Vid senaste ”Skrovmålsmötet” presenterades mycket intressanta försök med sanering av båtbottenfärg. Mötet hölls under båtmässan Allt för sjön i Stockholm.
RISE (Research Institutes of Sweden AB), som är ett oberoende, statligt forskningsinstitut, kommer till våren att starta en förstudie avseende urval av olika metoder för sanering av bottenfärger. Tanken är att testa olika typer av blästring, laserablation, gel och skrapa, en tvättanläggning Hullwasher och slipning med sug.
Kommande utvärdering efter försöken ska omfatta hur metoderna fungerar, utfall av biocidinnehåll, epoxilagrens skydd, om en sanerad yta är övermålningsbar och avfallsmängder.
Skrovmålet omfattar alla de myndigheter som har naturliga intressen i en god havsmiljö och beskriver med en enda bild hur båtägarens vardag ser ut. Bilden illustrerar på ett utmärkt sätt att båtägaren själv knappast kan vara påläst inom alla områden utan behöver stöd av en huvudorganisation. Svenska Båtunionen är en av tre riksorganisationer för båtlivet som samverkar med Skrovmålet.
En slutrapportering med åtgärder inom Åtgärdsprogrammet i ”Skrovmålet” ska presenteras 2020.
Bildtexter:
Bild – ”En båtägares vardag…”
Verkligheten är komplex för båtägare som vill följa med i miljöfrågorna.
Arbetsmiljölagen gäller för alla, hade man tagit hänsyn till det som där står gällande upprättande av risk -och konsekvensbedömning innan utförande hade arbetssjukdomar och påverkansföljder på miljön kunnat undvikas.
Att låta personer och företag utan tillräcklig kunskap utföra sliparbete på flytetyg med giftiga färger/kemikalier måste anses vara mycket riskabelt och utgöra en uppenbar risk för liv och hälsa.
Inkappsling torde ur alla sammanhang vara ett bättre alternativ och borde därför undersöka bättre, helst grundligt, självklart även här med AML “i ryggen”.
Det bör eftersträvas att inkappslingen, om möjligt, är hållbar fram till utskrotning av flytetyget. Fortlöpande underhåll är som vanligt ett måste och kräver de facto ett stort ansvarstagande av båtinnehavaren.
Kan det vara vettigt att tre olika myndigheter har tillsynsansvar eller utfärdar föreskrifter om bottenbehandling var och en efter sina kunskaper och syften. Ibland har regler genom åren varit motsägelsefulla och utfärdade med begränsad sakkunskap. Varför hamnade TBT på båtbottnar? Varför rekommenderade kommuner blästring – även av träbåtar? Kostnader för misstagen drabbar båtägarna.
Problemet med inkapsling är att giftfärgen fortfarande är kvar och måste i stället saneras när båten skrotas. Det kan kanske bli svårare när man även ska ta bort spärrfärgen. Miljöförvaltningen i Stockholm menar att om man gör en grundstötning så öppnas ett sår och giftet läcker ut. Kanske inte är något större problem men de använder det som argument.