För att nå rätt destination måste du ha en rätt kurs och sedan följa den. Det är enkelt uttryckt en av båtlivets absoluta sanningar. Överfört skulle samma sak kunna gälla för den politik som styr och reglerar villkoren för vårt båtliv.
Men, uppriktigt sagt, någon sådan ”rättvisande kurs” finns inte. Istället virrar ”rorsmännen” runt utan att egentligen veta åt vilket håll rätt kurs ligger.
Jag pratar förstås om bristen på en sammanhållen policy för det svenska båtlivet. En policy vi alla skall verka för och som ligger till grund för behövliga åtgärder.
Policyn finns inte.
Därför blir det förstås ett hattande hit och dit, motstridiga bestämmelser, bristande samarbete och – snart – kaos på riktigt.
Tala om att köra rätt upp på grund…
När jag i ett samtal med en makthavare påtalade bristen av en sammanhållande myndighet för det svenska båtlivet, möttes jag av ett hånskratt i luren: det kommer aldrig att ske…
Förmodligen är det gamla fördomar som grumlar farvattnen. Båtliv, det är lyxbåtar i mångmiljonklassen, gin och tonic och lättklädda damer…
Jag tycker att 1 000 000 arbetstimmar av ideellt arbete, utfört av entusiastiska båtmänniskor, är något som borde få skrivbordsexperterna att sätta morronfikat i vrångstrupen.
Det finns emellertid ett problem –ett stort sådant – vem skall ta fram denna så behövliga båtpolicy?
Finns det någon myndighet, något departement inom regeringen som klarar av det?
Ursäkta, men jag får lätt svindel vid bara tanken.
Mitt förslag:
Låt de stora ideella båtorganisationerna tillsammans arbeta fram en policy och gör sedan denna till lag.
Det borde inte vara så svårt för våra beslutsfattare.
