Kommer ni ihåg henne, Kajsa Varg? Det var hon som sa ”man tager vad man haver…”. Om det som fanns i skafferiet. Sen kokade hon samman nått gott av det hon hittade. Jag kan inte hjälpa det, men lite av Kajsa dyker upp bland hjärnvindlingarna när jag studerar hur våra kära forskare snokar reda på nygamla upptäckter, ”kokar” om dem och hux flux finner revolutionerande medel mot all sköns beväxning på våra båtbottnar.
Minns ni dom som blandade spansk peppar i bottenfärgen – dom hade inte helt fel…
Eller han som hällde schampo i färgen – han hade heller inte helt fel…
Sedan var det ju forskarna vid Göteborgs Universitet som fick några snilleblixtar och kollade vad som stod på hyllorna i laboratoriet. Där fanns en burk med sömnmedel för djur och en burk avlusningsmedel för odlad lax,
Forskargruppen med sin professor i spetsen testade burkinnehållet på havstulpanerna.
Jag vet inte om de tjoade Bingo när havstulpanlarverna flydde sin väg. De borde ha gjort det. Man kan säga att den moderna antifoulingforskningen hade fått sitt första genombrott. Att de båda preparaten sedan länge hade en väl dokumenterad gifthistoria gjorde inte saken sämre – det sparade in massor med dokumentation och forskning…
Genom att använda gamla kända medel kunde också goda forskarpengar sparas. Medlen hade s a s redan en gång passerat myndigheternas nålsöga. Det är denna tur och skicklighet som till slut ger resultat.
Vi kanske skall fråga forskarna om de inte kan ”uppfinna” nått som hindrar biologisk dieselolja från att bilda ”smör” i bränsletankarna ombord…
Det kanske står någon burk på hyllan i labbet.
Det kanske rent av står ”Kajsa Varg” på burken och ni vet ju vad hon brukade säga;
– Man tager vad man haver…
Kommentarer
Hej Lasse! En liten kommentar angående Ditt citat av Cajsa Warg. Hittade följande på Wikipedia. Ja, jag vet, Wikipedia är inget vetenskapligt uppslagsverk, men ändå.. Anna Christina Cajsa (Kajsa) Warg, född 23 mars 1703 i Örebro, död 5 februari 1769 i Stockholm, var en svensk hushållerska och författare.
Cajsa Warg föddes i Örebro som dotter till rådmannen Anders Warg och hans hustru Karin Livijn. Hon flyttade hemifrån i unga år för att förtjäna sitt levebröd, och fick tjänst som hushållerska (eller, med tidens språkbruk, "husmamsell") i förnäma Stockholmsfamiljer, som greve Wolter Reinhold von Stackelberg, Berndt Otto von Stackelberg, och slutligen hos statssekreteraren och överpostdirektören friherre Leonard Klinckowström i Stockholm.
År 1755 gav hon ut den första upplagan av vad som kom att bli en långlivad kokboksklassiker: Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentim(b)er, vilken följdes av ett antal reviderade upplagor. Den fjortonde och sista upplagan utgavs 1822, 53 år efter författarens död.
Redan i den första upplagan ingick bland annat recept för växtfärgning; den innehöll alltså inte bara matlagningsrecept och råd och dåd om hantering av hushållsföremål. Kokboken kom att bli tongivande för svensk borgerlig matlagning under flera generationer, men blev sedan omodern allteftersom kökens utrustning förändrades. Dessutom blev potatisen allt populärare i den svenska matkulturen – denna rotfrukt omnämns först i de senare upplagorna av nämnda bokverk. Ingenstans i boken står det idag bevingade uttrycket ”Man tager vad man haver”, men däremot innehåller många recept uttrycket ”Man tager om man så hafva kan …”