via bilder.

– Skräpet på svenska stränder är inte enbart ett estetiskt problem, utan framför allt ett hot mot miljön. Det är rena vansinnet att det fanns hela 55 ton skräp att plocka upp under förra årets strandstädning, säger Städa Sveriges VD, Mats Wesslén.

Initiativet är en del av de många miljöengagemang som Coca-Cola driver för att skydda naturen och ta ansvar i alla led av en produkts livscykel. Under 2011 års strandstädning samlades 3 000 ungdomar från 114 idrottsklubbar från hela Sverige för att tillsammans göra något konkret för miljön.

– Det stora intresset från idrottssverige är mycket glädjande och det stora antal ungdomar som engagerar sig bidrar till att ytterligare öka kunskapen om den skada skräpet gör, säger Göran Holm, VD på Coca-Cola Enterprises Sverige.

Varje år lämnar svenskar 100-tals ton skräp kvar i anslutning till stränder. Föreningarna får en ersättning för sitt arbete baserat på vikten av det totala skräpet och den går oavkortat till de olika föreningarna.

Vikten av att skräpet omhändertas styrks av Naturskyddsföreningens sakkunnige i marina ekosystem, Ellen Bruno:

– Skräp i naturen, särskilt plaster, kan ta flera hundra år att brytas ner i naturen. Skräpet orsakar skada genom att djur äter upp dem och kvävs eller förgiftas. Djur kan också fastna i rep och snören.

Miljöfrågan har länge varit central för Coca-Cola och lyfter företagens eget ansvar i hållbarhetsfrågorna.

– Det är viktigt att vi svenska företag tar ansvar i hållbarhetsfrågan och den miljöpåverkan den egna verksamheten kan ha på Sveriges natur. Vi vet att våra produkter lätt kan bli skräp när de inte pantas utan lämnas kvar på stränder efter en badutflykt. Därför startade vi projektet Städa Strand som ett komplement till andra återvinningsprojekt. Nu är inne på vårt tredje år och i fjol lyckades vi få med oss 114 föreningar – i år hoppas vi på ännu fler, avslutar Göran Holm.

Havs- och vattenmyndigheten föreslår nya bestämmelser för fiske efter lax på kusten. Syftet är att öka möjligheterna att bevara och restaurera de vilda laxstammarna och få ett hållbart fiske på sikt.

– Förslaget syftar till att styra nyttjandet av laxkvoten mot den odlade laxen och i ökad grad bort från svaga vilda laxbestånd, säger Martin Rydgren, utredare vid Havs- och vattenmyndighetens enhet för biologisk mångfald och fiske.

Förslaget går nu ut på remiss.

Det finns idag ett 20-tal älvar med vildlax kvar i Sverige, framför allt i Norrland. Många älvar har svaga bestånd och behöver restaureras. Inte ens de mest produktiva vattendragen i Bottenviken beräknas med säkerhet nå uppsatta mål för bestånden av vild lax. EU har därför beslutat att minska laxkvoten i Östersjön under 2012 med 51 procent, vilket innebär att Sveriges andel i år är 34 327 laxar. Av dessa återstår cirka 18 000 för kustfisket att fånga.

Beståndsutvecklingen i Östersjöns vildlaxälvar har efter en uppgång planat ut och en långsam försämring har skett under senare år. En förklaring är att fisket med drivlina med krok ökat i Östersjön sedan 2008, en annan är att överlevnaden under den unga laxens första år i havet under 2000-talet minskat till 30 procent jämfört med under 1990-talet. Antalet laxar som uppnått fångstbar storlek och återvandrar för lek har därför successivt blivit färre, trots att produktionen av vilda laxungar ökat i de flesta älvarna.

Målsättningen med förslaget är att öka fisket av odlad lax och att i övrigt bara fånga vild lax från starka bestånd.

