Peders resa

Sverige runt i en Muskelbåt, vad kan gå fel?

Jag har varit på sjön hela mitt liv, ja jag vet, det är en rätt utsliten term som används av alla vars föräldrar någonsin haft en sommarstuga. Men jag kan nog ändå inte beskriva min bakgrund på något bättre sätt. Jag fick min första egna båt när jag var 6 år gammal, en Mini Buster med en 8 hästars Mariner som jag älskade, jag körde småtävlingar i optimistjolle från samma ålder och blev nån gång för väldigt länge sen den yngsta deltagaren någonsin i anrika Högmarsöpokalen, en navigations/precisionstävling som körts sedan Karl 12:e satt på tronen typ. I år är det 25-årsjubileum sen min senaste vinst. Det går utför. Jag har tävlat i offshoreracing både här hemma i Sverige och utomlands i både SM, EM och VM. Jag har också jobbat i båtbranschen i drygt 15 år vilket jag fortfarande gör och har såklart samlat på mig en och annan timme bakom ratten på olika flytetyg.

Så varför väljer man trots detta att fortsätta spendera all ledig tid på sjön? Jo för båtlivet är fantastiskt och Sverige är fantastiskt, det är så vackert i skärgården på somrarna att det går helt enkelt inte att tröttna på det. De senaste 5–6 åren har båtlivet dock blivit lite lugnare, det har varit gästhamnsrallyn snarare än stora äventyr. Med stora klumpiga båtar, barn och hundar ombord så är det enklare så, och jag är rätt bekväm av mig.

Det bekväma livet höll i sig till förra året då jag i nån form av mellanlivskris panikköpte en Fountain 47 Lightning med 3 motorer för att köra ett Poker run race. Båten låg i Helsingfors och dök upp på annons en knapp vecka innan racet skulle gå av stapeln på Åland. Jag köpte den osett över telefon och flög över med några vänner och hämtade den. Kursen gick rätt emot Åland då hämtningen skedde bara dagen före loppet. Efter 6 timmar på öppet hav med en 47-fotare med kanske Världens bästa skrov så landar vi på Åland. I vårt glädjerus över att ha klarat strapatsen ställer vi till med fest vår vana trogen.

Dagen efter då det var dags för poker run så vaknade jag, stack upp huvudet genom luckan, och såg de första båtarna komma tillbaka från racet, klockan var runt 14 på eftermiddagen och vi hade missat hela baletten. Så min poker run karriär hann ta slut innan den började kan man säga, men det var en bra fest.

Så vad gör man med en 47-fots muskelbåt om man inte ska köra poker run? Åka Djurgårdsbrunnskanalen är trevligt men kanske bara de första 50 varven, nej vi behöver hitta på något annat.

Jag vet, vi åker Göta kanal! Nej vi kör Sverige runt! Nej jag vet, vi tar båten till Henrik Och Susannes bröllop i Kalmar! Nej vi åker över till Gotland och hänger där! Många var idéerna när jag och min co-driver Marie försökte bestämma semesterplanerna.

Men efter ett par flaskor champagne en kväll kom vi fram till vad vi skulle göra, vi gör allt!

Planeringen började, en oerhörd massa rutter skulle läggas, gästhamnar skulle bestämmas, tankställen, serviceställen, allt skulle planeras in i minsta detalj.

Nej, inte riktigt, det är inte så vi jobbar. Vi skulle dra iväg tisdagen efter midsommar, så mycket var vi klara över. På måndagen låg fortfarande båten på land… Det var lite strul med ett par trimgivare och lite annat som vi glömt fixa, så en lokal firma i Åkersberga där den skulle sjösättas jobbade hela natten med att fixa ihop allting så bra det bara gick. Båten var heller inte provkörd efter en stor drevrenovering i slutet av förra året, men det skulle säkert gå bra…

Dags för avfärd från Åkersberga!

