G7-länderna har i dagarna enats om att sätta stopp för plastförorening inom medlemsländerna till år 2040. Svenska bryggägare, båtklubbar med medlemmar och kommunala upphandlare av flytbryggor av betong med cellplast måste nu ta sitt ansvar och hjälpas åt att stoppa nedskräpningen av plast i våra vatten.
Texten nedan är en debattartikel skriven av Christer Ulfvengren på AlfaBryggan AB.
AlfaBryggan AB har i ett decennium genom återupprepad information och uppmaningar till kommuner, båtorganisationer och båtklubbar m.fl. framfört problemet med nedskräpning av betongbryggor med cellplast i våra vatten, utan några större resultat (några kommuner undantaget). Den framtida nedskräpningen!!! fortsätter. Trots fina ord på kommuners och organisationers hemsidor om att vara ”klimatsmarta”, miljömedvetna och ansvarsfulla så fortsätter många att upphandla bryggor med cellplast.
Sweboat, en intresseorganisation för branschföretag inom bl.a. betongbryggstillverkare, och Svenska Båtunionen som representerar Sveriges båtklubbar har efter påtryckning helt ignorerat problemet och nämnt att de ska ”titta på det”, utan att något händer. Svenska Båtunionen har i sin 154-sidiga ”Handbok-för-fritidsbåtshamnar-2022” pratat om ”Miljö” 198 gånger utan att nämna problemet med läckande cellplast från betongbryggor eller att det finns alternativ som stål- eller polyetenpontoner en enda gång. Sweboat som är branschens ”språkrör och remissorgan” och som utger sig för att ”värna miljön och hållbarhetsfrågor där miljön är huvudfokus” är tysta.
Stockholms Universitet upphandlade för några år sedan två angöringsbryggor av betong med cellplast, en på Askölaboratoriet på Askö (där man forskar och bedriva miljöövervakning) och en på fastlandet för sin nya ”miljöanpassade” forskningsbåt som bl.a. forskar på förekomsten av plast i havet. AlfaBryggan AB framförde då ovan ståndpunkt men SU köpte ändå betongbryggor med cellplast. Flera kommuner gör detsamma – överväger inte några alternativ. Åtskilliga gånger har AlfaBryggan AB ställt frågan om de kan tänka sig att inkludera och inte utesluta dessa alternativ till cellplasten och svaret är nästan alltid nej!
Nu kräver AlfaBryggan AB att politiker, båtorganisationer, Länsstyrelsen och förhoppningsvis båtägare m.fl. sätter press på upphandlare av flytbryggor så att man slutar köpa bryggor som innehåller läckande cellplast som flytmedium. Det finns sedan länge brygg-alternativ med stål eller polyeten som har LUFT i pontonerna vilket är bättre för djur och natur.
”Stellan Armandsson Roslagens Naturvårdspristagare 2020” har uppmärksammat problemet med nedskräpningen av cellplast och har genom idogt arbete genom dokumentation och påtryckningar fått Länsstyrelsens beslut, att hela 33 st flytbryggor med cellplast i Kvisthamraviken ska forslas bort och destrueras. De har legat där länge och spridit stora mängder med betong och plast till skada för både djur och natur. Att destruera en gammal betongbrygga med cellplast är mycket kostsamt och kan ibland uppnå en samma !!! som för en ny flytbrygga. Stellan tycker båtfolket ska påverka båtklubbar att byta ut gamla cellplastbryggor eller gå ur båtklubben…
Det är enkelt att välja en flytbrygga med luft i flytpontonerna!
Betongbryggors flytkroppar(pontoner) består av tunnväggiga betongelement gjutna runt en kvarsittande form/flytkropp av cellplast. Nackdelar är att det är svårt att uppnå en längre teknisk livslängd och det sprids betong och cellplast i havet. Ofta behöver betongpontonerna bytas ut redan efter 20–30 år på grund av att cellplasten absorberar vatten och bryggan börjar luta, vilket gör den obekväm att vistas på. Den ingjutna cellplasten i pontonerna förlorar med tiden flytkraft på grund av fryssprängning eller liknande nedbrytningsmekanismer. Uttjänta betongpontoner kan inte återanvändas utan ska gå direkt till destruktion och/eller dyrbar deponi. Ibland säljs dom billigt eller ges bort till någon båtklubb eller scoutförening som efter en tid inser att de istället har blivit med ett dyrt miljöproblem. Det finns övergivna betongbryggor men det är inget man pratar högt om. Destruktion av betongpontoner är väldigt kostsamt då det krävs omfattande arbete för att transportera, separera cellplast samt betong och armering. Den vattenmättade cellplasten går inte att bränna! och betongskalet går inte att återvinna!. Den mängd betong och cellplast som används i betongbryggors pontoner resulterar i en större miljö och klimatpåverkan än andra återanvändnings- och återvinningsbara pontonalternativ med luft i pontonerna.
Vem är ansvarig för att nedskräpningen med cellplast fortsätter och vem ska sätta stopp ?
Hur stor miljöskuld har privata, båtklubbar och kommuner som har läckande flytbryggor med cellplast?
Hur tycker du att upphandlare och organisationer ska uppmärksamma problemet?
Filmer nedan som visar problemet med cellplast i våra vatten.
Fler länkar till gamla artiklar finns i filmernas beskrivningar:
Christer Ulfvengren