– Vi föreslår en senare fiskestart för att i högre grad inrikta fisket mot den odlade laxen. Risken är annars att årets kvot till stor del fångas i form av vild lax eftersom den odlade laxen kommer senare till kusten, säger Håkan Carlstrand, utredare Havs- och vattenmyndighetens enhet för biologisk mångfald och fiske.

Havs- och vattenmyndigheten har tidigare beslutat att fasa ut fisket med drivlinor och krok i Östersjön och styra över fisket till fiske med fällor nära älvarnas utlopp. Nu föreslås ytterligare åtgärder för att stärka laxbestånden.

Havs- och vattenmyndigheten föreslår för 2012 att två tredjedelar av det som återstår av årets kvot avsätts till fisket med fällor i Bottenviken. Där finns både starkare och svagare bestånd av vild lax samt odlade bestånd. Fisket föreslås få starta den 19 juni med en begränsad möjlighet för länsstyrelsen i Västerbotten att lämna dispens för ett visst fiske från den 14 juni. När 4 000 laxar av kvoten återstår stoppas fisket för att senare öppnas men då bara för fångst av odlad lax inom terminalfiskeområden och Umeälvens fredningsområde .Resterande tredjedel av kvoten får nyttjas av fisket med fällor på övriga delar av kusten. HaV föreslår också nya regler för rapporteringen av laxfisket, att fiskarna rapporter in sina fångster senast 48 timmar efter vittjning istället för som tidigare en gång i månaden. Rapporteringen ska ske via e-journal och det ska framgå om laxen är fettfeneklippt.

– Det kommer att vara ett besvärligt år för laxfiskarna på kusten. Nästa år kommer dock dessa fiskare få nyttja hela kvoten då drivlinefisket efter lax i havet förbjuds. Vi arbetar vidare med att stärka bestånden av lax och för att hitta en lösning som möjliggör ett långsiktigt hållbart fiske, säger Martin Rydgren, utredare Havs- och vattenmyndighetens enhet för biologisk mångfald och fiske.

Fritidsfiske med fällor föreslås vara tillåtet under samma tid som yrkesfisket. Sedan tidigare har EU beslutat om ett av saluförbud för fisk som fångas av fritidsfisket i havet varför fångad lax i detta fiske inte får säljas.

HaV:s förslag till ändring av föreskrifterna föreslås träda i kraft 1 juni i år. Förslaget skickas nu på remiss till bland annat länsstyrelserna, jordbruksverket och fiskets organisationer. Senast 4 maj ska yttranden ha kommit in till havs- och vattenmyndigheten.

Med havet som granne… Valdemarsviks kommun satsar, tillsammans med flera lokala aktörer i näringslivet, på utveckling av tomtmarken längs med Valdemarsviken. Det är villatomterna i Borgsområdet och Grännäs strand på var sin sida av Valdemarsviken som erbjuds hugade köpare i ett unikt samarbete mellan de lokala aktörerna.

Samarbetsprojektet mellan kommunen, mäklare, tomtägare, husleverantörer, bygg- och anläggningsföretag och Valdemarsviks Sparbank går under devisen ”Med havet som granne & båtplats intill”. Idén är att de olika aktörerna tillsammans erbjuder boendepaket med tomt, hus och attraktiva lånevillkor. En samverkan som underlättar hela byggprocessen.

Skräddarsytt boende
Genom samarbetet får tomtköparen hjälp att skräddarsy sitt boende. Kommunen med samarbetspartners hjälper till med tomt, hus, lån, information om Valdemarsvik som boendeort, vägledning inom till exempel skola och omsorg, snabb och enkel ärendehantering och mycket mera.

– Som den lokala banken är vi starkt beroende av bygdens utveckling – och vi vill självklart gärna delta i sammanhang som driver på den utvecklingen, säger Håkan Eriksson, Valdemarsviks sparbank. Kan vi underlätta för till exempel den som vill bygga eget – ja, då ska vi göra det!

