Sjötrafiken i Arktis ökar dramatiskt och samtidigt ökar behovet av säkerhet och miljöskydd. Under isbrytaren Odens expedition till Arktis testar därför Sjöfartsverket ett nytt system för sjötrafikövervakning. WWF ser positivt på projektet.
Arktis är ett av världens mest miljökänsliga områden och på samma gång ett av de svåraste att skydda mot olyckor. Behovet av att stödja den marina industrin är därför avgörande för att garantera säkerheten för sjöfarten och miljön. Sjöfartsverket testar nu ett nytt system för sjötrafikövervakning som ska förbättra förutsättningarna för sjöräddning, isbrytarassistans och miljöskydd.
– Sverige har en lång erfarenhet av vintersjöfart i de norra delarna av Östersjön och Bottenviken. Vår kunskap är värdefull för säkerhet och miljöskydd nu när nya trafikmönster i Arktis börjar ta form, säger Per Setterberg på Sjöfartsverket som är projektledare för MICE.
MICE, MONALISA Ice, heter det forsknings- och utvecklingsprojekt som drivs i samarbete mellan svenska Sjöfartsverket och Chalmers tekniska högskola i Göteborg. MICE syftar till att dra nytta av det bredare MONALISA-projektet som leds av Sjöfartsverket och gör det möjligt att övervaka sjötrafiken globalt utan behov av landbaserad infrastruktur som till exempel AIS-basstationer eller radiokommunikation.
– Vi drar nytta av konceptet Sea Traffic Management (STM) som utvecklats inom ramen för MONALISA-projektet och anpassar det till den arktiska miljön, säger Per Setterberg.
Även Världsnaturfonden, WWF, ser positivt på projektet.
– När havsisen smälter bort i Arktis kommer sjöfarten öka betydligt och det är mycket viktigt att säkra en hög trafikkvalitet samt att väva in en djupgående hänsyn för den känsliga och säsongsbetonade miljön. För att kunna minska riskerna för kollisioner med drivis och marina däggdjur samt att undvika att godtyckligt navigera i områden under en tid då ett spill hade varit katastrofalt, till exempel vissa avgränsade fågellokaler på försommaren, bör det finnas ett övervakningssystem som ger ett kontinuerligt och proaktivt beslutsstöd till navigatören, menar Mattias Rust, Sjöfartsansvarig på Världsnaturfonden WWF.
Lösningen bygger på att använda fartygen som basstationer för att skicka information om omgivande trafik samt egen kurs, fart, position och andra relevanta uppgifter. Informationen utbyts med en koordineringscentral i land via sattelitlänk. Samma satellitlänk används för utbyte av fartygsrutter och annan nödvändig kommunikation mellan fartyget och landcentralen.
– Det är en lösning på behovet av förbättrad sjötrafikövervakning, samordning och stöd i den arktiska regionen, säger Per Setterberg.
