Förluster av viktiga ålgräsängar i södra Bohuslän sedan 1980-talet har lett till avsevärd bottenerosion och frisättning av kol och kväve, ämnen som bidrar till ökande klimatförändringar och övergödning. Det visas i en ny studie av forskare vid Göteborg universitet, Stockholms universitet, Åbo Akademi och Syddanskt universitet, som publicerats i tidskriften Ecosphere.
Ålgräsängar spelar en viktig roll för kustekosystem och förser människan med flera värdefulla ekosystemtjänster. De utgör viktiga uppväxthabitat för bland annat torsk, de ökar den biologiska mångfalden och de ger klarare vatten genom att stabilisera botten.
Ålgräsängarna fångar också upp och lagrar organiskt material rikt på kol och näringsämnen under lång tid i sedimentet, vilket minskar klimateffekter och övergödning. Den pågående förlusten av ålgräsängar längs bland annat den svenska Västkusten oroar forskare att kol och näringsämnen kan frisättas från sediment när den skyddande ängen försvinner. Studier på detta har dock saknats.
En internationell forskargrupp, ledd av forskare vid Göteborgs universitet, har publicerat en studie i tidskriften Ecosphere som för första gången kan visa att förluster av ålgräs ger upphov till betydande utsläpp av både kol och näringsämnen till miljön. Forskarna jämförde sediment i ålgräsängar och områden där ängarna försvunnit i södra Bohuslän där stora förluster av ålgräs skett sen 1980-talet. Resultaten visar att Bohusläns ålgräsängar är ovanligt effektiva på att lagra in både kol och näringsämnen i sedimentet, framför allt ängar i vågskyddade områden som uppvisar ovanligt höga halter.
– Dessa ängar kan ha flera meter tjocka lager av organiskt rika sediment, vilket gör de till globala “hot-spots” för kol- och kväveinlagring, säger Per Moksnes, huvudförfattare till studien.
Studien visar också att halterna av kol och kväve är flera gånger lägre i sedimentet där ålgräsängar försvunnit, och indikerar att åtminstone 35 cm av det organiskt rika sediment eroderat bort och frisatt kol och kväve till miljön. Resultaten visar vidare att ängar i vågskyddade områden, med de största lagren av kol och kväve, är de som har känsligast sediment, och lättast eroderas efter en förlust av ålgräs. Beräkningar skattar att för varje hektar ålgräs som försvinner frisätts i medeltal över 60 ton kol och 6,6 ton kväve till miljön.
– Utsläppet av kväve från en hektar förlorad ålgräs är i samma storleksordning som det genomsnittliga årliga utsläppet från en fiskodling i Sverige. Det är därför viktigt att dessa utsläpp beaktas vid dispens- och tillståndsärenden som rör skador på ålgräs.
Studien visar också att kostnaden för samhället för att kompensera för dessa utsläpp är avsevärt högre för kväve (1,3 miljoner kr per hektar förlorat ålgräs) än för kol (71 000 kr per hektar) och att Bohusläns ålgräs därför är extra viktigt för att motverka övergödning.
I fjordområdena innanför Marstrand i södra Bohuslän har nästan 10 km2 ålgräs försvunnit sedan 1980-talet, vilket resulterat i ett skattat utsläpp på över 60 000 ton kol och 6 600 ton kväve över en 20-årsperiod.
– Det beräknade utsläppet av kväve från denna förlust är tre gånger större en den årliga belastningen av kväve till Skagerrak från alla svenska vattendrag, och skulle kosta samhället cirka 1,3 miljarder kr att kompensera.
Resultaten stärker bilden av att ålgräsängar är mycket viktiga både för miljön och människan, där gamla ängar i vågskyddade områden är extra betydelsefulla eftersom de skyddar sina stora sedimentlager av kol och näringsämnen från läckage.
– Ålgräsängar i vågskyddade områden är idag extra utsatta eftersom människan gärna bygger bryggor och småbåtshamnar i dessa områden, och de lösa sedimenten är extra känsliga från svall från båtar.
– Vi hoppas att studien kan belysa vikten av att identifiera och öka skyddet av dessa värdefulla och känsliga ålgräsängar, säger Per Moksnes.
Källa och foto: Göteborg universitet.
Bildtext: Ålgräsängar. Foto: Eduardo Infantes.
