Magnus Thorlacius visar i sin avhandling att asocialt beteende, riskbenägenhet och hög aktivitet i unga populationer hör ihop med spridning av den invasiva fiskarten svartmunnad smörbult i Östersjön. Endast tre till fem år efter ett område koloniserats, börjar fisken sprida sig i stora skaror till omgivande områden vilket lämnar små möjligheter att sätta in åtgärder för att förhindra ytterligare spridning. Disputation sker den 18 december vid Umeå universitet.
Invasioner av främmande arter är ett ständigt växande problem över hela världen med konsekvenser som sträcker sig från negativa effekter på inhemska arter till hela ekosystemförändringar. Den svartmunnade smörbulten (Neogobius melanostomus) har sitt ursprung i Svarta havet och Kaspiska havet, men fördes till Polen och Nordamerika via barlastvatten. Sedan dess har arten koloniserat större delen av södra Östersjön. 2008 upptäcktes arten för första gången i Sverige.
Enligt tidigare forskning är individuell variation i beteendemönster, som är konstant genom tid och sammanhang, en viktig faktor för att förklara ekologiska faktorer så som spridning. För att testa tesen och undersöka mekanismer som driver invasiv spridning, jämförde Magnus Thorlacius svartmunnade smörbultar från Hel och Swarzewo i Gdanskbukten i Polen, varav en av populationerna är den äldsta i Östersjön (upptäcktes 1990), med svartmunnade smörbultar från nya populationer i Gotland och Åland som upptäcktes 2010 och 2011.
Fiskarna märktes för att se hur de förflyttar sig i vattenmiljön. Deras beteende studerades också, hur modiga, aktiva, sociala och aggressiva de är, samt stresstålighet.
Magnus Thorlacius kunde konstatera att individer i nya populationer har högre risktolerans, aktivitetsnivåer och asocialt beteende än individer i de äldre populationerna. Detta innebär att de är bättre på att hantera obekanta miljöer när det gäller att lokalisera mat och skydd, och har större reproduktiv framgång när densiteterna av fisk är låga. Svartmunnade smörbultar brukar dock bli mycket talrika i invaderade områden, men asocialt beteende har samband med spridningstendens. Med mestadels asociala beteendetyper i invaderade områden, kommer de sannolikt att sprida sig vidare mycket tidigare än de beteendetyper som återfinns i de äldre populationerna.
Magnus Thorlacius fann att beteende endast var relaterat till spridningstendens i de nya populationerna. Redan efter två till tre år i de nya områdena fanns det väldigt många fiskar. Efter ytterligare ett år fångades individer med låg social tolerans i stort antal för första gången i de omgivande områdena.
– Detta är viktig information om man vill skapa ett bekämpningsprogram. Tidsgränsen för att sätta in åtgärder för att försöka förhindra ytterligare spridning av fisken kan vara så liten som tre till fem år, säger Magnus Thorlacius
I en annan delstudie fann Magnus att svartmunnade smörbultar tolererar extremt höga populationstätheter där de blev mer aggressiva och stresstoleranta. Stress orsakar ökning av stresshormoner, vilka kan mätas i blodplasma. Individer som hade hållits i mycket höga tätheter hade mindre stresshormoner i blodet och var mer aggressiva än de som hölls i lägre tätheter, mätt i standardiserade förhållanden (densiteter).
– En sådan anpassning gör att svartmunnade smörbultar allt mer sannolikt påverkar inhemska arter negativt både genom att ta upp plats och genom direkt interaktion.