Dag 1:

Äventyret börjar. Vi möter upp Marin & Transport i Roslagen som ska sjösätta åt oss. Co-drivern har handlat burkmat och champagneglas i plast, och jag har handlat kopiösa mängder Champagne, så allt bör vara i sin ordning. Andreas slänger i båten och den går igång, dock med viss tvekan, när man vrider på nyckeln på två av motorerna så händer ingenting, lite orolig att batterierna är dåliga men när de väl går igång tänker vi att de laddas säkert medan vi kör. Klockan är runt 16 när vi stävar ut från rampen. Då börjar vi diskutera var vi ska åka. Kanske bra med ett kort första ben, för att känna på grejorna och se att allt funkar osv. Ja bra idé, vi ger oss iväg lite sakta och ser var vi hamnar. Vi tar det lugnt och tar vägen via saltsjöbaden ut, älskar att åka i de där trånga sunden. Efter Saltis gasar vi på lite, runt 35–40 knop är en jättefin marschfart för den här pjäsen, och den går förvånansvärt snålt. Vi närmar oss snabbt Utö som vi tänkt stanna på men bestämmer oss för att åka vidare, Landsort närmar sig men vi ser inget som ser inbjudande ut så vi bestämmer oss för att åka en bit till. Till Borgholm närmare bestämt. En lite trip på ca 180 Nm fick inleda äventyret. Lite småblåsigt och kallt var det, en av få gånger under resan man var tvungen att ha på sig jacka. Vid 23-tiden landar vi och tas emot av hamnchefen Deli, som sköter hamnen själv dygnet runt hela sommaren. Fantastiskt trevlig man som höjde Ölandsvistelsen ett par snäpp. Vi somnade hyggligt ovaggade, glada och nöjda att båten höll hela vägen trots obefintliga förberedelser.

 

Peder tittar fundersamt på de nyrenoverade dreven och undrar om de ska hålla

Framme i Borgholm efter 180nm

Dag 2:

Vi bestämmer oss för att vara kvar på Öland en dag extra då det fanns kall champagne. Plus att Sverige spelade nån fotbollsmatch så det var fest bara några meter från VIP-båtplatsen vi fick när vi blev bästisar med Deli. Vi utforskar stan, paddlar iväg på våra Sup:ar och kollar in lite borgruiner. Turistar helt enkelt. Jag är orolig för motorerna som inte alltid vill gå igång, men vi får snabb hjälp av några båtgrannar som börjar meka. Det mäts spänning, dras åt muttrar, fixas och donas. Fantastiskt roligt att lära känna nya människor som man aldrig hade stött på annars. Folk är snälla. Prata med folk får bli dagens tips. Vi tror vi har lagat båten och firar med mer Champagne såklart. Borgholm får 4 av 5 rattar, inte på grund av hamnen, men på grund av människorna.

turistar på Öland

Dag 3:

Vi ger oss iväg söderut, Hanö ska vara fint har vi hört så dagens sträcka blir 100nm i helt fantastiskt väder. Att åka på öppet hav i total stiltje är lika magiskt som motsatsen är jävlig, vilket vi snart skulle bli varse. I brist på dåligt väder hinner vi med en annan typ av fadäs som lätt hade kunnat satt P för vårt äventyr. Marie kör mycket kompetent båten som hon gjorde större delen av resan men råkar luta sig lite mot rutan på höger sida, helt plötsligt hör jag ett väldigt illavarslande ljud. Hon har råkat komma åt den dumt placerade knappen till ankarspelet som har börjat mata ut kätting i en väldig fart. Jag får en opedagogisk panikattack men vi lyckas få stopp på kättingen innan nåt knasigt händer. Aldrig har jag varit så glad över den där säkerhetswiren som håller i ankaret där fram, jag har mest irriterat mig på att behöva gå fram och lossa den. Men allt väl, ingen skada skedd förutom en liten flisa självförtroende som dock snabbt repade sig. Väl på Hanö så blir vi inte skitimponerade. Hamnen är utan tvekan mysig men den enda restaurangen är en pizzeria och det pittoreska försvann lite för oss. Så vi bestämde oss, trots en illavarslande väderrapport, att vi skulle ge oss iväg morgonen efter. Hanö får 2 rattar av 5.


