En kartläggning som Greenpeace genomfört visar att det finns allvarliga brister i kunskap om och skyddet av Sveriges havsområden. De få ”skyddsområden” som etablerats utsätts för skadlig verksamhet – destruktiva fiskemetoder, dumpning av giftiga muddermassor och övergödande fiskodlingar förstör miljöerna även i akyddsområden. Ansvaret att skapa förutsättningar för skydd vilar på miljöminister Andreas Carlgren.
– Vad regeringen säger och vad regeringen gör är två helt olika saker när det gäller havsmiljön. Skyddet av Sveriges unika havsområden är så dåligt att Sverige nu till och med bryter mot EU-lagstiftning, säger Jan Isakson, ansvarig för havsfrågor på Greenpeace
Resultatet av kartläggningen presenteras i en debattartikel i Dagens Nyheter idag. Studien visar att en stor majoritet, 12 av 14, av Sveriges kustnära länsstyrelser uppger allvarliga kunskapsbrister om vilka naturvärden som finns under ytan i deras havsområden. Idag har bara fem procent av Sveriges havsområden något slags skydd – på papperet, och många skyddsområden har skapats genom att man helt sonika dragit ut gränsen för skyddsområden på land i vattnet.
– Våra hav är i kris. Politiskt slarv har gjort att marina Natura 2000-områden ofta pekats ut godtyckligt och under stor tidspress. Regeringen måste ge länsstyrelserna resurser att genomföra sitt uppdrag och därmed skydda Sveriges unika hav mot de destruktiva verksamheter som tillåts idag, säger Jan Isakson.
Sveriges regering presenterar ideligen ambitiösa havsmiljömål, har undertecknat en rad internationella konventioner och är som EU-medlem skyldig att utse och skydda värdefulla marina naturområden. Men i praktiken ger inte regeringen länsstyrelserna verktygen att genomföra uppdraget.
– EU:s medlemsstater måste senast sex år efter det att Natura 2000-områdena valts ut kunna garantera att miljöer och arter har ett fullgott skydd. Men tidsfristen för att skydda Natura 2000-områdena Fladen och Lilla Middelgrund i Kattegatt gick ut 2010, och regeringen bryter därmed mot EU:s habitatlagstiftning, säger Jan Isakson.
Regeringen måste akut skjuta till mer resurser för inventering och utpekande av nya havsområden att skydda. Den största enskilda bristen i skyddet finns på fiskeområdet. Med undantag för några få pilotprojekt är det fritt fram att fiska i alla ”skyddsområden”. För att fisket ska kunna bli hållbart och inte förstöra viktiga havsmiljöer, måste den svenska regeringen ta sitt ansvar och driva frågan i arbetet med att reformera EU:s gemensamma fiskeripolitik.
