God fortsättning och låt oss se fram emot en skön båtsäsong tillsammans!
En kommentar till senaste krönikan med rubriken SBU och SXK – en bra kombination. För första gången under alla år som undertecknad har skrivit krönikor i Båtliv, har inte en enda läsare hört av sig med inlägg eller synpunkter. Det blev inte riktigt den väntade reaktionen och slutsatsen för min del är att umgänget fungerar utmärkt och att alla tillsammans bidrar till ett värdigt och lustfyllt båtliv.
Årets första kvartal är den tid då de flesta båtklubbar, båtförbund och Svenska Båtunionen (SBU) har sina årsmöten. Då kan man använda sina demokratiska rättigheter och möjligheter för att påverka det man brinner för.
Fastställda stadgar styr årsmötes innehåll och vill någon behandla någon speciell fråga måste den ofta anmälas i god tid före mötet. Normalt diskuteras och beslutas om årets olika verksamheter i form av motioner och propositioner, avgifter, räkenskaper och till sist val av ledamöter till olika förtroendeposter. När årsmötet avslutas tar den nya styrelsen över stafettpinnen för ett nytt verksamhetsår. Alltså en till synes demokratisk och öppen process, men hur ser den ut i verkligheten?
En viktig fråga är när båtklubben får tillgång till aktuella båtförbunds- och SBU-handlingar att ta ställning till vid sitt årsmöte. Dessa handlingar med åtföljande diskussioner ligger ju till grund för vad båtklubben ska hävda på förbundets årsstämma och som kan bli mandat för hur ett förbund ska agera på kommande Båtriksdag.
Min erfarenhet säger att medlemmarna sällan har tillgång till verksamhetsplaner, budget och motioner mm i så god tid före det egna årsmötet att dessa kan behandlas. Därmed missar man båtklubbens roll i den demokratiska processen och att nå ut med information till de enskilda båtmedlemmarna. Årliga verksamhetsplaner, som fastställs på en Båtriksdag, omfattar bara Unionsstyrelsens, kansliets och olika kommittéers uppgifter och verksamhet och är oftast helt okända dokument bland båtklubbens medlemmar, om inte någon medlem händelsevis också har en förtroendepost uppåt i hierarkin.
Båtförbunden lever sina egna liv och återfinns heller inte i SBU:s planer med några uppgifter trots sin enligt stadgarna oinskränkta makt vid ett årsmöte. Dessa är värdefulla företrädare för båtlivet och borde få tydliga uppgifter i den årliga verksamheten, till exempel att vara huvudmän för all regional utbildning i nära kontakt med sina båtklubbar, driva projekt eller kanske företräda SBU vid båtmässor, konferenser eller andra lämpliga arrangemang.
En alltid aktuell fråga är eventuell höjning av den enskildes avgift till SBU,”sjuttiokronan”. Den för klubben viktiga frågan hamnar lite märkligt alltid på båtförbundens bord. Båtklubbarna ges aldrig någon information om vilken verksamhet som påverkas, hur en höjning ska användas eller hur vinstmedel från Svenska Sjö och statliga organisationsbidrag fördelas. Självklart bör det vara den som förbrukar medel och kanske behöver mer som också ska beskriva sina behov för de som ska betala.
Båtklubbarnas bristande kunskaper om hur det fungerar på olika nivåer inom hela organisationen kanske också påverkar intresset att engagera sig ideellt.
Den viktigaste frågan är förstås hur vi ska hitta ett sätt att gå i takt med varandra i våra olika roller. Finns det något intresse bland Er läsarna att engagera sig i dessa frågor, så är ni välkomna att höra av er!