Passerar Ölandsbron på väg mot Hanö

helt stilla på väg mot Hanö, magisk dag

mycket mätare att hålla reda på när man har 3 motorer,

så här blöt blir man även i en 47-fotare när det är kuling i Hanöbukten

Hanö

Dag 4:

Hanöbukten i styv kuling. Jag tror faktiskt jag har läst om stormar och dåligt väder i Hanöbukten men att få uppleva det själv var minst sagt en upplevelse. Sjön är brutal. Vi drog på morgonen, fullt medvetna om vädret, men kanske med lite övertro i vår farkost. Det är ju för tusan en Fountain 47, Världens bästa offshoreskrov, bara att gasa! Men Hanöbukten kan tämja även en Fountain visade det sig. Vi tänkte åka till Smygehamn, Sveriges sydligaste spets, men vinden och våghöjden tilltog lite mer än vi förväntade oss. Varenda våg sköljde över båten, jag fick gå långt söderut för att sen vika ner mot väst för att slippa få sjön från fel håll, i medsjö blir man fortfarande blöt, men smällarna är inte riktigt lika dramatiska. Redan efter en halvtimme inser vi att vi inte har något roligt och bestämmer oss för att göra dagens etapp till en sprint, så vi siktar in oss på Simrishamn, bara 35nm från Hanö. Hittills hade vi navigerat med en 200 år gammal plotter och en Ipad. Den gamla plottern är hopplös att få översikt på och ipaden är omöjlig att se nåt på när solen skiner, dessutom är den inte vattentät. Det var dags för en uppgradering, men den fick vänta. Simrishamn är en vacker sommarstad, men hamnen är opersonlig och inget jag längtar tillbaka till. Dessutom utgörs minst halva hamnupplevelsen av personalen vilket fler hamnar måste fatta nån gång. I Simrishamn såg jag aldrig nån personal ute på bryggorna. Dessutom var det skitlångt att gå till toaletterna. Simrishamn får också 2 av 5 rattar.

Hyggligt stökigt utanför Hanö

så här blöt blir man även i en 47-fotare när det är kuling i Hanöbukten

Dag 5:

Vi drar till Danmark! Eftersom vi inte har planerat någonting fick väder och humör bestämma rutten, och den här dagen kände vi för att åka till Köpenhamn. Vinden hade stillat sig och vi fick en kanonresa längst Sveriges sydkust. Det är otroligt vackert där nere och man fascineras av kontrasterna mellan olika platser i det här lilla landet. Vi stannade till utanför Smygehamn och tog några selfies, för att dra vidare mot Falsterbokanalen, inte för att spara tid, utan mer för att vi gillar att åka i kanaler. Här kom dock det första lilla grälet. Mest på grund av falsterbokanalen om jag får säga det själv. Säkert inte alls på grund av min korta stubin. Det finns en vägbro där som vi med lätthet skulle komma under, men av någon idiotisk anledning lägger de ut rep längst ytan så att man inte kan passera när bron är stängd, så vi var tvungna att lägga till och vänta. Istället för att ha en brygga man kan lägga sig på så är det enda som finns till hands några militära dykdalber från förkrigstiden med armeringsjärn som sticker ut här och där. Inte skitroligt att lägga sig på med en nylackad båt som är alldeles för lång för att använda endast en dykdalb, och för kort för att använda två. Här steg irritationsnivån lite när kaptenen trodde att hela sidan på båten skulle repas upp. Skärpning falsterbokanalen! Väl igenom följer en snitslad bana med coola utsikter, Öresundsbron på höger sida och en miljard vindkraftverk till vänster. Inne i Köpenhamn hade vi ingen aning om var vi skulle lägga till, vilken röra och vilket kaos! Båtar överallt. Vi hittar inte och det verkar inte finnas jättemycket gästhamnar, så vi bestämmer oss för att åka förbi turistattraktionen nummer ett, Nyhavn, mest för att ha sett det från sjösidan. Då visar det sig att Nyhavn ÄR en gästhamn, man får lägga till med båten där. Vi träffar en trevlig Dansk tro det eller ej, och lägger till utanpå honom efter dagens ca 100nm. Omedelbart blir vi en turistattraktion och jag vet inte hur många glada japaner som tog kort och vinkade åt oss när vi låg där och drack champagne.

vindkraftverken mellan Sverige och Danmark

Viktigt med bra selfies

Nyhavn

snabbt fotostopp utanför Sveriges sydligaste punkt

Öresundsbron i bakgrunden

Dag 6:

