Det är alltid riskfyllt att sia om framtiden och samtidigt resonera om både medlemsnytta och avgifter fram till 2028, samma år då Svenska Båtunionens 100-åriga historia för båtlivets fromma ska firas. Jag vet att jag är på väg ut på minerad mark och trampar man fel kan vad som helst hända, men att använda pennan som vapen är inte lika farligt.
Att medlemsavgifter och medlemsnytta hänger ihop på något sätt är vi säkert överens om, men hur vi kommer att umgås i den dagliga verksamheten är än så länge under beredning. Att båtföreningen är den viktiga målgruppen vet vi alla. Där möts man live, tjöötar, skrapar, målar och hjälper varandra precis som idag och har dessutom fått rösträtt med eller utan fullmakter till organisationens årsmöte. Båtförbundets roll är mer oklar och man kan även tänka sig 7–12 regioner i landet (till exempel Väst, Syd, Ost, Stockholmsregionen, Nord och Insjöregioner), just beroende på helt olika utsättningar för båtlivet i de olika delarna av landet.
Att förbund och regioner ska syssla med utbildning och support är självklart. Oberoende av hur demokratin kommer att formas och kommunicerar gör man det direkt med båtklubbarna utan fördröjande mellanhänder. Vilken utmaning det måste vara att få bygga upp alla tänkbara former för digital kursverksamhet där båtägare och klubbar kan logga in och få svar, instruktioner, tips och övrig information, kanske även ihop med andra regioner. Vi talar bland annat om både miljö, sjösäkerhet och juridik som tillsammans med en plattare organisation för båtklubben innebär att supportbehoven kan tillgodoses på ett smidigare sätt än idag.
För 10–15 år var det häftiga diskussioner om ”sjuttikronan”, som var den tidens avgift för den enskilde. Det var omöjligt att höja avgiften trots ökade kostnader och till och med nyanställning på SBU:s kansli. Då jämfördes avgiften med bland annat priset på några kanelbullar. Idag kostar medlemskapet två påsar chips och en stor läsk.
Idag finns det en helt annan syn på våra medlemsavgifter och en insikt om att efterfrågade förmåner har ett pris. Det kan ge utrymme för viss valfrihet i det administrativa utbudet. Ett medlems- och prenumerationsregister är obligatoriskt för alla klubbar och sedan kan båtklubben bygga på med en eller flera klossar utifrån egna behov. Till exempel en kloss för hantering av båtar och bryggor mm och ytterligare en för att kunna hantera det nog så viktiga ekonomiansvaret. Båtklubbens behov avgör vilka tillval som görs och påförs då en extra avgift. Att äga eller leasa ett administrationsverktyg är också en fråga som säkert kommer att diskuteras.
Om fem år har Båtliv fortfarande en upplaga på 135 000 ex med sex nummer/år.
40 000 läsare får sin tidning digitalt medan övriga, som kryssat för en papperstidning, också får betala 40–50 kr/år, vilket innebär att produktionsbidraget kan tas bort. Vid denna tid får man också leva med att 20 procent av innehållet kommer att skrivas av AI-robotar.
Till sist kommer Båtlivets Samarbetsdelegation (BSD), som bland annat omfattar Svenska Båtunionen (SBU), Seglarförbundet, Kryssarklubben, Riksföreningen Gästhamnar Sverige och Sweboat och som har fått en rejäl nystart, att framöver presentera sina viktiga parametrar för det framtida båtlivet. År 2028 passar BSD också på att fira sitt femårsjubileum.
Nu lämnar jag den minerade marken och hoppas att du som läsare hör av dig!
