Finkrog eller en korv på bryggan, textil- eller nakenbad. Valet är fritt på denna pärla som bjuder på så mycket i havsbandet utanför Orust.
Inte som Pitcairn Island, där myteristen Fletcher Christian landade med Bounty, men det finns ändå en koppling. Cairn är stenröse på engelska och det var vad som fanns på en ö på Bohuskusten. Så småningom försvenskades cairn till käring och ön fick namnet Käringön. Det är en av de säkraste teorierna om hur ön utanför Hälleviksstrand har fått sitt namn.
Lycka är att få en plats i den gamla hamnen, Skeppers hamn, innanför pirarna och nära de gamla valkäkarna. Här ligger man orubbad hur mycket vädrets makter än tar i. 12–15 båtar kan få plats i hamnen, lite beroende på båtstorlek. Den andra delen av gästhamnen har plats för ett hundratal båtar, men ger inte alls samma skydd. Vid nordanvind och hård västlig vind kan det vara direkt vanskligt att ligga på utsidan pontonen.
Gästhamnen har god service, med el, dusch, toa, sugtömning, tvättmaskin och torktumlare. Två webbkameror visar läget i hamnen och det går att boka plats på distans. Närmaste hamn med drivmedel är Mollösund i söder och Grundsund i norr.
Handlar´n nere i hamnen har öppet året runt och tvärsöver bryggorna, på Skeppersholme, finns en välsorterad skeppshandel plus några klädaffärer. Inget är billigare än hemma.
Det är på bryggorna i Skeppers hamn som alla minglar. Några gånger på dagen blir det extra trångt när passagerarbåten Strömstierna kommer från fastlandet. Då kommer öborna ner till kajen med sina cykelkärror för att hämta gods och hjälpa till med besökarnas väskor.
Fiskrestaurangen Peterson´s Krog, på Skeppersholme, är en havsnära klassiker med stekt torskrygg som paradrätt. Restaurangen öppnar på påsk och avslutar med ett julbord, som man säkrast beställer ett år i förväg. Båtfolket kommer i december och det är fullt i Skeppers hamn.
Den som vill kocka själv går till Kristina i fiskaffären och handlar en bit marulk, som maken Folke har levererat tidigt på morgonen.
Paul och Anette Hallmann kommer från Mossholmen på Tjörn, men det är det första gången som de besöker Käringön med sin Wellcraft 26.
– Ny båt, nya farvatten, skrattar Paul Hallman. Allt norr om Marstrand är nytt för honom.
– Vi har tidigare bara åkt i Göteborgs skärgård, men nu ville vi se lite annat, säger Anette Hallmann.
De är glada att de har upptäckt Käringön, som de tycker är fantastiskt trevlig. Ön är både liten och stor, menar de.
– Man kan trängas på bryggorna och man kan gå ut på klipporna utan att möta en enda människa. Det uppskattar vi, säger paret Hallmann.
Käringön är bil- och cykelfritt, nästan. Sjöräddningssällskapet har tio båtar stationerade här och vid larm har besättningarna rätt att susa ner på cykel till räddningsbåtarna. Sjöräddningsstationen startades 1921 och har blivit ett centrum för utbildningen inom sjöräddningen.
IP, den lilla lummiga idrottsplatsen, är platsen för sommarens fotbollsjippo, Myra Cup. Förutom öns alla barn så syns även fotbollsproffs, ministrar och andra kändisar i lagen. Allvaret är stort.
Ströget genom samhället har fått det pampiga namnet Landsvägen. De märkliga valkäkarna i början på Landsvägen var en gång en femtioårspresent som donerades till hamnen av jubilaren. Nu har de blivit en ikon för Käringön.
Med lite fantasi går det att tänka sig tillbaka när det var liv och rörelse året om på Käringön. Toppnoteringen är 662 invånare, fisket var på topp och på femtiotalet fanns det 25 barn i skolan och sju affärer på ön. Idag finns här ett åttiotal fastboende i de 200 husen som, de flesta, är byggda före 1920. Husen är numrerade efter när de är byggda så det är inget att orientera sig efter.
Landsvägen slingrar sig från Skeppers hamn upp till högsta toppen där den välkända lotsutkiken är fast förankrad i bohusgraniten med kraftiga järnstag.