Här betalade sig Sup:arna vi köpt med råge. Köpenhamn är fyllt av små mysiga kanaler så vi bestämde oss för att ge oss ut på upptäcktsfärd med dem. Det var helt perfekt. Man paddlade en bit, fick syn på en sjökrog, paddlade iland, tog en öl, och paddlade vidare. Se upp för turbåtarna bara som har svårt att hålla vettig styrfart om de måste väja för vingliga surfare hela tiden. På kvällen gjorde vi Köpenhamn och drack massvis med champagne med goda vänner som bor där, grym upplevelse. Som gästhamn får Nyhavn 5 av 5 rattar för läge, men 1 av 5 för faciliteter. Lägg er inte där om ni inte har alla bekvämligheter såsom dusch, toa osv ombord… Toaletten de erbjöd var bland det sämsta jag har sett. Men resten av Danmarksupplevelsen var magisk.

Det gick åt en och annan droppe på resan.

Underbart stopp med Supparna på en sjökrog i Köpenhamn

Dag 7

Det var dags att börja gasa mot Göteborg, soppamätarna stod fortfarande på kvarts tank, men vädret var sådär, blåsigt med soligt. I början hade vi skydd av Danmark men efter Helsingör skulle den sydostliga vinden bli sjukt jobbigt. Dock hann vi inte riktigt dit. Mitt i sundet mellan Helsingborg och Helsingör dör plötsligt en av motorerna. Rätt jobbigt i hög sjö mitt ibland massa turbåtar som flänger fram och tillbaka. Vi är närmast den danska sidan men haltar över till Helsingborg, skönare att vara i rätt land ifall det är nåt allvarligt fel. Vinden tilltar och flaggorna står i givakt när vi väl kommer in i Helsingborgs hamn. Co-drivern föreslår att vi ska börja med att tanka för att utesluta att inte soppamätarna är puckon vilket var ett bra förslag. Macken i Helsingborg passade dock inte oss alls. Den var obemannad och hade en sån 900:- spärr som en del landmackar har, det passar dock inte jättebra när man har en båt som rymmer 2000 liter diesel… i med kortet, tanka, som förövrigt inte heller är skitenkelt då man måste hålla upp handtaget för att det inte ska svämma över. tanka 56 liter, gå tillbaka med slangen till pumpen, trycka in korten igen, ut kommer kvitto, trycka in korten igen, slå in koden, gå tillbaka till pumpen, ner till båten, och myrtanka ytterligare 56 liter innan man börjar om. Efter 600 liter orkade vi inte mer och gick ner och testade. Alla 3 motorer small igång direkt, underbart! Ut på havet igen! Detta skulle dock bli den tuffaste sträckan på resan så långt, värre än Hanöbukten. Vi styr norrut och så fort skyddet från danskarna försvinner inser vi varför vi är själva på sjön. Våghöjden är inte att leka med och vinden snett framifrån gör att varenda landning smäller i båten så det känns som att den ska gå i bitar. Sjön slår in över vindrutan och jag trivs inte alls ärligt talat. Man känner sig rätt liten och det är lätt att börja oroa sig att saker och ting ska gå sönder, framför allt när ena motorn dog precis innan. Man försöker hitta bästa möjliga fart för vädret och sanningen är att det går bättre och bättre ju fortare man åker med en sån här båt, men samtidigt är det inte helt schysst mot besättningen att klämma iväg i 50 knop i storm och chansen att dreven ska ruttna i alla hopp ökar markant så vi hamrade oss fram i runt 30 knop upp till Torekov där vi gav upp för dagen efter drygt 50nm. Bra ställe att ge upp på, fantastiskt att se hur sanna stereotyperna kring det lilla samhället är. Vi vandrade ner för att kolla till nakenbadbryggan som gjordes känd i Solsidan nyligen, och vad möter oss där om inte ett par äkta silverrävar med vartenda hårstrå på rätt ställe, i vita skinande morgonrockar som precis tagit sig ett uppfriskande dopp. Helt otroligt, svårt att hålla sig för skratt. Hamnpersonalen var ung och oerfaren och försökte lägga oss utanpå en båt hälften så stor som vår egen plus att vi hade spärrat av hamninloppet om vi låg där, men efter lite diskussion hamnade vi på en bra plats och kunde njuta av stället. Trevliga restauranger och trevliga människor. Vi spenderade kvällen med att dricka massa champagne såklart. Torekov får bronspeng efter Köpenhamn och Borgholm på första delen av resan.

