Havsbottnarna utanför Sveriges kust bär på fortsatt höga halter av bekämpningsmedel som DDT och andra miljögifter i bottensedimenten – trots att många av gifterna förbjöds för mer än 40 år sedan.Pressmeddelande:
Det framgår av en ny SGU-rapport om Östersjöns och Västerhavets tillstånd via mätningarna från bottensedimenten i utsjön längs Sveriges kust. Analyserna visar tydligt att halterna av miljögifter i bottensedimenten generellt sett inte har minskat det senaste årtiondet, trots att användningen av de flesta av de påträffade gifterna förbjöds i mitten på 1970-talet. Arbetet har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket.
Miljögifterna har påträffats på relativt stort djup i en lugn geologisk miljö, vilket leder till misstankar om att det finns en aktiv källa till de förbjudna ämnena.
– Men svensk havsbotten är ännu ett vitt område på Sverigekartan, man har bara undersökt en liten del av havsbottnarna på svenskt vatten. Det behövs mer forskning för att identifiera och oskadliggöra källorna till föroreningarna, säger Anna Apler, maringeolog på SGU.
Såväl tungmetaller som organiska miljögifter har i höga halter en negativ effekt på levande organismer. För att nå miljömålen för Östersjön är det därför viktigt att källorna till dessa föroreningar snarast lokaliseras och om möjligt tas om hand om.
Sammanfattning av rapporten:
– Ingen generell minskning av gamla miljögifter i ytsedimenten i utsjön det senaste årtiondet trots att de flesta förbjöds redan på 1970-talet. Mönstren ser olika ut beroende på ämne och geografisk plats i havet.
– För ett fåtal ämnen ökar halterna, till exempel hexaklorbensen, vilket kan tyda på pågående utsläpp.
– På ett flertal ställen i Östersjön är halterna av det mycket giftiga ämnet TBT, en beståndsdel i gamla båtbottenfärger, så höga att det har en negativ påverkan på bottenlevande djur och organismer.
– Halterna av förbjudna bekämpningsmedel som DDT och klordan är fortfarande höga i ytsedimenten längs Sveriges kust
– Generellt är halterna av miljögifter i bottensedimenten lägre i Västerhavet än Östersjön, vilket till stor del beror på bättre utbyte av vattenmassorna. Halterna är också något lägre i Bottenviken och Bottenhavet än i centrala och södra Östersjön.
Provtagningarna har gjorts vid 16 utsjöstationer längs Sveriges kust med avseende på metaller, organiska ämnen och näringsämnen. Förutom kemiska analysdata har även information om geologin, undervattensfotografier och hydrografiska data samlats in. Miljöövervakningen ingår i det nationella svenska övervaknings- och trendprogrammet för föroreningar i sediment (SSTMP). Syftet med projektet är att undersöka belastningen och långtidstrender av miljögifter i utsjösediment inom svenskt territorialvatten och ekonomisk zon. Programmet omfattar provtagning och analys av ytsediment med ett tidsintervall av fem till sex år.
Foto: Carl-Erik Alnavik/SGU.
