De senaste årens trender talar sitt tydliga språk. Alla vill klämma in så många aktiviteter som möjligt och allt ska få plats på samma disponibla tid som förr. Barnen älskar sina aktivitetsveckor på sommaren, gärna en solresa ihop med familjen, några måstebesök hos närmaste vänner och kära släktingar, lite puts på båten, kompisgängets återkommande golfturnering, allsvenskans heta matcher och lite vardagspyssel. Ständigt uppkopplad, ständigt tillgänglig, alltid nyfiken, alltid uppdaterad på Facebook, inga obesvarade mejl eller SMS …
Men så plötsligt drabbas vi alla över en kam! Det som för en kort tid sedan var totalt okänt dyker upp som ett hot mot hela vår tillvaro. På 1800- och 1900-talet kallades det för farsot och drabbade många länder och ödelade städer, landsbygd och generationer av medborgare.
Idag är det en pandemi, som satt klorna i mänskligheten. Nu går det inte att bara förlita sig egna åtgärder, googla på nätet eller kasta ut en fråga på Facebook utan världssamfundets alla goda krafter måste både råda, besluta, beordra, inskränka och samordna allt som påverkar spridningen det fasansfulla coronaviruset.
Aktiviteter som för en tid sedan var självklara val i vår vardag är nu som bortblåsta. Plötsligt måste en massa planerade jobb- och fritidsrelaterade verksamheter strykas i almanackan och tankarna koncentreras till hur man ska undvika smitta. Resor minimeras, många jobbar hemifrån, många varslas, inskränkningar i umgänge och så börjar man att inse att det blir tid över, något som tidigare varit en bristvara.
För oss båtägare finns alltid en möjlighet att ägna båtlivet mer tid. I hamnen kan man var ensam med sina göromål i och runt båten. Putsa på båten, ordna till alla skavanker som varit det dåliga samvetet under några år och förlägga semestern i den egna båten. Välja naturhamnar eller svajvikar med god ankarbotten långt bort från alla virushärdar. Rent av hela semestern utan smittorisker och folksamlingar och bara låta väder och vind bestämma åt vilket håll färden ska gå.
Om alla tidigare måsten, noggrant nedskrivna i mobil eller almanacka, plötsligt suddas ut finns väl även möjlighet att göra en längre seglats och kanske återupptäcka det båtliv som vi äldre upplevde på 70- och 80-talet. Dock lär man inte hitta is i så många butiker som på de tiden.
Naturen smittar inte, snarare tvärtom, den läker och är ofta en behaglig motvikt mot stress men tvingar samtidigt människan att underordna sig dess villkor. Det förutsätter dock att man inte har smittats av det otäcka coronaviruset, för då gäller att både förhindra vidare spridning och kurera sig själv. Om vi hamnar i samma naturhamn, låt oss förtöja utan att behöva hänga ut fendrar för att bära av. >10 m är väl OK!