hej då Danmark!

tar en stund att tanka med tre tankar.


inget för den med svagt hjärta

betänk att bilden är tagen i en 47-fotare så förstår ni våghöjden.

dyngsur blir man när det blåser i kattegatt

skumpa i Torekov

även biltidningarna fick upp ögonen för båtresan

Helsingborgs hamn, plats för haveri nummer 1

Dag 8

Från Torekov till Göteborg. Ca 95 distans i fortsatt rätt hård vind om än inte så farligt som dagen innan. Men nu är vi obeskrivligt trötta på att studsa fram. Hatar det där ankarspelet, varje gång man flyger i en våg så lättar kättingen i boxen och slår ner med sån kraft att man tror att båten ska delas i två. När vi kommer in under Älvsborgsbron känns det som att vi har bestigit Mount Everest. Vi har rundat Sverige! Det var en fantastisk känsla, så glad över att allt har fungerat ok, att besättningen fortfarande håller sams, och att båten inte har slitits i stycken. Det hade säkert gått bra att göra det i en annan båt, men jag hade inte velat försöka. När jag tyckte det var lite obehagligt i denna vid ett par tillfällen så vill jag inte ens tänka på hur det hade varit i en ”vanlig” båt. Riktigt jobbigt gissar jag. Bara av den anledningen ska man se till att ha gott om tid på sig på en sån här resa, så man inte tvingas ge sig ut i väder man inte är bekväm med. Vi lägger till inne i Lilla Bommens hamn, precis lagom till nästa Sverigematch i fotboll som vi passande nog ser på skeppet Barken där några vänner till oss sitter av en slump. De köper in öl till oss men vi lämnar tillbaka den och köper skumpa såklart, man bryter inte ett vinnande koncept.

framme i Göteborg!

på plats i Göteborgs innerstad, fantastiskt!

hittade en båt i Göteborg som var längre än vår

Kattegatt

göteborgsbubbel i plastglas

Dagen efter blev det tåget hem. Barnen skulle hämtas i Täby för en vecka med båten på västkusten. Det underbara med dagens mobila samhälle är att man kan jobba precis överallt, både jag och Marie jobbade flera timmar varje dag på varje ställe och det går alldeles utmärkt att kombinera nytta med nöje om man så vill och har rätt typ av jobb.

Barnen och hundarna lastades och vi vände snabbt tillbaka mot Göteborg. Efter Liseberg och lite annat så drog vi ut till Marstrand som var tänkt att vara första stoppen på en liten turné, men vi trivdes så bra att vi blev liggande tills det var dags att vända hem igen. Marstrand är västkustens motsvarighet till Sandhamn var det någon som sa, och det stämmer säkert. Bra hamn, bra restauranger och god champagne, vad mer kan man begära. Här passade jag också på att byta ut navigationsutrustningen. Inte en dag för sent. Skillnaden mellan en 10 år gammal plotter och en ny modern är brutal. Både vad gäller användarvänlighet och hur sjökorten presenteras. Mitt val föll på en Simrad av senaste snitt och den investeringen gjorde resten av resan mycket bekvämare. Hejdå Ipad! När vi åkte tillbaka till Göteborg för att köra tillbaka barnen till ostkusten lade vi oss i gästhamnen i Långedrag, mycket storfräsare som ligger där säkert men den var nog sämst hittills. Kanske blev vi placerade på en dålig brygga men de flesta såg likadana ut tyckte jag. Inga bryggor för aktertilläggning vilket gjorde att vi som bara kan kliva av i bak fick typ ha stege för att ta oss upp på bryggan. Att kasta upp en 35kg tung bulldogg till min son var väldigt intressant kan jag säga.

Svullo spanar in Marstrand

så här ser det ut när man slutat bry sig

kväll i Marstrand

ut med det gamla, in med det nya!

tack Simrad!

kortspel på akterdäck med barnen, magiskt

ingen båtsemester utan toalettstrul

Marstrand

Men nu skulle äventyret genom Sverige fortsätta, nu var det dags att åka lite kanal!

