I den jämna 49erFX-klassen kämpar tre svenska landslagsbesättningar om att bli nummer ett och att ta en OS-plats. De är tuffa konkurrenter – men samtidigt beroende av varandra för att utvecklas. Och ingen kan med bestämdhet säga vem som är bäst.
Julia Gross och Hanna Klinga, från KSSS, är de som haft mest skadeproblem av de tre under åren – samtidigt är Hanna den som har olympisk rutin och som vet vad som väntar.
Hanna seglade tillsammans med Lisa Ericson i OS i Rio. De var svensk seglings största medaljhopp. Men OS-blev ett misslyckande och de slutade på elfte plats.
– Efter OS var jag tveksam till att fortsätta. Det hade varit ett tufft halvår innan och jag var trött långt efter, berättar Hanna.
Åren innan OS i Rio 2016 var Julia och Hanna konkurrenter. Båda tillhörde den yttersta världseliten – men i varsin båt. Hanna seglade med Lisa Ericson och Julia med Cecilia Jonsson. Under tre år kämpade de mot samma mål, som de visste att bara en av dem skulle nå.
Julia, som missade OS i Rio, ville fortsätta satsa men kände att det krävdes en förändring. Lisa Ericson hade bestämt sig för att sluta. Därmed stod Hanna utan rorsman – och utan en exakt plan för sin fortsatta seglingskarriär.
– Efter Rio ringde Julia och frågade om vi skulle segla tillsammans. Jag tvekade. Men samtidigt tyckte jag att det lät superspännande att få chansen att segla med Julia, så jag sa ja, säger Hanna och fortsätter:
– Det dåliga OS-resultatet spelade ingen roll för mitt beslut. Lisa skulle lägga av och jag ville fortsätta att utvecklas. Det som driver mig och oss är framför allt just att vi vill utvecklas. Det är få förunnat att ha den här livsstilen och att ha ett jobb där vi hela tiden får tydliga kvitton på det vi presterar och att vi går framåt. Samtidigt finns OS med som det stora målet i fjärran – inte minst när det går lite tungt.
Julia och Hanna kände varandra ganska bra redan när de började segla ihop. Julia som seglade med Cecilia Jonsson och Hanna som seglade med Lisa Ericson hade en jättetajt träningsrelation innan Rio. Under tre år reste, bodde och tränade de tillsammans. Och trots att de slogs om en OS-plats var de goda vänner. Så det var ganska enkelt för Julia och Hanna att bilda ett team.
Men efter tre år tillsammans slog Coronapandemin till och flyttade Tokyo-OS. För Julia och Hanna innebar det välbehövlig extra tid.
– Vi har fått tid att riktigt grotta ner oss i detaljer så för oss har det varit sjukt bra. På grund av skador och sjukdomar har vi inte fått de resultat vi velat ha på de två senaste världsmästerskapen. Vi har hela tiden fått försöka jaga ikapp. Först var det Hanna som opererade foten och sedan bröt jag foten i Japan i september 2019. Båda gångerna har vi gått en kamp mot klockan för att komma tillbaka så snabbt som möjligt, berättar Julia.
Även om Sverige ännu inte har en OS-plats i 49erFX så ser förutsättningarna ganska bra ut. Om Afrika, som aldrig haft någon representant i FX på världscupen, väljer att inte utnyttja sin nationsplats så går den till Sverige. Men även om nationsplatsen ordnas så ska Sveriges Olympiska Kommitté också ge klartecken.
Samtliga tre svenska besättningar har varit topp-tio på världscupen och skulle troligen inte göra bort sig på ett OS. På VM i december 2019 var Julia och Hanna bästa svenska 49erFX-besättning (17:e plats). Rebecca och Klara var bäst av de tre på VM 2020 (17) och Vilma och Malin var bäst på EM i maj 2019 (bronsmedaljörer).
– Det vi lärt oss under den här ”Coronatiden” och OS-flytten är att ännu mer vara i nuet. Men vi längtar efter att världen ska öppna upp och vi ska få tävla igen – som vi älskar. Men får vi inte tävla så har vi det ändå ganska bra. Vi är tre jämna besättningar som kan köra stenhårt tillsammans, säger Julia.
– Inom FX i Sverige har vi definitivt tjänat på den här jobbiga perioden eftersom vi kunnat träna så bra. Och vi är riktigt bra på olika saker. Exempelvis så vet vi att om vi går snabbt i hårdvind mot de andra, så går det fort. Alla i vår grupp har något som just de är i världstoppen i. Vad det gäller oss så tror vi att vi är bäst när det är riktigt taktiskt. Och vi kan vara bra i alla förhållanden.
Efter OS i Tokyo 2021 kommer Julia att vara 29 år och Hanna 31 år. Om det blir en satsning mot Paris 2024 eller om de lägger av, vill de inte ens tänka på.
– Vi tar en sak i taget. Just nu är siktet bara inställt på OS i Tokyo och det är dit vi ska, säger Julia.
Bilden: Julia och Hanna på VM i Auckland i december 2019. Foto: Sailing Energy.
