Varför ser vi så få kvinnor vid rodret i hamnarna? Ute på havet ser man ofta en kvinna styra men i hamn tar mannen över. Många kvinnor är ovana att manövrera båten i trånga utrymmen och det gör det svårare för dem att ta ut båten på egen hand eller med kompisar.
Nu startar SBU ett projekt för att råda bot på detta! Projektet leds av Linda Lindenau, skeppare, långseglare och författare till boken Ta rodret, kvinna! Vi söker intresserade båtklubbar där det finns åtminstone en kvinna som har lust att hålla i trådarna.
Så här går projektet till:
Linda besöker båtklubben, håller ett föredrag och går igenom projektidén. Någon gång under våren/sommaren ordnar båtklubben en manöverdag för intresserade kvinnor. Den går till på följande vis: Fyra-fem kvinnor träffas i hamnen. De har ett material med förslag på manöverövningar. I tur och ordning gör kvinnorna övningarna med den egna båten medan de övriga kvinnorna, försedda med samtliga båtars fendrar och båtshakar, hjälper till att bära av om det skulle behövas.
På detta sätt får man öva med den egna båten i den egna hamnen på ett betryggande sätt. Det kostar ingenting och det går att upprepa hur många gånger som helst. Materialet och Lindas besök kostar heller ingenting, det går på projektbudgeten.
Om din båtklubb är intresserad, ta kontakt med Linda på tel. 070-279 6822 eller linda@tankbart.se
Kommentarer
Vilken man skulle kunna tänka sig att kajka runt i egna hamnen med båten full av andra män med fendrar och båtshakar i högsta hugg och utföra manöverövningar under allmän beskådan? Inte en enda, troligen.
Vem är det som tror att kvinnor måste behandlas som mindre vetande och är villiga att exponera sig i en sådan förlöjligande situation? Återigen detta välmenade "omhändertagande" som bara konserverar ett pådyvlat underläge i stället för att medverka till förändring. Varför får/kan/vill dessa kvinnor inte träna tilläggning mm med den egna båten? Står det en man i vägen? Kommer han att flytta på sig efter att kvinnan ”tränat” tillsammans med andra kvinnor? Knappast.
Enda sättet att åstadkomma en förändring är att börja med en attitydförändring överlag. Det ska från första stund vara självklart att alla vuxna som har intresse i båten, är delägare eller liknande, ska ha samma teoretiska kunskapsnivå och praktiska skicklighet. Det är allas uppgift att se till att alla gör sin tid vid rodret – och i pentryt! I grunden är detta en säkerhetsfråga, inget annat.
Särbehandling av kvinnor leder inte utvecklingen framåt, även om det görs i bästa välmening.
Varför det?
Precis, varför det? Jag har haft båt i över fyrtio år, och varit gift i snart trettio, och den absolut största nyttan som jag har haft av min hustru är nere i pentryt och i kojen!! Hon behärskar även av och påfendring ganska hyggligt, annars har hon alltid gjort sig bäst under däck. Troligen är det nåt genetiskt som gör att fruntimmer inte kan lära sig att behärska hav och sjö. Alla stora upptäcksresande och kaptener är ju män. Men jag håller absolut med Pia Solberg att det kan vara roligt att sitta och titta på när kvinnsen trots allt gör så gott dom kan i hamnen när maken är snäll och låter dom försöka göra tilläggningar osv. Några tycker kanske att jag är lite gammaldags, men jag tror att många, både män och kvinnor håller med om att mannen ska hålla i rodret och kvinnan kan ju alltid titta på och kanske snappa upp ett och annat, men hålla sig till sånt som hon är bättre lämpad för.
Kommentera gärna, jag tål kritik!
Hälsningar Gustav, pensionerad sjökapten.
Pia, du har så rätt i att det måste till en attitydförändring i grunden. Men det tar tid! Och en del i den attitydförändringen är att de barn som växer upp idag faktiskt ser både kvinnor och män vid rodret. Därför tror jag att vi måste jobba på alla fronter samtidigt för att fler kvinnor ska bli synliga vid rodret.
Människor är olika. Det finns många kvinnor som hellre tränar tillsammans med andra kvinnor är tillsammans med sina män. Det kan vara lättare att träna och lära i ett neutralt sammanhang för att sedan försöka hitta en ny roll ombord på den egna båten.
Och inte tycker jag att det är förlöjligande att träna manövrering under allmän beskådan! Jag kan försäkra dig om att jag har sett många män göra bort sig i hamnarna, vi är alla lite taffliga medan vi lär oss.
Jag är övertygad om att vi har samma mål, du och jag, vi bara väljer olika vägar att nå dit!
Hälsar Linda
🙂
Jag är en båtälskande kvinna på 38 år, som kör min 12 m långa snipa utan problem, oavsett om jag befinner mig på öppet vatten eller i hamn. Mina föräldrar och min omgivning har alltid uppmuntrat mitt intresse för sjön, vilket jag är oerhört glad för idag. Jag har aldrig upplevt att jag pga någon genetisk disposition skulle vara sämre än män att köra båt. Om vi börjar tänka i sådana banor borde det i så fall vara tvärtom; att kvinnor med bättre simultanförmåga bör hålla i rodret och manövrere, medan män med större muskelstyrka bör kasta ankar och ta emot vid förtöjning. Själv vill jag inte göra en sån särskiljning. Min särbo och jag delar på ansvaret ombord, ibland kör jag och ibland kör han. Och vi har båda nytta av varandra, vid rodret, på däck – och i ruffen. Och ingen av våra bekanta har någonsin fällt en negativ kommentar om detta, endast positiva saker har sagts. Men det är kanske inte alla män som törs låta sin fru ta plats vid rodret, vilket är synd. Jag välkomnar alla kvinnor och män till ett mera jämställt båtliv, vilket leder till att vi alla trivs bättre med varandra ombord. Naturligtvis är även Gustav och hans fru är välkomna dit!
Marie Lekare
Smedjebackens Båtklubb
Gustav här igen! Vi hade ett talesätt på fartygen förr, oss befäl emellan. Snipor åt sniporna, för en snipa har ju inte så mycket med båtar att göra. Dessutom är det i mitt tycke väldigt stor skillnad på att vara ute på sjön, eller att vara ute på havet. Min hustru skulle aldrig få för sig att ställa sig vid rodret, ej ens när vi inte har land i sikte, det kan jag gå i god för! Varför ska det behövas muskelstyrka vid förtöjning? Då har man ju gått på för hårt, nej fram med kvinnorna som fendrar istället.
Hälsningar Gustav, pensionerad sjökapten.
Gustav, det är väl namnet på en tecknad serie med en stor, fet egoistisk katt som huvudfigur
Gustav,vad gör din fru om det händer dig nånting på sjön tex hjärtinfarkt ?Då hjälper det väl inte att hon är duktig i pentryt och i kojen?Nej, så uppmuntra alla kvinnor att lära sig att behärska båten det har ju mycket med säkerhet att göra.Det är väl tur att Gustav har gått i pension o så hoppas vi att kaptener nu förtiden inte är mulliga mansgrisar utan hederliga män med sunt förnuft och respekt för alla, även kvinnor!
Hej.
Det där med fender….det är faktiskt sant.
Nära att mista mitt högra ben, i ett försök att rädda båten från skada.
Men allt gick bra. Teamwork:)