Enligt Göta kanals hemsida ska det ta ca en vecka mellan Sjötorp och Mem, och 3–4 dagar extra om man ska åka över Vänern och Trollhätte kanalen. Det ställde till det lite för oss för exakt en vecka efter vi startade i Göteborg hade vi bokat storfest på Gotland. Biljetten för passagen genom kanalerna kostade drygt 10.000kr. lite häftigt kan man tycka men man förstår att det kostar att hålla det där maskineriet igång. Dessutom ingår alla gästhamnsnätter osv så med tanke på det känns det ändå överkomligt.

Dag 1 i kanalen, vi skulle gett oss iväg tidigt med tanke på tidspressen men vi drack champagne dagen innan så vi kom inte iväg förrän vid 11-tiden. Väl iväg var det bara att njuta. Göteborg är vackert även från sjösidan. Men Trollhättekanalen blir lite seg att åka i, det tog väldigt lång tid innan det var dags för vår första slussning, som vi faktiskt var lite nervösa för. Jag hade slussat tidigare men aldrig med den här båten som är långsmal och inte alls så lätt att hantera i låga farter och trånga utrymmen, och aldrig med den här besättningen. Det är också viss skillnad på slussarna i Trollhättekanalen och Hammarbyslussen… Man jagar också upp sig när man sitter och läser på Göta kanals hemsida om hur noga det är att dra tamparna si och så, använd gärna block och bla bla bla, det skrämmer snarare än hjälper allt det där.

Men in i första slussen for vi och det gick galant. De är sjukt imponerande de där första slussarna, höjdskillnaden i dem är enorm! Men allt gick bra och det flöt på så bra att vi faktiskt hann ut ur kanalen precis innan sista slussen stängde. Eftersom Vänersborg inte såg så lockande ut så vi bestämde oss för att dra vidare till rätt sida Vänern på en gång. En helt stilla kväll över Vänern i drygt 50 knop var helt underbart. Vi kom fram till Mariestad lagom till en sen middag med champagne och hade klarat Göta kanals 3-dagarstrip på lite knappt en dag. Vi låg bra till i schemat igen! Inloppet till Mariestad är riktigt mysigt, tätt prickade leder in i en pittoresk hamn, tyvärr stängde restaurangerna redan vid 22 nere i hamnen trots högsäsong så vi fick leta oss upp på byn en bit.


Bergs slussar

Proud Mary har en snygg rumpa

Dag 2 av kanaletappen skulle vi in i ”riktiga” Göta kanal. Vi knallar upp mot Sjötorp, i vanlig ordning inte direkt på morgonen utan snarare närmare lunch. Vi har köpt fendrar för hela veckopengen och jag förväntar mig inget annat än att båten ska komma tillbaka som ett lik, man har hört så många historier om hur det är att slussa i den där kanalen så jag förväntade mig både krockar, slagsmål och gud vet vad. I första slussen står en trevlig tjej och pedagogiskt berättar hur slussningarna går till och vad man förväntas göra. Vi lyssnar med stora öron och är fortfarande nervösa över vad som komma skall. Men nervositeten visade sig vara onödig. Slussningarna gick hur bra som helst, första biten från Sjötorp så är det uppför vilket innebär att en besättningsman måste hoppa iland vid varje slussning. Co-drivern hanterade det som ett proffs. Det blev alltid en liten publik när vi slussande, folk tog kort och filmande och följde oss från sluss till sluss när de låg nära varandra. Det är kanske inte så vanligt med 3-motoriga powerboats med raka rör i kanalen tänker vi, eller så var det den graciösa hoppilandkallen i röda små badbyxor som folk stannade till för att se, eller kanske båda. Jag tror båda.

den är lång!

