Längs Sveriges kuster görs en viktig del av kulturhistorien levande genom alla de k-märkta fartyg som hålls flytande av ideella krafter. Det resurskrävande fartygsunderhållet är kritiskt och efter en säsong med kraftigt reducerade intäkter är det nu oersättliga kulturvärden som hotas.
Under hösten 2020 skickade Sjöhistoriska museet ut en enkät till ägarna till landets 147 k-märkta fartyg. Det framgår tydligt att det minskade resandet starkt har påverkat både rederier och föreningar negativt.
– Flera aktörer har tvingats att helt ställa in sin seglation under året, vilket inneburit att antalet passagerare och de intäkter man har av biljettförsäljningen gått ner till noll. Trots det har man ändå utgifter för till exempel kajplatser, ordinarie underhåll och vissa avgifter som innebär ett katastrofalt år ekonomiskt, säger intendent Fredrik Blomqvist på Sjöhistoriska museet.
De k-märkta fartygen drivs och underhålls av ideella föreningar, rederier och privatpersoner. Bland de ångdrivna fartygen har verksamheten tvingats till avsevärda minskningar. Vaxholmsbolagets fartyg Norrskär och Storskär i Stockholm har inte gått alls under 2020. Samma sak gäller för föreningsägda passagerarfartyget Mariefred (1903) i Stockholm som för första gången sedan fartyget byggdes ställt in den kontinuerliga trafiken helt. Andra exempel på helt inställd verksamhet är ångarna Trafik (1892) i Hjo och Östersund (1874) i jämtländska Storsjön. Passagerarångaren Bohuslän (1914) i Göteborg har gått i starkt reducerad trafik – så även ångfartyget Blidösund (1911) i Stockholm.
– Enkätsvaren visar att en del av de k-märkta segelfartygen trots allt har kunnat bedriva seglarskoleverksamhet under året, till exempel Ellen (1898) och Constantia (1908) i Stockholm. Samtidigt har bland annat segelfartyget Westkust (1932) på Orust och skonaren Klara Marie (1884) i Skillinge helt ställt in den utåtriktade verksamheten, säger Fredrik Blomqvist.
Av enkätsvaren att döma har rederierna kunnat få del av de medel som regering och riksdag ställt till förfogande. Men fartygsägarna anser att ansökningsförfarandet och ersättningsnivåerna lämnar mycket övrigt att önska. Sjöhistoriska museets tolkning är att det är svårt att i detta förfarande ta hänsyn till kulturhistoriska värden i kommersiell trafik.
Här finns listan över landets samtliga k-märkta fartyg:
https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/k-markning-av-fartyg/lista-pa-k-markta-fartyg
Bildtexter:
Längs Sveriges kuster görs en viktig del av kulturhistorien levande genom alla de k-märkta fartyg som hålls flytande av ideella krafter. Det resurskrävande fartygsunderhållet är kritiskt för verksamheten och efter en säsong med kraftigt reducerade intäkter är det nu oersättliga kulturvärden som hotas. Foto: Sjöhistoriska museets arkiv.
Soten från 1915 i trafik i Bohusläns skärgård. Foto: Terje Fredh, Sjöhistoriska museets arkiv.
Constantia är byggd 1908 på Niels Hansens varv i Marstal i Danmark. Idag är hon skolfartyg. Foto: Anneli Karlsson, SMTM.
Mariefred byggdes 1903 vid Södra Varvet i Stockholm för trafiken Stockholm – Enhörna – Mariefred. Hon går i samma trad med samma koleldade ångmaskin sedan dess. Foto: Karolina Kristensson, SMTM.
Bohuslän är Västkustens sista passagerarångare och Sveriges största ångmaskindrivna fartyg i reguljär drift. Hon byggdes 1914 på Eriksbergs Mekaniska Verkstad. Foto: Anneli Karlsson, SMTM.
Ellen är byggd i Thurø, Danmark, 1898 i ek och bok med jaktskrov och skonarriggad. 1920 såldes fartyget till Sverige, fick namnet Ellen och gick i svensk fraktfart till1961. Foto: Karolina Kristensson, SMTM.