En bit ut till havs syns den knallröda Heidenstam-fyren på Måseskär. Under 2022 fick den en genomgripande renovering för att klara de salta vindarna många år framöver. Den äldre fyren ersattes 1978 av en liten plastfyr strax intill.
Fyren var rivningshotad men räddades och blev byggnadsminnesförklarad. Föreningen Måseskärs vänner arbetar för att behålla Måseskär som en öppen fyrplats och på nyårsafton tågar Käringöborna i fackeltåg upp till lotsutkiken för att se fyren lysa igen under tio minuter.
Kerstin Bagge föddes på Käringön men gjorde så många andra, flyttade till fastlandet för studier och arbete. Nu har hon återvänt och tillsammans med några andra kvinnor guidar hon på ön. Hon berättar:
– Min pappa var en av tre lotsar på Käringön och de satt alltid, under den ljusa delen av dygnet, uppe i utkiken och spanade efter fartyg som hissade lotsflaggan. Då gick en båt ut med lotsen som tog in båtarna till Lysekil, Marstrand eller Uddevalla. Ibland fick vi barn också följa med lotsen och klättra upp via lotslejdaren och åka med så länge lotsen var ombord. Båtarna var höga som hus och vi tyckte det var jättespännande.
Kerstin berättar, att fyrvaktarbarnen från Måseskär blev inackorderade på Käringön när de skulle börja skolan. Grundplåten till ett skolbygge lades, när öborna för många år sedan kunde vraka och sälja tunnor med kokosfett från ett förlist fartyg.
Tidigare var Käringön en kronoholme som tillhörde staten och alla husen stod på ofri mark.
– För några år sedan fick vi köpa loss marken som huset står på, berättar Kerstin. Vi äger marken 50 cm ut från väggen, men inte mer. Resten av marken tillhör kommunen och det är fritt att röra sig överallt mellan hus och sjöbodar.
Det var ett hårt liv att jobba till havs. I Käringöns kyrka finns tre plankor med mer än 150 namn inristade. Det är besättningar och namn på öbor som under årens lopp försvunnit till havs i olyckor. I taket hänger modellen av räddningskryssaren Justus A Waller som Käringöborna lär ha litat på mer än Gud.
Utanför kyrkan ligger August Simson begravd. Det var prästen och folkskolläraren som under 50 år fostrade Käringöborna i sträng shartauansk lära. Han införde extra helgdagar, avstyrkte olämpliga äktenskap och församlingsbor med son-namn fick andra efternamn.
Till historien hör att när kvinnorna varit inne på fastlandet skulle de alltid bära med sig ett lass jord i sina förkläden ut till den karga ön. Så anlades bland annat kyrkogården vid kyrkan. För att hedra dessa kvinnor så möts man av en stor staty av en jordbärerska i hamninloppet till Skeppers hamn.
För att bo ståndsmässigt byggde prästen Simson en ny prästgård för egna medel. Byggnaden är numera en populär restaurang, Simsons restaurang, med tonvikt på god mat i lugn miljö. Göttemenyn är ett bra val.
Efter kyrkan breder de kala klipporna ut sig mot söder. Nakenbadet, en liten vit byggnad med karakteristiskt plank, går inte att missa. Bryggan ut i havet har också ett staket och här badar herrar och damer samtidigt, fast på var sida om planket.
Södra udden är också sedan gammalt en plats för textillöst badande, men här gäller olika tider för damer och herrar. Vill man disponera en egen bastu vänder man sig till Hembygdsföreningen och hyr deras bastu på Knoden med obruten havsutsikt mot söder.
Efter salta bad och bastu väntar klippornas rike. Det är bara att följa de vita pilarna ut på de blanka hällarna.
Text & foto: Jerker Norlander
Kerstin Bagge är barnfödd på Käringön och guidar nu på ön. Här vid lotsutkiken, hennes pappas gamla arbetsplats.
Fyren Måseskär, en Heidenstamkonstruktion, har blivit kulturminnesförklarad och renoverades under 2022.
Skeppers hamn med passagerabåtarna som går in till Orust och Gullholmen.
De märkliga valkäkarna var en födelsedagspresent vid början av förra sekelskiftet.
Lotsutkiken, med samhället i bakgrunden.
Populärt, men trångt, även sedan den nya gästhamnen byggdes.
Annette och Paul Hallmann föll direkt för Käringön när de hittade dit för första gången.
Sjöräddningens personal är de enda som cyklar på Käringön.
