Jönköping blev 10-11 september en skådespelsplats med sjöfartsförtecken. Hamnen, Munksjön och kanalområdet däremellan blev denna helg centrum för sjöliv – så som det ter sig idag och så som det kunde vara för sådär 100 år sedan. Föreningen Wetterns SjöfartsHistoria lyckades locka och samla ett stort antal gästande båtar, från allmogebåtar och små ångslupar till större ång- respektive segelfartyg.
Denna lyckade satsning tillsammans med den traditionella och populära Allmogemarknaden, då man förflyttas tillbaka i tiden och båtklubbarnas ”Segelbåtens Dag för juniorer, gav en helg utöver det vanliga i Residensstaden.
I Munksjön lyste otaliga små vita segel, ömsom mot gråmulna skyar, ömsom i skön septembersol. Jollar i olika storlekar och klasser, riggade för race och ”prova-på-segling”. Vem som helst kunde bli sugen att styra ut på den lilla sjön mitt i stan. En lätt vind som alls inte förskräckte, men som förstås satte segelkunskaperna på prov, fläktade Jönköping och tusende flanörer, åskådare och, inte minst segelfolk – unga såväl som mognare.
Jönköpings segelsällskap och medarrangerande båtklubbar runt södra Vättern kommer med all säkerhet att göra tradition av ”Segelbåtens Dag”. JSS har en uttalad policy och inspirerad verksamhet för ungdomarna. Klubben lägger stor vikt vid att engagera barn och ungdom och seglarskolan fostrar i både sjövett och sjömanskap. Vad är sen roligare än att mäta färdigheterna i ett race vid ett sånt här evenemang?
Lördagen var en perfekt dag att uppleva feststämning i Jönköping. Vare sig man är båt- eller sjöintresserad eller inte, gick det nog inte att undvika att påverkas av allt som flöt på Jönköpings vatten. Segelbåtarna i mängd, de små ångsluparna med de gälla piporna, både i hamnen och ute i Munksjön, de större ångbåtarna och segelskutorna.
Hamnen i Jönköping hade längs östra piren och den långa yttre pirarmen en rad go’a gamla fartyg. Med omsorgsfullt ”avlastat” styckegods längs kajkanten, gavs en mycket illusorisk atmosfär av forna tiders sjöfartsmiljö. Endast en möjligen ”felparkerad” modern plastbåt bröt den annars så perfekta linjen av antika stämningsskapande skönheter. Antika förresten – några skutor var faktiskt nya, men byggda på gammalt vis efter gamla ritningar.
Det var trångt, det var ett myller av människor på kajen. Antagligen som förr i tiden då fartyg anlöpte Jönköpings hamn. Tänk bort bilarna och motorvägarna – Vättern var en trafikled av största betydelse. Tänk också bort centraliseringen i det nutida Sverige så får du en bild av en bra mycket mer levande byggd runt vår stora sjö, längs kanalerna och de andra vattenvägarna.
Än i dag är det faktiskt så att den som kommer till stranden och har en båt – han kan fortsätta.
Eric Nordevall II kom inte. Omständigheter hindrade henne tyvärr att bli färdig i tid. Istället representerades Nordevall och Forsviks Varv av Joy och Lasse Sundström, som invid kanalen låtit ställa upp ångslupen Forsvik med vilken de båda brukar köra passagerarturer uppe i Forsvik. Lasse har också till uppgift att få igång Nordevalls ångmaskin så småningom.
I ett rymligt tält fanns ett antal utställare av sjömansslöjd, båtmodeller och även ritningar till allehanda gamla båttyper. En par läckra små ångmaskiner, veritabla konstverk, prydde Sveriges Ångbåtsförenings avdelning. Leif Gunnerud från Gävle samt Sven och Maggan Jönsson, från Åkersberga stod till tjänst med alla önskvärda upplysningar. Här fanns mycket intressant att inhämta för oss som gillar när det kokar, pyser och väser.
Hamnbassängen hade också livlig trafik. Ångslupar kom och avgick med passagerare, mindre roddbåtar med söndagsklätt folk gled värdigt fram längs borden på de större fartygen. De många deltagarna, alla i tidstypiska kläder, autentiskt skådespel på gatan, bleckblås med cylinderventiler, repslagning och marknad som på ”Den gamla goda tiden” – allt bidrog till att skapa en mycket historisk anda över denna septemberhelg. De seglande ungdomarna i Munksjön gav samtidigt en hoppfull vision av kontinuitet för Jönköpings och Vättern sjöfart.
Text & foto: Ronny Lingstam, JSS