Den första vetenskapliga översikten av mikroplaster i de stora svenska sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren är nu klar.
Pressmeddelande:
– Resultatet ger en bild av hur det ser ut i sjöarna. De högsta halterna uppmättes vid tillflöden, som Svartån i Hjälmaren och Munksjön vid Vättern. Ett nästa steg är att spåra källorna, säger Anna Rotander, forskare vid Örebro universitet som lett studien.
Mätningarna visar också att Stockholms innerstad hade högre halter av mikroplaster än ute på Mälaren.
Upprinnelsen till rapporten är en pilotstudie som gjordes i Vättern 2015 av Örebro universitet, och som visade på mikroplaster i sjövattnet i samma omfattning som i Östersjön, ett ekosystem som förknippas med tydlig mänsklig påverkan.
Mätningar är gjorda i tillflöden, längst ut i sjöarna och i utloppen. Anna Rotander är försiktig i sina slutsatser utifrån mätresultaten:
– Vi skulle behöva göra många fler mätningar för att kunna ge statistiskt säkra resultat, säger hon.
Ett skäl är att de uppmätta halterna är låga, särskilt ute på sjöarna. Ett annat skäl är att mängden mikroplaster vid en mätpunkt är beroende av många faktorer, som årstider, väder, sommarturismen och sjöarnas ekosystem.
Rapporten konstaterar att det finns många möjliga risker med mikroplast, men att det i dag inte finns studier som visar påverkan av de halter som uppmätts.
Mätningarna gjordes under försommaren 2017 med en speciell pump, en teknik som skulle kunna bli en standard. Någon sådan finns inte idag.
– Förekomsten av mikroplaster i de stora sjöarna är bekymmersamt. Sjöarna är unika ekosystem och en livsviktig naturresurs som förser miljontals människor med dricksvatten, säger Måns Lindell, projektledare vid Länsstyrelsen i Jönköping.
– Idag filtreras dricksvatten med finare filter än det som använts i denna studie så konsumenterna behöver inte vara oroliga, säger han.
Fakta från studien:
* Studien mätte två typer av mikroplaster: de mellan 50 och 300 mikrometer, och de som är större än 300 mikrometer.
* Högst halter av mikroplaster över 300 mikrometer uppmättes vid Svartåns utlopp i Hjälmaren och i Munksjön vid Vättern.
* För de mindre mikroplasterna, mellan 50 och 300 mikrometer, var halterna högre i samtliga prover, med undantag för Svartån.
* Mikroplasterna som analyserats har olika former: trådformiga filament, partiklar, filmer, cellplast eller pellets. Formerna räcker inte för att fastställa ursprunget till mikroplasten, även om industriprocesser är sannolika för vissa.
Provtagningar och analyser utfördes av Örebro universitet, finansierat av Havs-och Vattenmyndigheten, Jönköpings kommun, Stockholms stad, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Stockholm vatten och avlopp, Norrvatten, Skaraborgsvatten och vattenvårdsförbunden i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Göta älv. Projektet har koordinerats av Länsstyrelsen i Jönköping.
Bilden: Anna Rotander, Örebro universitet.
