I närmare åtta år har Anton Dahlberg och Fredrik Bergström haft siktet inställt på OS i Tokyo 2020. Och efter ett fullkomligt fantastiskt 2019 med sju pallplatser på nio internationella regattor i 470 var de medaljfavoriter och mer redo än någonsin. Sedan kom Corona-pandemin och slog sönder alla planer och flyttade OS.
Pressmeddelande:
– En sak är säker. Tid gynnar oss. Vi blir bättre med tiden, säger de.
Anton och Fredrik vet hur de ska hantera motgångar och bakslag. Det gäller att snabbt byta fokus. Att utan tvekan ställa om och anpassa sig efter situationen. Och att inte låta sig nedslås av saker de inte kan påverka.
– Vi är ju seglare och är det något som vi lärt oss genom åren är att man aldrig kan veta om det ska blåsa i morgon. Vi lever efter ”vad kan vi göra idag”. Vi är extremt ”lättfotade” och bra på att snabbt ändra våra planer. Nu får vi anpassa oss efter den rådande situationen och vänta och se hur allt utvecklas, säger Anton.
Anton och Fredrik har tillhört den yppersta världseliten i flera år och 2019 var deras i särklass bästa år tillsammans. Under hela året kämpade de framför allt mot två andra besättningar: Mathew Belcher/Will Ryan, Australien och Jordi Xammar/Nicolas Rodriguez, Spanien. Dessa tre besättningar har dominerat klassen fullständigt. För Anton och Fredrik innebar 2019 seger i säsongsupptakten på Mallorca i april då hela världseliten var på plats och därefter EM-guld i San Remo i maj. De fyllde sedan på med att bli trea på VM i augusti och att bli tvåa på för-OS i Enoshima.
I början av mars 2020 skulle den europeiska säsongen dragit igång och SWE Sailing Team var samlat på Mallorca för klassiska Trofeo Princesa Sofía. Och innan dessa hade de 470-VM på Mallorca som skulle inledas 16 mars.
– Jag var hemma och planerade för att segla VM. Men någon dag innan jag skulle åka ner så började jag inse vad som skulle kunna bli konsekvenserna av Corona-pandemin. Och dagen innan jag skulle flyga blev VM inställt. Jag hade min bror och vår coach, Victor, där nere som berättade att många på hamnplan började packa för att ge sig av. Men jag åkte ändå, med inställningen att vi får se vad som händer och om inget annat så är det bra om jag hjälper till att köra hem alla våra grejer så att de inte blir fast på en ö i Medelhavet. När jag landade i Palma så hade spanjorerna bestämt sig för att stänga ner. Då var det lite kaos, berättar Fredrik.
Samtidigt hemma i Sverige hade Anton något helt annat att tänka på.
– När det hela eskalerade så var jag på BB. Planen var att vi skulle föda 29 februari, det vill säga på skottdagen. Men det drog ut på tiden och vår son kom först 10 mars. Fast då trodde jag nog fortfarande på att vi skulle segla VM mindre än en vecka senare, berättar Anton och fortsätter:
– Fredrik och Victor var mer framsynta än jag och även än den svenska ledningen. De insåg ganska tidigt att det här kommer att bli både svårt och långvarigt. Medan många fortfarande trodde på tävlingar på Mallorca, så gjorde dom en heroisk körning genom hela Europa.
Väl hemma i Sverige igen hade de båda fortfarande en tro på OS 2020 och ville bara komma igång med träningen så fort som möjligt.
– Vi var inte överlyckliga över att få träna i Sverige i mars. Vi har en ganska kall båt, det vill säga att vi är nära vattnet, så det gäller att klä på sig allt man kan. Fredrik åkte bara hem och hämtade de varmaste kläder han har och sedan var vi igång med träningen nere i Höllviken redan i mitten av mars.
Samtidigt som Anton och Fredrik kunde träna varje dag så satt konkurrenterna mer eller mindre inlåsta i sina hem. Sedan kom beskedet att sommar-OS 2020 skulle flyttas ett år framåt.
– Spontant var det en ganska stor besvikelse för oss. Samtidigt tycker vi att man ska tävla på lika villkor och vi har ju haft en helt annan vårsäsong jämfört med konkurrenterna. Vi har tränat 25–30 pass under april medan de har suttit fast i karantän. Så det är bra att OS flyttats så att vi får den bästa och mest rättvisa tävlingen.
Hela deras tid fram till OS var minutiöst planerad. Hur de skulle träna och tävla – men även med tanke på att Anton precis blivit pappa.
– Hade någon, i början av mars, sagt till mig att OS kommer att ställas in och alla era planer kommer att ändras så hade jag trott att den personen skojade. Men vi står bakom OS-beslutet samtidigt som det var ett jobbigt besked eftersom vi var så inställda på OS. Och jobbigt inte bara för oss utan för alla runt omkring. Inte minst våra familjer. Vi får ju göra det vi älskar, men för dem blir det ytterligare ett år när våra liv är minutiöst planerade, säger Anton.
Våren har flutit på med träning nere i Vellinge tillsammans med landslagskollegorna Olivia Bergström och Lovisa Karlsson. Vad som händer framöver har Anton och Fredrik ingen aning om.
– Just nu kan vi bara träna på, så bra som möjligt här hemma. Det enda vi vet med säkerhet är att vi inte vet hur framtiden ser ut. Vi planerar endast kortsiktigt men är hela tiden redo att snabbt förändra allt. Vi vet inte när möjligheterna ändras och vi kan få till träningar med en grupp av våra konkurrenter. Våra närmaste träningspartners är spanjorerna Jordi Xammar och Nicolas Rodriguez, och jag pratade nyligen med deras coach. Om vi skulle åka till dem och träna nu när Spanien börjar öppna upp, så innebär det ändå två veckor i karantän och det funkar ju inte. Men vi har även pratat om att de kommer till oss och tränar. Då får de visserligen sitta i karantän i två veckor. Men det är ju mycket lättare att sitta i karantän i sitt hem än utomlands. Vi får se vad som händer.
OS är det stora målet. Men det finns ju ett liv även efter OS. Vad händer då? En sak är säker, att Anton och Fredrik inte kan fortsätta att segla 470 med sikte mot OS i Paris 2024 eftersom 470 då blir en mixad klass.
– Jag vet inte vad som händer efter Tokyo. Det har ju till och med snackats lite om att även OS 2021 kan bli inställt. Jag tror inte det blir så, men om det sker så löser vi det då. En sak är säker och det är att jag inte tänkt sluta segla och jag ser inte slutet på min OS-karriär. Jag seglade lite 49er under 2017 och jag tycker det är kul. Men kanske pluggar jag också lite. Det finns många möjligheter, säger Fredrik som får medhåll från Anton som också vill hålla många dörrar öppna:
– Den här olympiaden blir ju femårig. Det betyder att nästa bara blir treårig och det är ju intressant. Det ger ett annat perspektiv. Om man skulle byta klass så är det ju ganska kort tid. Speciellt med tanke på att vi alltid vill vara världsbäst på det vi gör. Men jag har inte målat upp en bild av hur det blir efter OS i Tokyo nästa år. Jag har flera olika alternativ, från civila planer till segling. Vi får se. Det är ju också beroende på om vi kommer hem med ett OS-guld eller inte, säger Anton.
Anton Dahlberg och Fredrik Bergström i aktion under 470-VM i japanska Enoshima i augusti 2019 då de vann en bronsmedalj. Foto: Junichi Hirai.
