Överfiske, jakt och intensivt jord- och skogsbruk är exempel på några aktiviteter som i en del fall bidragit till att växter och djur reducerats kraftigt och på vissa håll utrotats. Ny forskning visar varför aktiviteter av det slaget kan leda till att hela populationer blir mindre till storleken och att de tvingas börja reproducera sig allt tidigare.
Det är forskare från Lund och Toronto som står bakom undersökningen, som är gjord på fem olika arter av flicksländor. De har studerat hur olika miljöfaktorer påverkar när och vid vilken storlek sländorna blir könsmogna och börjar reproducera sig. I studien belyser forskarna också hur en faktor som många års hårt överfiske utanför Newfoundlands kust har fått direkta konsekvenser på torskens reproduktionsstorlek och ålder, vilket påminner om skillnaderna de ser hos flicksländorna.
– Överfiskningen har resulterat i att torsken numera förökar sig tidigare och vid mindre storlek, något den tvingats till för att överleva. Om den inte hade genomgått den utvecklingen så hade den kanske helt fiskats ut och försvunnit från vattnen utanför sydöstra Kanada, säger Viktor Nilsson-Örtman forskare vid Lunds universitet.
Den klassiska förklaringen till den mindre reproduktionsstorleken är att det är en direkt konsekvens av en högre dödlighet till följd av överfiskningen. Men det tycks inte vara hela förklaringen, anser Viktor Nilsson-Örtman och hans kollega Locke Rowe vid universitetet i Toronto. Till stöd för sin tes pekar de båda forskarna på att torsken i så fall borde ha återgått till större reproduktionsstorlek när överfiskningen upphörde. Men så har inte skett.
Istället pekar de på en annan förklaring till att torskarna blev mindre, och fortsatt är mindre. Överfisket utanför Newfoundland kan ha lett till att torskbeståndet genomgått en snabb, evolutionär förändring av artens tröskelstorlek (den minsta storlek då en organism kan bli könsmogen och börja reproducera sig). Den mindre tröskelstorleken bibehölls när överfiskningen upphörde. Evolutionen har således inte tagit ett steg tillbaka utan torskarna har fortsatt att fortplanta sig tidigare och vid en mindre storlek.
– Våra resultat visar att framtida fiskekvoter kan behöva förändras så att man undviker att arter utvecklar mindre tröskelstorlekar och fastnar där, säger Viktor Nilsson-Örtman.
Teorin om tröskelstorlekar presenterades för över 40 år sedan och gäller alla levande organismer. Tills nu har det varit just en teori och det är först nu, i och med Viktor Nilsson-Örtmans och Locke Rowes studie, som teorin för första gången bevisas empiriskt.
Det unika med den aktuella studien är att forskarna bevisar att tröskelstorlekar finns i verkligheten och att de styr hur organismer reagerar på olika miljöfaktorer, till exempel tillgång på mat. Undersökningen visar också att tröskelstorlekar kan förändras evolutionärt.
– Jag tror det är viktigt att förstå att både djur och växter som vi använder för vår livsmedelsförsörjning kan genomgå evolutionära förändringar i kroppsstorlek om de utnyttjas för hårt. Torskbestånden utanför Newfoundland är ett exempel, men det kan lika väl gälla grödor som skördas med täta intervall eller jaktbara vilt, säger Viktor Nilsson-Örtman.
Studien är skriven av Viktor Nilsson-Örtman och Locke Rowe och publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS. The evolution of developmental thresholds and reaction norms for age and size at maturity.
Bildtext: Studien visar att djur och växter kan genomgå evolutionära storleksförändringar om de utnyttjas för hårt i livsmedelsproduktionen. Något som drabbade torsken utanför Newfoundlands kust. Foto: Creative Commons.