kanalen

Det underbara med Göta kanal för en människa som mig själv, som alltid stressar från plats till annan, alltid försöker spara tid eller köra runt köer eller vad jag nu gör, är att det helt enkelt inte går att stressa. Är det 2 timmar väntetid vid en sluss så är det så, det går inte att göra ett skit åt det, och i alla fall jag behöver påtvingade pauser ibland. Man kopplar av på ett helt annat sätt när man inte kan göra något. Men första delen av kanalen flöt på bra för oss, inga väntetider, och inga stollar som vi var tvungna att slussa tillsammans med. Istället träffade vi ett trevligt par i en Nimbus som vi hade gemensamma vänner med. Jag skröt i vanlig ordning om mina båtar tills han berättade att han ägde ett rederi och hans längsta båt var 200 meter lång, sen bjöd han på champagne, så vi blev kompisar ändå. Platserna i kanalen flyter ihop lite, man landar när man landar. Jag hade gärna sett att slussarna höll öppet lite längre än till 18 på kvällarna men på ett annat sätt ger det tillfälle till att ta det lugnt, dricka lite skumpa, eller till att jobba en stund om man är sån.

har man lämnat flytvästen ute i regnet får man skylla sig själv…

kanalen

Det tog oss bara två dagar att ta oss till Vättern där vi åkte ner till Vadstena för att träffa lite vänner och jobba lite. Vadstena är fantastiskt vackert och det blev extra roligt då vi kunde ta liknande kort på oss på samma plats som Maries föräldrar tog på sig under en liknande resa för drygt 40 år sedan. Vi stannade i Vadstena ett extra dygn innan vi begav oss mot Motala och etapp 2 i kanalturen. Delvis för att det var trevlig, men delvis för att försöka få stil på motorerna som fortsatte krångla ibland när de skulle igång, trots att batterierna var fulladdade så vägrade de gå igång ibland, ingenting hände när man vred på nyckeln, inte en optimal situation i kanalen där man ombeds stänga av motorerna i varje sluss. Med hjälp av Vadstena Marin klurade vi ut att allt berodde på ett relä bakom reglagen. Stod inte reglagespakarna exakt rätt så bröt relät kontakten och motorerna gick inte att starta. Så med lite juckande vid varje start gick det nu alldeles utmärkt att komma igång, det löste en rejäl huvudvärk åt oss.

klassisk mark

kanalen

Kanalen är oerhört vacker att åka på. Istället för att det är ett dike som jag trodde så åker man mestadels en bit över landskapet runt omkring. På vissa ställen till och med över bilvägar. Det mest minnesvärda stoppet i kanalen var nog Söderköping, magisk liten stad. Även här hade vi tur med goda grannar. När jag sprang in till grannbåten och frågade om de hade elkablar att låna ut vilket de gärna gjorde, så såg jag att de satt och tittade på Formel 1, den enda sporten i Världen som intresserar mig. Jag bjöd självklart in mig själv. På kvällen gick vi och åt några av de bästa Tapasen som jag någonsin ätit, i Spanien inklusive. Ett fantastiskt ställe som heter La Uva kan jag varmt rekommendera. Både för maten och gindrinkarna. Ja det är sant, vi drack inte champagne då, eller jo det gjorde vi, men vi testade ett par gindrinkar också. Väl värt ett besök!


en av de klassiska Göta kanalbåtarna Wilhelm Tham

Söderköping

spanar efter ubåtar

Bergs slussar

inte gratis, men heller inte dyrt med tanke på allt som ingår

det går bra att köra 15 meter båt med tårna

middag på supen då båten inte har några bord

man kan undra om det verkligen var båten folk tittade på

sista slussen! Vi klarade det!

Efter Söderköping var det transportsträcka ut till Mem där kanalen slutar, exakt en vecka tog det oss från Göteborg. En väl spenderad vecka som jag råder alla båtmänniskor att testa. Inget av det man har hört om kanalen innan är sant. Det är lugnt och skönt, inga jätteköer trots högsäsong, hamnarna är med några få undantag väldigt mysiga och tempot gör att du slappnar av på ett sätt du inte kan slappna av om du inte är tvingad till det.

Så fort slussdörrarna i Mem stängde bakom oss drog vi upp båten i 45 knop och stävade mot Gotland, vi hade en tid att passa. Vindarna var återigen inte riktigt på vår sida och överfärden var riktigt skumpig. En god vän som åkte över i samma veva med en 64 fotare var på väg att vända då dörrar och skåp hoppade sönder i vågorna.

