Så tar vi ännu en rond i det mest tokiga båtmiljökriget hittills. Transportstyrelsen (TS) tvingades till slut backa ned ordentligt efter det senaste förslagets remissrunda. Kvar blev ett förbud men inga regler om toautrustningar. Att K-märkta båtar slipper undan är inte så märkligt – själva K-märkningen innebär ju att båten skall bevaras i ursprungligt skick. Hela förbudet senareläggs ytterligare ett år. Varför tror ni? Jag vet. Kommuner och landsting hinner inte bygga om alla egna hamnar och saknar dessutom pengar. LOVA-pengarna är slut – dom har bland annat gått åt för att sanera gammal asbest i statliga båtar.
Om man lusläser de lagar som förbudet bygger på hittar man intressant saker:
– Det handlar om utsläpp från fartyg (fritidsbåtar), inte från människor!
– Innebörden av detta är att en potta ombord kan användas och innehållet tömmas i havet – det kommer då inte från fartyget!
– Tänk er bilden – fast det är nog svårt tror jag – att minst 700 000 fritidsbåtar som inte har fast toa ombord istället tar till pottan.
– Att det sedan inte blir någon kontroll ombord är också lite märkligt – här kan det röra sig om hemfridsbrott!
Så tyckte i alla fall Kustbevakningen och tackade vist nog nej till kontrolljobbet.
Alltså, här har vi ett förbud som kommer att kosta många hundra miljoner kronor, skapar trängsel i gästhamnar, inte kan övervakas, saknar miljömässig betydelse och gör bajsnödiga båtmänniskor till lagbrytare, maxstraff är faktiskt två års fängelse. Ett förbud som kan bli direkt kontraproduktivt då det tvingar båtar med hålltankar till långa motorfärder för att komma till tömningsstationen.
För att inte tala om hur gästhamnsavgifterna kommer att dra iväg. Även om TS säger att tömning inte skall kosta något så måste pengarna tas någonstans för att betala investeringar, skötsel och transporter.
Lösningen på detta enorma (!?) problem består faktiskt av ett litet hus med hjärta på dörren ute i naturhamnarna, gärna en mulltoa.
Men då blir det ju skattebetalarna som får stå för fiolerna…
Suck…
