Substansen medetomidin har visat sig effektiv för att förhindra påväxt på båtbottnar. Forskare vid Göteborgs universitet har nu identifierat genen som får havstulpanen att reagera på ämnet, vilket öppnar för en båtbottenfärg som skonar både havstulpan och miljö. Påväxt på båtbottenskrov är ett stort problem för världens sjöfart, för privata småbåtar såväl som för stora lastfartyg. Göteborgs universitet har i flera stora forskningsprojekt försökt utveckla nya, miljövänliga metoder som kan begränsa marin påväxt.
Ett av de senare fokuserar på ämnet medetomidin, ett djurläkemedel som visat sig hindra havstulpanens larver från att fästa vid båtskrovet.
Nu kan forskare vid Göteborgs universitet förklara varför.
I samarbete med kollegor vid universiteten i Åbo och Helsingfors har professor Anders Blomberg vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi lyckats identifiera och beskriva den gen som kontrollerar hur havstulpanen känner av och reagerar på medetomidinet.
– Vi har konstaterat att medetomidin aktiverar särskilda receptorer i havstulpanernas larver. Receptorerna skickar en signal som får larven att simma bort från båtytan, istället för att fästa vid den. Eftersom receptorerna aktiveras redan vid mycket låga koncentrationer av ämnet innebär det att det också behövs väldigt låga nivåer för att uppnå effekt, säger Anders Blomberg.
Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Molecular Pharmacology, förklarar hur det är möjligt att utveckla en miljövänlig och effektiv båtbottenfärg som istället för att döda havstulpanen verkar ”avskräckande”.
– Att förstå hur ämnet fungerar när det binder in till receptorn ger också möjlighet att utveckla selektiva medel, som enbart påverkar havstulpanen och inte andra marina organismer, säger Anders Blomberg.
Länk till artikel: http://molpharm.aspetjournals.org/content/early/2010/05/20/mol.110.063594.full.pdf+html
Foto havstulpan: Dan Isaksson.
Foto porträtt: Jonas Berg