Precis mitt emellan fastlandet och Gotland, helt utan mottagning på både telefon och VHF, så känner jag att båten börjar tappa fart. Vi går från 40 till 35, till 30 och till runt 25 knop. Min första katastroftanke är att vi tar in vatten, så jag skickar runt Co-drivern i båten för att se om vi tar in vatten någonstans. Det gör vi som tur är inte. Jag ser till slut att det är ena motorn som tappar varv efter varv för att till slut dö helt. Vi faller ur plan och ligger och guppar i sjön i 5 knop. Väldigt långt från land. Utan valmöjligheter styr vi vidare mot Visby i den takt som är möjlig, efter en stund börjar en till motor strula och tappa kraft. Nu börjar vi bli nervösa på riktigt, snälla låt oss i alla fall komma inom mobiltäckning så vi kan ringa sjöräddningen och berätta var vi är. Och det gör vi, Gotland börjar synas i horisonten och efter en låång dag styr vi in i Visby hamn. Upplevelsen av Gotland börjar på bästa sätt då den fantastiska hamnpersonalen styr in oss på bästa plats längst trappen. En enda plats finns kvar ledig och den är bokat av en 64 fotare som ska komma lite senare, nämligen min goda vän jag nämnde tidigare som var på väg att vända. Igen vill jag vara tydlig med hur viktig personalen är för en hamns goda rykte. Borgholm och Gotland var suveräna med Vadstena på god tredje plats. Många av de andra har mycket att lära. Båten då, ja efter att ha ringt varenda meck på hela ön fick vi äntligen tag i en kille som kom ner och bytte soppafilter och grejade, klart var att det var ett bränslerelaterad problem, för motorerna gick igen när vi tankade upp en kubik men inte riktigt 100. Men med full tank och nya filter gick den som en klocka igen. Efter några dagar på Gotland med massa nya trevliga bekantskaper och en massa champagne under broarna så vände vi faktiskt neråt igen. Vi skulle på bröllop i Kalmar, och varför inte ta båten liksom, vi var nu ändå nästan där tyckte vi. Så full fart mot Öland igen, ner till Kalmar, festa i dagarna två, för att sen vända hem. På hemresan hade vi bestämt att vi skulle tävla mot några som skulle åka samma sträcka med bil samma dag, det gick bra till en början men när vi väl kom förbi Ölands udde var dyningen så jävlig att jag faktiskt valde att gå inomskärs så långt jag kunde upp mot landsort. Det var en rejäl omväg då det enda jag kände var rimligt var att följa båtsportslederna och de leder inte riktigt raka vägen om man säger så, de vill gärna in i hamnstäderna längst vägen. Men klockan 2 på morgonen den 30 juli var vi tillbaka i hemmahamn efter en helt episk resa. ca 1300 distans han vi köra under den där månaden innan vi la till igen. Det gick åt ca 5 kubik diesel och ca 1 kubik champagne, och det var värt varenda droppe. Man kan tycka det låter mycket men det är en resa man gör en gång i livet. Mitt råd till alla som har funderat på att göra en liknande resa, gör det bara. Ta gott om tid på er och gör det. Förutom att se platser som vi aldrig skulle sett annars har vi träffat människor och upplevt saker som vi aldrig skulle ha gjort om vi inte åkt på den här resan. Göta kanals dåliga rykte är obefogat, det går hur bra som helst, så länge man håller sig lugn. Höjdpunkten är svår att sätta fingret på, när jag tänker tillbaka på resan är det nog helheten man minns snarare än enstaka ögonblick. Stoppen mitt på östersjön och resan upp till Torekov hade jag kunnat vara utan, men allt annat vill jag minnas resten av livet, och det kommer jag säkert göra också.

tankning på Gotland. Nästan gratis.

Vad ska man hitta på nu då? Vet ni vad, det är ingen fara. Att bara sätta sig i båten och åka ut och lägga sig i första bästa lävik är gott nog, sluta aldrig åka båt bara. Nu ska jag gå ut och kolla på annonser och se vad vi ska åka runt i nästa år. Fountainen har nämligen fått ny ägare, så en Proud Mary II måste inhandlas asap. För nån landkrabba blir jag inte, det kan jag garantera.

Foto: Marie Stolt och Peder Karlsson

 

 

 

 

till Kalmar på bröllop!


så här är det att vara en turistattraktion

kanalen