Den 3 september 2017 lämnade Emma Ringqvist Sverige och Tångudden i Göteborg för att segla ner till Kanarieöarna. Det skulle sedan bli utgångspunkten för hennes soloseglats över Atlanten. Efter tre veckor och fyra dagar på öppet vatten anlände Emma Ringqvist till Brasilien 28 december.
Den 3 december gav hon sig av mot Kap Verdeöarna och Afrika innan hon satte riktning mot Brasilien. Seglingen bjöd på allt ifrån stabila vindar, ostadigt väder med åska till stiltje runt ekvatorn. Efter tre veckor och fyra dagar, på morgonen 28 december, seglade Emma in i den brasilianska staden Salvador med svag medvind i seglen.
– Att segla solo upplevde jag som mycket enklare än jag hade tänkt mig, men att genomföra resan med dess förberedelser var det svåraste för mig. Man är helt utelämnad till att båten ska fungera som den ska och måste sätta sig helt in i varenda liten detalj. Det tar mycket tid och kraft, säger en glad Emma.
Vilken bakgrund har du med ditt eget båtliv?
– Jag har seglat sedan jag var liten då vi bodde intill seglarskolan i Svanesund på Orust. I familjen hade vi dock ingen segelbåt utan det var mest mitt intresse. Från Optimist till Stortriss och slutligen en Hallberg-Rassy Misil 1 har jag sedan seglat sedan tonåren på Västkusten varje sommar ensam samt med vänner. Jag har även seglat i Norge, Danmark och lite på Englands sydkust samt i Medelhavet, säger Emma till Båtliv.
– Jag har varit bosatt i London i 18 år och där bodde jag också på en kanalbåt som jag flyttade omkring med på Londons kanaler. Jag flyttade tillbaks till Sverige 2016.
Vilken båttyp är det du seglar och kan du berätta lite mer om båten?
– Den båt jag har till denna resan är en Laurin L32 byggd 1969. Jag köpte den i april 2017 och efter en intensiv period av förberedelser gav jag mig så av efter sommaren. Den var ej långfärdsutrustad så det var mycket att se över, nya vant, maststeg, montering av Aries Vindroder, AIS, livflotte med mera.
– Båten seglar oerhört stabilt i sjön och jag har inte haft några tekniska problem med min segling hittills. Vindrodret fungerar utmärkt i alla typ av vindar, vilket är en stor fördel för en ensamseglare.
Har allt gått enligt dina första planer med seglingen?
– Det svåraste med min resa har varit förberedelserna eftersom jag gjorde dessa under en förhållandevis kort period. Till slut blev allt det praktiska med båten som ett stort berg som kändes nästan omöjligt att bestiga ensam och i stället för att njuta av resan var jag konstant stressad. Därför blev jag kvar på Kanarieöarna mycket längre än vad jag planerat för att ha tid att verkligen känna mig nöjd och trygg med båten och utrustningen inför Atlanten. Och för att vila upp mig efter stressen med avfarten från Sverige.
– Förutom förseningen så har allt gått enligt mina planer.
Har du haft några särskilda motgångar eller stunder när det har varit extra tufft? Eller tvärtom extra fina upplevelser?
– Själva resan över Atlanten var fantastisk. Jag hade tur med väder och vind, båten seglade nästan sig själv kändes det som. Jag hade en åsknatt som var ganska obehaglig och 3–4 dagar av stiltje blandat med ostabila vindbyar norr om ekvatorn. Resten av tiden var vinden stabil.
– Det var en obeskrivlig upplevelse att vara ensam med havet så länge och uppleva delfiner, solnedgångar och stjärnklara nätter.
– Jag var sjuk i några dagar och hade då akut hemlängtan och det var tufft att vara ensam. Men jag var samtidigt väldigt tacksam över att vädret var stabilt. Det gav mig en tankeställare om hur det skulle vara i tufft väder om man är ensam och sjuk! Men man klarar nog mer än vad man tror och även om det är en obehaglig upplevelse så tror jag att det vägs upp av de positiva och unika upplevelserna som segling erbjuder.
Bildtext:
Emma Ringqvist har seglat ensam från Kanarieöarna till Brasilien. Hon är uppvuxen i Svanesund på Orust.
Trevlig artikel.