Anton Dahlberg och Fredrik Bergström gjorde ett fantastiskt sista race på OS när de höll nerverna i styr och seglade hem silvret i 470.
– Det här var mitt livs race, säger Anton Dahlberg direkt eftermålgången av medaljracet där de blev tvåa.
–Vi har gjort vårt livs race. Och vi lyckades hålla ihop det och fokusera på uppgiften när det gäller som mest. Att få göra det tillsammans med Fredrik. Magiskt. Samtidigt är jag tom. Rejäl tom. Det här är min största urladdning i karriären, säger Anton.
Hela den olympiska regattan har varit en berg- och dalbana för 470-killarna.
– Även om vi började med en spik i första racet så var känslan mellan mig och Fredrik att vi inte helt fick till det vi kan de tre första dagarna. Det var först efter vilodagen som det blev raka vägen framåt, säger Anton
Det har varit en lång resa för Anton, som gjorde sitt fjärde OS. Han tog sista chansen att vinna en OS-medalj med Fredrik Bergström som han seglat med i nio år. Nu försvinner 470 som en herrklass i OS och blir en mixad klass. Och kanske fortsätter de två som konkurrenter, tillsammans med varsin tjej i två olika båtar.
– Jag älskar segling och kommer alltid göra. Det är en sport för livet. Och det är inget snack; En olympisk medalj ger bränsle åt det olympiska, säger Anton lite kryptiskt när framtiden kommer på tal.
Även Fredrik vill hellre prata om känslorna och silvret – än om framtiden.
– Känslor bubblar i kroppen. Det är både glädje lättnad och stolthet. Vi är så stolta över det vi har gjort. Vi har hängt ihop i vått och torrt och det har gått upp och ner. Men nu står vi här tillsammans som silvermedaljörer. Precis som vi drömt, säger Fredrik.
De passar också på att hålla hela det svenska kappseglingslandslaget.
– Laget har betytt så otroligt mycket. SOK och Seglarförbundet har gett oss fantastiska förutsättningar med tanke på alla de restriktioner som har varit. Det har inte varit enkelt. Vi har gjort en del fel det här OS:et, men vi har kommit tillbaka som ett lag, säger Anton och fortsätter:
– Det här är en lagseger och jag är så tacksam mot alla som är där och möter oss på rampen. Och vi är så glada över Josefins silver och att hon fick till det när det gällde som mest. Det gav oss energi och lyfte oss.
Förutsättningarna inför medaljracet var klara. Australierna, Mathew Belcher/Will Ryan, behövde bara komma i mål för att vinna och Anton/Fredrik skulle hålla sina träningskompisar, spanjorerna Jordi Xammar/Nicolas Rodriguez, bakom sig för att vinna silvret. Och i mål var de suveräna australierna etta och tvåa kom Anton och Fredrik. Inget snack, alltså.
Som sagt, var det Anton och Fredriks sista OS-race tillsammans. Men framtiden är lite oklar.
– Framtiden får vi ta imorgon, nu ska vi fira, säger Fredrik.
Från land fick förbundskapten Magnus Grävare följa racet och eftersom han följt Anton i hela hans långa karriär så var han förstås ordentligt nervös.
– Jag var ganska nervös innan starten. Men de gjorde ju inte ett enda fel så det blev lugnare och lugnare, säger Magnus och fortsätter:
– Vi pratade innan att de skulle starta på ett bra spår och ge sig ett bra läge. Det var precis vad de gjorde och de fick ett öppet spår. De andra jobbade mer på varandra än vad Anton och Fredrik fick göra. Våra killar höll sig coola runt hela banan och de andra rörde till det för sig.
Foto: Sailing Energy.
