Att världshaven försuras på grund av ökande koldioxidhalter i atmosfären är sedan länge känt. Men nu visar en ny rapport att klimathotet i Arktis är större än man trott. Innan 2100 kommer Arktiska havet vara minst dubbelt så surt som idag.
En grupp av ledande internationella forskare har, genom Arctic Monitoring and Assessment Programme (AMAP), tittat närmare på havsförsurningen i Arktis. Den svenska delegationen består av tre forskare från Göteborgs universitet; Leif Anderson från Institutionen för kemi och molekylärbiologi samt Sam Dupont och Jon Havenhand från Institutionen för biologi och Miljövetenskap.
Efter ett tre års långt arbete presenteras idag AMAPs Arctic Ocean Acidification Assessment rapport för Arktiska Rådet i Kiruna.
Arktiska havet sårbart
Huvudslutsatsen i rapporten är:
• Arktiska havet är utsatt för en utbredd och snabb försurning på grund av ökande halter koldioxid i atmosfären
• Arktiska havet är speciellt sårbar
• Havsförsurning orsakar att vissa arter gynnas, men också att andra hotas och möjligen utrotas inom de närmsta 90 åren.
• Arktiska marina ekosystem är relativt enkla och särskilt utsatta: det är mycket sannolikt att dessa ekosystem kommer att genomgå stora förändringar till följd av havsförsurningen.
• Havsförsurning samverkar med andra klimatvariabler i Arktis, till exempel temperaturökningen till följd av klimatförändringarna.
• Det råder brist på information eftersom problemen inte uppmärksammas tillräckligt och eftersom logistiken för arktisk forskning är omfattande.
• Ekosystem förändringar på grund av havsförsurning i Arktis kan påverka både fisket och ekonomin för arktiska folk och industrier i området.
Saknas tillräckligt med forskning
En av huvudslutsatserna i rapporten är att det finns väldigt lite forskning om försurningseffekter i Arktis, men forskarna bakom rapporten säger att de studier som gjorts ger anledning till oro. Olika organismer kan påverkas av försurningen av haven – antingen direkt eller indirekt.
– Arktis ska prioriteras eftersom det är här som förändringarna sker snabbast, och det är här som vi vet minst, säger forskaren Jon Havenhand.
En “Executive Summary” av rapported finns tillgänglig på: http://www.cicero.uio.no/images/AOAKeyFindings.pdf
