Vid kraftiga stormar sker en omblandning av det annars skiktade vattnet i havsfjordarna, vilket leder till att bottnarna syresätts. Stormarna innebär också att utsläppen av metangas till atmosfären från fjordarna ökar. Forskare från Göteborgs universitet har beräknat att de totala utsläppen av den klimatvärmande gasen är lika stora från fjordarna som från alla jordens djuphavsområden tillsammans.
Världens fjordar skapades när inlandsisen drog sig tillbaka och är en ganska sällsynt naturform som utgör 0,13 procent av all havsyta. Enligt forskare från Göteborgs universitet är utsläppen av metangas från fjordarnas vattenyta jämförbara med det som avges totalt från alla djuphavsområden, som står för 84 procent av havsytan på jorden. Det redovisas i en vetenskaplig artikel i den ansedda tidskriften Limnology and Oceanography Letters.
– Det är känt sedan tidigare att många fjordar har syrefria miljöer närmast botten och att metangas bildas i sedimenten. Bara en liten del av gasen når vanligen ut i atmosfären eftersom det bryts ner på väg upp, i det syrerikare vattnet närmare ytan. Men i vår forskning har vi registrerat stora metanutsläpp när vattnet i fjorden blandas om vid exempelvis stormar, säger Stefano Bonaglia, forskare i marin geokemi på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Att spåra och beräkna utsläpp av metan till atmosfären är viktigt för att kunna beräkna framtidens klimat. Forskare bedömer att metanutsläpp orsakar cirka 30 procent av växthuseffekten. I sammanhanget bedöms havens bidrag till metanutsläppen vara väsentligt mindre än från landområden, men mänsklig aktivitet har ökat övergödningen av de kustnära havsområdena vilket skapat större syrefria områden på bottnarna. I fjordarna blir detta extra tydligt och trots att de bara utgör 1,3 promille av de totala haven så står de för ungefär hälften av metangasutsläppen till atmosfären.
– Det beror på att i fjordarna avsätts kolrika bottensediment från växter och djur, liksom material från omkringliggande marker via vattendrag som mynnar ut i fjordarna. Eftersom dessa vatten är relativt skyddade från havens strömmar förblir de skiktade i lager med olika temperatur, salt- och syrehalt. Närmast botten skapas därför syrefria områden där metangas bildas när material i sedimenten bryts ner, säger Stefano Bonaglia.
Forskarna från Göteborgs universitet har studerat Byfjorden vid Uddevalla under perioden 2009–2021 och bedrivit fältstudier för att mäta metanproduktionen i fjorden. Byfjorden är syrefattig och drabbad av övergödning bland annat för att Bäveån rinner ut i fjorden och för med sig mycket näring från jordbruken i området. Det var tydligt att vid tillfällen av omblandning av vattnet i fjorden så ökar utsläppen av metan till atmosfären. Då lyfts det syrefria vattnet vid botten hastigt upp mot ytan och tar med sig metanet, som kan avges till atmosfären.
– Utsläppen av metangas var stora, och amerikanska forskare har sett samma händelser i fjordar i Kanada. Vi beräknar att utsläppen från världens alla fjordar är i samma storleksordning, cirka 1 Teragram (Tg) eller 1 miljon ton/år, som utsläppen från alla djuphaven beräknas vara. Detta beror på att det är mycket kortare avstånd från botten till havsyta i en fjord än i djuphaven, vilket ger större avsättning av organiskt material i sedimenten och att metanet inte hinner brytas ner på vägen upp mot ytan, säger Stefan Bonaglia och tillägger att om klimatförändringarna leder till fler händelser av extremväder så kan metanutsläppen visserligen öka, men bara till en viss gräns.
– Om vi skulle få en kraftig ökning av antalet stormar så skulle metanutsläppen minska, eftersom de syrefria miljöerna vid fjordbottnen försvinner när vattnet blandas ofta.
Bildtext: Enligt forskare är de totala utsläppen av den klimatvärmande gasen lika stora från fjordarna som från alla jordens djuphavsområden tillsammans. Foto: R Lindblom.
