Den globala fiskekrisen visar på det internationella samfundets bristande förmåga att hantera de stora globala miljöutmaningarna. Men det finns andra möjligheter. En ny studie från Stockholm Resilience Center visar hur ett unikt samarbete mellan miljöorganisationer, fiskeföretag och regeringar har lett till ett kraftigt minskat illegalt fiske runt Antarktis.
Studien visar att globalt miljösamarbete är möjligt. Den pekar även på ett antal kritiska mekanismer för att få olika aktörer att bidra med olika kompetenser för effektiv problemlösning.
Bristen på framsteg i klimatförhandlingarna understryker svårigheterna med ett väl fungerande internationellt miljösamarbete. Nu visar forskare vid Stockholm Resilience Centre att det även finns goda exempel på väl fungerande internationella miljösamarbeten, genom deras dokumentation av hur fiskbestånd förvaltas kring Antarktis.
– Vi har studerat hur det internationella samfundet har hanterat ett av de största hoten mot marina ekosystem, nämligen illegalt fiske, säger Henrik Österblom som har lett studien.
Illegalt fiske i Antarktis har bedrivits av aktörer som opererar över hela världen och som kontinuerligt anpassat sig till vidtagna åtgärder. Genom ett samarbete mellan miljöorganisationer, legala fiskeoperatörer och regeringar världen över, har dock det illegala fisket enligt officiella uppskattningar minskat med mer än 90 procent runt Antarktis. Forskarna har gjort en omfattande kartläggning av hur mer än hundra organisationer samarbetar för att minska illegalt fiske.
– Vår globala organisatoriska nätverksstudie är troligen den första i sitt slag och hjälper oss att förstå hur det internationella samarbetet är uppbyggt. Studien visar tydligt hur viktiga icke-statliga aktörer (miljöorganisationer och fiskeindustrin) är för ett väl fungerande samarbete, säger Henrik Österblom
Samarbetet har byggts upp under en längre tid och fungerar nu väl tack vare ett antal väl fungerande mekanismer, bland annat ett system för att öka spårbarheten av fångsterna och för att kunna svartlista illegala fiskefartyg. Studien visar att internationellt samarbete inte behöver innebära en konstruktion av nya institutioner – , i stället kan man bygga på befintliga samarbeten. I det här fallet har sekretariatet för CCAMLR (Commission for the Conservation of Antarctic Marine Living Resources), som förvaltar naturresurser i området, en kritisk roll.
– Sekretariatet fyller en central plats i nätverket av organisationer och underlättar därmed samarbetet mellan organisationer över hela planeten, säger Örjan Bodin, medförfattare till studien.
Bakom Stockholm Resilience Centre står Stockholms universitet, Stockholm Environment Institute och Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi vid Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm. Centret är finansierat av Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Mistra.
Resultaten publiceras i Conservation Biology. Studien finansierades av FORMAS genom ett post doc stipendium till Henrik Österblom. Studien har bedrivits vid University of British Colombia, Kanada, University of Tasmania, Australien och vid Stockholm Resilience Centre. Stockholm Resilience Centre finansieras av Mistra.
