För första gången finns nu en samlad presentation av miljösituationen i landets sjöar, vattendrag och hav. På webbplatsen sverigesvattenmiljö.se kan du jämföra miljötillståndet i olika vatten och direkt se på kartan vilka trender som går upp eller ner.
Sveriges vattenmiljö är en digital utveckling av de tidigare tryckta rapporterna Havet och Sötvatten. Målet är att förmedla kunskap om tillståndet i Sveriges vatten, från källa till hav, på webben. Underlaget är resultaten från miljöövervakningen och aktuell vetenskap. Miljöövervakningen gör det möjligt att följa tillståndet i olika vattenmiljöer. I vissa fall liknar miljöproblemen varandra i olika typer av vatten, men i flera fall finns slående skillnader.
Denna första version av Sveriges vattenmiljö är resultatet av ett samverkansprojekt, där både universitet och myndigheter ingår. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, och Naturvårdsverket står för finansiering av miljöövervakningen. På uppdrag av HaV arbetar Havsmiljöinstitutet med metodutveckling, miljöanalys av salta vatten och redaktionellt arbete. Sveriges lantbruksuniversitet ansvarar för att samordna miljöanalys av sötvatten.
På webbplatsen finns fördjupningsartiklar om vattenmiljöer och hur de undersöks. Till exempel kan man följa med på en resa om vattnets kemi i Göta älv och se vad som händer från källa till hav. Några andra exempel:
Förändrade eller försämrade livsmiljöer är ett stort problem i både hav och sötvatten.
Flera hundra arter räknas som sårbara eller hotade. Bestånden av torsk, plattfiskar och broskfiskar i havet är på historiskt låga nivåer.
Sjöar och vattendrag har börjat återhämta sig från försurningen, samtidigt sjunker pH i kust och havsområden.
Övergödning har lett till rekordstora ytor av döda bottnar i Östersjön, men i många fjällsjöar har vi istället brist på fosfor, vilket innebär svält för livet i sjön.
Länk till webbplatsen
Försurningen av sjöar och vattendrag i utsatta delar av landet var ett stort och omtalat miljöproblem på 1980-talet, som skadade eller till och med dödade fiskar och andra vattenlevande djur. Åtgärder i form av minskade luftutsläpp, av främst svavel- och kvävedioxider, har sedan dess resulterat i att många vatten återhämtat sig. Även om en del sjöar och vattendrag fortfarande måste kalkas har försurningen generellt minskat.
I havsmiljön däremot, som man länge trodde inte kunde försuras, går utvecklingen i motsatt riktning. Orsakerna till försurning i havet är ökad andel koldioxid i atmosfären. När mängden koldioxid som löses i havsvattnet ökar blir det surare. Även om brist på bra underlag hittills försvårat en bedömning av försurningsläget i Sveriges hav, talar klimatprognoserna för en fortsatt ökning av atmosfärens koldioxidhalt globalt. Som följd kommer sannolikt havsvattnets pH-värde att sjunka, vilket ökar risken att livet i havet påverkas negativt. Det gäller särskilt organismer som bildar skal av kalciumkarbonat.
Ett annat stort miljöproblem är övergödning, där näringsämnet fosfor är centralt i debatten. Trots många åtgärder för att minska tillförseln av fosfor så ökar halterna i Östersjön på många håll. I områden där fosfor har ackumulerats i bottnarna under lång tid kan stora mängder fosfor släppas tillbaka till vattnet på grund av grävande djur eller syrebrist. Så även om tillförseln minskat kommer lagrad fosfor fortsätta att orsaka blomningar av cyanobakterier och övergödning lång tid framöver.
Även många sjöar, särskilt sådana som är knutna till jordbruksområden eller tätorter, har förhöjda fosforhalter. I naturligt näringsfattiga sjöar i skogslandet och fjällen, har fosforhalterna istället minskat märkbart de senaste decennierna och gjort vattnen ”magrare”. Dessa sjöar belastas inte av lokala utsläpp eller jordbruk utan fosforhalterna är snarare kopplade till naturliga processer. Orsakerna till minskningarna har inte kunnat klarläggas helt. En tänkbar förklaring är dock att ökad temperatur lett till att växterna på land tar upp mer av fosforn, innan den nått sjöarna och vattendragen. En annan kan vara att den förbättrade försurningssituationen gjort att fosfor istället binds i marken. Fosfor har dessutom bundits i sedimenten i vatten som kalkats. Fenomenet med ”svältande sjöar” har setts även i flera andra länder i Norden samt Kanada. En negativ effekt av näringsbristen är extremt småvuxen fisk. Forskare från SLU har sett att fyraåriga rödingar i sådana sjöar kan väga så lite som 50 gram.
Källa: HaV.
