OS-hoppet lever för Emil och Cecilia

Det har varit en vår där inget har varit sig likt för världens elitidrottare. Och exakt hur framtiden ser ut vet ingen. Men för Nacra-seglarna Emil Järudd och Cecilia Jonsson i SWE Sailing Team innebar vårens nedstängning en fördel gentemot deras internationella konkurrenter.

– Bara under april hann vi köra 25 pass på vattnet medan våra konkurrenter inte fick gå ut, berättar de.

I början av året hade Emil och Cecilia siktet inställ på de två OS-kvalen och att ta en plats till OS i Tokyo i augusti 2020. Men sedan ställdes OS-kvalen in och OS i Tokyo sköts upp ett år. Vilket var en fördel för Emil och Cissi.

– Medan våra konkurrenter inte kunnat segla under våren har vi tagit stora steg framåt. I och med att OS nu har flyttats fram ett år så känner vi att vi gått från att försöka komma med och göra en bra insats, till att vi kanske kan vara med och fajtas i toppen. Men först måste vi givetvis bli uttagna till OS av SOK, säger Emil och får medhåll av Cecilia:

– Vårt stora mål är OS i Japan och efter det siktar vi mot Paris 2024. Det har vi sagt länge. Målet är att vinna medaljer. Men vi är nya i klassen och nya tillsammans. Det är naivt att tro att vi skulle kunna komma in och dominera. Vi har bara seglat tillsammans i drygt två år. Några av de som vi tävlar mot har tillhört världseliten sedan innan Emil var född, säger Cecilia.

Emil är 22 år och Cecilia 29 år. Åldersskillnaden ser de som en styrka.

– Vi har olika erfarenheter och är bra på olika saker. Vi behöver inte vara lika och tycka likadant om allt. Men vi måste ha samma mål och inställning. Och vi måste kunna ha kul ihop och skratta med – och ibland åt – varandra, säger Cecilia.

Mixedsegling är relativt nytt inom seglingsvärlden och debuterade som OS-klass (Nacra 17) i Rio 2016 då Santiago Lange och Cecilia Carranza, vann OS-guld till sitt Argentina. Men redan i Los Angeles 1984 och i Söul 1988 seglade den danske legendaren Paul Elvström med dottern Trine i Tornado-klassen där de slutade fyra (1984) och på 15:e plats (1988).

OS i Tokyo blir andra gången som det kommer att finnas en mixad klass. Och till Paris 2024 blir det ytterligare två (470 och havskappsegling). Samt kitefoil som blir någon slags mixedstafett.

– Vi har ju båda seglat tvåbåt tidigare. Och det är klart att det är lite skillnad att segla mixed. Men den stora skillnaden mot tidigare är inte att vi seglar i en mixedklass och inte heller att vi seglar foil. Den största skillnaden är att vi seglar flerskrov, säger Emil och fortsätter:

– Det är ett stort steg att gå från skiff till katamaran. Det är ganska annorlunda segling. Framför allt på kryssen. Där måste vi bli bättre.

Till OS i Paris är det inte bara fler mixedklasser. Det blir också fyra klasser med foil: Nacra 17, windsfoil herr, windfoil dam och kitefoil.

– Jag tycker det är bra att sporten utvecklas. Problemet med foil är väl att det är ganska dyrt och det kräver lite mer underhåll. Jag tror blandningen är viktig. Och det är viktigt att bankappseglingen också finns kvar, säger Emil som både seglar moth och kite när han får tillfälle.

– I kitefoil kan jag träna på andra saker än i Nacran. Kitebrädan har exempelvis gett mig en bra känsla för när jag ska trycka till. Allting sker ju mer direkt när man har ett redskap på åtta kg eller 200 kg som vår Nacra väger.

Hemma i Sverige har de valt att lägga sin träningsbas i Höllviken, i sydvästra Skåne, på grund av fina träningsförhållanden där. Men det var inte långt ifrån att de hade fastnat på Mallorca när Europa stängde ner. Och då hade allt blivit annorlunda.

– I början av mars åkte vi till Palma för att träna och förbereda oss för den stora regattan Trofeo Princesa Sofía. Men efter en vecka så blev regattan inställd. Vi tänkte först att vi skulle stanna kvar och träna eftersom det var så kallt i Sverige. Men från att vi insåg allvaret, att vi riskerade att bli fast i Palma, tills vi var på väg med färja till Barcelona gick på mindre än ett dygn, berättar Cecilia och fortsätter:

– Vi ska vara glada att vi kom iväg och fick med oss vår båt och all utrustning. Några valde att stanna, bland annat finländarna och spanjorerna. De fick två dagar på vattnet sedan stängdes allt och de blev fast i sina lägenheter helt isolerade i flera veckor.