Risken att små plastfragment ska suga upp miljögifter i hav och sjöar är mindre än befarat. En ny doktorsavhandling visar att mikroplast av några millimeters storlek är sämre på att transportera farliga ämnen i haven än man tidigare har trott.
– Jag tycker inte att man ska vara orolig för att äta fisk, säger plastforskaren Christine Schönlau vid Örebro universitet.
Trots att många miljögifter idag är förbjudna finns de kvar på havsbottnarna. Bland forskare har det funnits oro för att mikroplaster kan suga upp olika miljögifter och transportera dem vidare. I haven finns sedan länge förbjudna gifter kvar i bottensedimentet. Där tar det mycket lång tid innan de bryts ner.
– De blir inte upplösta i vattnet, eftersom de helt enkelt inte gillar vatten. De vill fästa vid något annat, säger Christine Schönlau.
Det är ett välkänt problem att djur får i sig plast. Sedan spridningen av små plastpartiklar i världshaven upptäcktes på 1970-talet har man hittat plast i maginnehållet på runt 180 djurarter.
En farhåga bland forskare har därför varit att gifter kan fästa vid små plastpartiklar. Det betyder både att de kan transporteras i haven och att de kan spridas vidare i ekosystemet, bland annat genom att sväljas av fiskar.
Christine Schönlau vid Örebro universitet har undersökt hur det ligger till. Bland annat har hon placerat ut små nytillverkade plastpellets, 2–4 mm stora, i olika hav och en insjö för att se om föroreningarna kan transporteras med plasten. Sex olika sorters plast har ingått i studien.
För att testa olika miljöer har plastpelletsbitarna placerats ut i olika delar av världen. Det handlar om Fiskebäckskil på den svenska västkusten, Askö på östkusten, Stora barriärrevet i Australien och den förorenade hamnen i San Diego i USA. Dessutom har prover tagits i en svensk sjö, utanför Kumla.
Resultatet, som presenterats i en doktorsavhandling, är hittills lugnande. Undersökningen visar låga koncentrationer av miljögifter som dioxiner, PCB och klorerade bekämpningsmedel som DDT. Det betyder att risken för havens och sjöarnas ekosystem att utsättas för den här typen av kemikalier via plast inte är så stor som man tidigare har misstänkt.
– Jag tycker inte att man ska vara orolig för att äta fisk. Fiskarna är redan i dag utsatta för kemikalier. Om de äter lite plast så kommer det troligen inte att förändra mängden föroreningar i vävnaderna.
– Plast i havet leder även till många andra problem. Därför har det också varit en bra nyhet under mätningarna att mängderna mikroplast i ytvattnet i Östersjön varit låga.
För att se hur mycket mikroplast som finns på olika platser har forskare pumpat upp vatten och trålat ytvattnet med särskild utrustning för att fånga upp de små bitarna. Trots att det ligger många större städer runt Östersjön var antalet partiklar lågt i ytvattnet. I snitt 0,04 plastpartiklar hittades i varje kubikmeter vatten.
– Det var oväntat att se så låga koncentrationer av mikroplast i Östersjön, säger Christine Schönlau.
Nu behövs mer forskning för att se om de allra minsta plastfragmenten, under 2 mm, beter sig på samma sätt som de lite större när det gäller miljögifter. Det finns dock än så länge tekniska svårigheter att undersöka riktigt små mikroplaster, som kan bestå av en enda fiber.
– Det är viktigt att fortsätta med forskning kring det här. Och det är också viktigt att stoppa föroreningen med plast av våra vattendrag, säger Christine Schönlau.
Här togs proverna
San Diego, USA
Heron Island, Stora barriärrevet, Australien
Fiskebäckskil, Sverige
Askö, Sverige
Söderhavet, Kumla, Sverige
Bild på testutrustning på båt, närbild på plastpellets, Christine Schönlau i laboratorium.
Foto: Örebro universitet.
