I september 2021 går starten för Mini-Transat – en av världens mest krävande ensamkappseglingar. Som ende svensk bland 80 startande seglare från hela världen deltar Joakim Brantingson i en båt bara 6,5 m lång.
Starten går i La Rochelle, Frankrike och mållinjen finns vid den västindiska ön Martinique. Tävlingen har avgjorts vartannat år sedan 1977 och är minst lika populär som Tour de France i värdlandet Frankrike.
– Kombinationen sömnbrist, fysisk utmattning och det faktum att man spenderar nästan en månad ensam, isolerad ombord på en båt bara aningen större än en typisk kombibil, är vad som gör den här utmaningen speciell. Eftersom all kontakt med omvärlden är förbjuden under tävlingen, måste jag själv fatta alla de svåra beslut man ställs inför ute på Atlanten, säger KSSS-seglaren Joakim Brantingson.
Knappt två år före starten ägnar Joakim Brantingson all vaken tid åt förberedelser. Ett 20-tal nyckelpersoner från spridda områden har förenats runt Joakim inför tävlingen för att skapa fundamenten för deltagandet i en av de största utmaningarna seglingssporten erbjuder.
Meteorologen lär honom att följa lågtrycken för att driva båten maximalt, läkaren har gett kurser i traumavård ifall det värsta inträffar, psykologen raderar ”ge upp” ur vokabulären och sjukgymnasten fördröjer kroppen från att gå sönder.
Bakom scenen finns också internationellt erkända seglare – mentorn Gurra Krantz (America’s Cup och fyra Whitbread/Volvo Ocean Race) samt coach Odd Lindqvist (47x Gotland Runt) bidrar båda med sina erfarenheter inom såväl strategi som projekt- och riskhantering. Men alla nyckelpersonerna står kvar på bryggan när starten går 2021.
Mini-Transat är en unik utmaning som följs internationellt. Joakims satsning har en förväntad räckvidd på över elva miljoner människor. Parallellt med de sportsliga förberedelserna finns utmaningen att säkra en titelpartner till projektet. En partner som ges rätten att namnge såväl projekt som båt samt även ge dessa sin visuella identitet.
Följ Joakims förberedelser via sociala medier @joakimbrantingson
Foto: Oskar Kihlborg, Elin Johansson, Linda Hammarberg m. fl.
Fakta
1 117 seglare har mellan 1977 och 2019 startat, varav ännu färre gått i mål i tävlingen Mini-Transat som Forbes Magazine rankar på listan bland världens farligaste tävlingar.[1]
Tävlingen startar vartannat år från staden La Rochelle på den Franska västkusten och i den senaste upplagan deltog 80 seglare. Mellan starten och slutmålet, Martinique, görs ett etappstopp på Las Palmas, Kanarieöarna, för att fylla på med vatten och mat, som båda hålls minimal ombord – ett resultat av båtarnas ringa storlek och den konstanta jakten på att spara vikt.
Mini-Transat innebär 20–25 dygn till sjöss isolerad, utan kontakt med omvärlden. Sömnen blir som längst 20 minuter åt gången för att minimera risken för att krocka med något av de oräkneliga fraktfartygen som varje dag trafikerar Atlanten.
För att få delta i Mini-Transat 2021, krävs det att varje seglare genomgår en kvalificeringsprocess, som innefattar att seglaren genomför dels 1 500 Nm under tävling, dels 1 000 Nm solo på egen hand. Dessa distanser skall vara seglade och dokumenterade innan anmälningen till Mini-Transat 2021 som sker på Parismässan 2020 (December) för att garantera seglaren en plats i tävlingen.
Mini 6.50 är den allra minsta kappseglingsklassen för solosegling över Atlanten. Båtarna mäter in i en Boxregel och får som störst vara 6,5x3m – bara aningen större än en normalstor kombibil. Segelytan är överdimensionerad och det allra största seglet på den båt Joakim seglar 2021, mäter 80m2. Båtarnas vikt understiger 1000kg, vilket garanterar farter som överstiger 25 knop i gynnsamma förhållanden.
Klassen är känd för att vara en testbänk för utvecklingen av kappseglingsbåtar. Sedan 1977 har vattenballast-tankar, kolfibermaster, svängkölar, bärplan och scow-designer premiärseglats och testats allra först i Mini-Transat, för att sedan bli ”normala” inslag på betydligt större kappseglingsbåtar.
Skepparna i klassen seglar helt utan tillgång till elektroniska sjökort och det som finns ombord i elektronikväg är GPS, kortvågsradio (för väderrapporter), autopilot, AIS-transponder för att bli sedd av sjöfarten, samt satellit-nödsändare (EPIRB/PLB) som förhoppningsvis aldrig ska användas.
Eftersom teknikutvecklingen går enormt fort i klassen, är bäst-före-datumet på en konkurrenskraftig båt kort. Därför har en modern tävlingsbåt, en Vector 6.50, designad av fransmannen Etienne Bertrand, beställts. Denna båt kommer att levereras kring årsskiftet 2019-2020 och snarast färdigställas inför tävlingssäsongen 2020. Denna båt har just den rundstävade Scow-designen som gör den mycket fördelaktig i de omständigheter som råder på Atlanten.
Tack vare kombinationen av noggranna förberedelser, en konkurrenskraftig båt, ett stort nätverk av kompetenta nyckelpersoner och samarbeten med fantastiska partners i den skandinaviska marinindustrin, besitter Joakim kapaciteten att placera sig väl 2021.