Gemensam nytta
Politikerna i Valdemarsvik är förstås också nöjda:

– Det här är ett bra exempel på när flera aktörer – både på den politiska sidan och i näringslivet – drar åt samma håll. Vi sätter den gemensamma nyttan främst – och då blir det också resultat, säger Lasse Beckman (S), kommunalråd. Den här paketlösningen räknar vi med ska underlätta för allt fler att flytta till Valdemarsvik – inte minst för den livskvalitet de finner i vår skärgårdsmiljö.

Bertil Eklund (NB), kommunalråd, konstaterar att det som nu är på gång kan ses som startskottet för ytterligare exploateringar i hela Valdemarsviks kommun. – Det finns många attraktiva områden som med varsam hand kan utvecklas till allas bästa, säger Eklund. Detta är bara början på en spännande resa för Valdemarsvik!

Tomtkö i grannkommunerna
Hans Lorentzon, näringslivschef i Valdemarsvik, konstaterar att man i första hand siktar in sig på tomtköerna i de två stora grannkommunerna Linköping och Norrköping:

– Det står tusentals familjer i tomtkö i Norrköping och Linköping – vi tror att vi kan erbjuda husköparna precis det som så många vill ha: fantastisk miljö i strandnära boende – och, inte minst, fördelaktiga ekonomiska lösningar. I Valdemarsvik är det gångavstånd till det mesta – och vem vill inte ha tillgång till egen båtplats!

Under fjolårets succé fiskade över 1500 barn och vuxna i ungdomsfiskeprojektet Framtidens Sportfiskare, i år ger Sportfiskarna långt fler chansen att uppleva fiskeglädje. – Ta med ett barn på fiske och lär ut dina fiskeknep, att förmedla kunskap och samtidigt sprida fiskeglädje är att plantera positiva frön för framtiden, säger Stefan Nyström, Sportfiskarnas generalsekreterare.

Sportfiskarnas projekt Framtidens Sportfiskare uppmuntrar vuxna att ta med barn och ungdomar på fiske. Det kan vara egna barn eller grannens, det viktiga är att barn och vuxna fiskar tillsammans. Efter avslutad fisketur registrerar man sig på projektets hemsida, vilket även innebär att man deltar i en tävling med fina priser som fiskegrejor och en fiskesemester.

Fler fiskar mer
Syftet med projektet är dels att stimulera till att fler under 18 år kommer ut på fiske och att vuxna ska förmedla sina kunskaper om fiskemetoder, naturen och vattenmiljön. Men projektet får även rena nybörjare, såväl unga som äldre, att komma ut på fiske. En undersökning bland förra årets deltagare visar att de som deltagit fiskat mer tack vare Framtidens Sportfiskare. Bidragande orsaker till detta är det instruktionsmaterial som skickas ut till alla deltagare och att deltagarnas bilder publiceras på hemsidan och i tidningen Svenskt Fiske.

– Fiskeintresserade från hela landet har deltagit och fiskeglädjen genomsyrar de bilder och de berättelser som kommit in, säger Marie Wiman, projektledare för Framtidens Sportfiskare. I år siktar vi på ett långt större deltagande och att fler sportfiskare ska se att barnen är framtiden, lär vi dem att fiska kommer de att förstå hur viktigt det är att skydda fisken och vattenmiljön, avslutar Marie Wiman.

Satsning på kvinnors fiske i år
Nytt för i årets projekt är tre metodikläger som erbjuds tjejer i alla åldrar för att lära ut olika sportfiskemetoder och få fler kvinnor att upptäcka sportfisket. Fiske är tyvärr än så länge en mansdominerad fritidsaktivitet och genom metodiklägren kommer förhoppningsvis fler kvinnor att få uppleva fiskeglädjen och i förlängningen även kunna ta med barn och ungdomar på fiske.

Foto: Sportfiskarna/Bengt Olsson.