Sveriges första autonoma undervattensfarkost för forskningsbruk tas nu i drift. Med den blir det möjligt att göra detaljerade studier av havsbotten på stora djup och under 500 m tjocka istäcken, miljöer som tidigare varit otillgängliga för forskarna.
Farkosten kallas AUV, Autonomous Underwater Vehicle. Det är en drygt 7 m lång obemannad ubåt, som förses med en rad olika sensorer för att göra det möjligt att kartera och undersöka den marina miljön. Jungfruturen skedde 22 augusti i Gullmarsfjorden vid Kristineberg utanför Lysekil.
– Genom sådana studier kan man följa klimatets utveckling tusentals år tillbaka. Vi kan bland annat få reda på hur långt Antarktis inlandsis sträckte sig och hur snabb avsmältning det varit under tidigare istider och mellanistider, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet och den som driver projektet med AUV:n.
Innan varje uppdrag skapas en detaljerad plan som beskriver exakt vart undervattensfarkosten ska gå, vilka sensorer som ska användas och vilket djup den ska dyka till på de olika platserna.
AUV:n kan skickas ut på upp till 500 km långa förprogrammerade uppdrag där den scannar miljön med hjälp av ljudvågor och eko, tar vattenprover och mäter kemi, biologi och fysik i havet.
– Farkosten har även möjlighet att scanna havsis underifrån så att man kan mäta isens tjocklek, information som är viktig för klimatmodeller såväl som sjöfart och som är svår att få tag på genom andra metoder.
AUV:n kan även fungera som komplement till ett större forskningsfartyg. Den skickas då ut på separata uppdrag medan fartyget håller på med andra aktiviteter, som att borra i sediment eller ta vattenprover på olika ställen.
– I början av varje dyk kommunicerar undervattensbåten sin position och status för alla instrument genom ljudsignaler till ytfartyget. När forskarna får klarsignal att allt fungerar som det ska, skickas undervattensfarkosten iväg på sitt uppdrag medan ytfartyget gör andra sysslor.
När uppdraget är slut går farkosten upp till ytan för att hämtas in av ytfartyget där data tankas ur, batterierna laddas, och nästa uppdrag förbereds.
Isens utbredning mäts idag huvudsakligen via satellit. Tjocklek är svårare att mäta via satellit, bland annat på grund av det finns så få mätningar av istjocklek.
– Tidigare har forskarna varit tvungna att borra hål i isen för att få veta dess tjocklek. Men med undervattensfarkosten kan man scanna stora områden havsis vilket kan leda till att man i framtiden kan mäta istjocklek från satelliter.
Farkosten är också utrustad med nödsystem, bland annat sonarer som undviker kollision och nödprocedurer som aktiveras ifall farkosten fastnar eller kommer in på för grunt vatten.
– Om nödsystemen aktiveras så följer farkosten sin väg baklänges tillbaka till utgångsläget. Det finns även en ”airbag” som fylls med gas samt vikter som kan släppas så att farkosten flyter upp till ytan, säger Anna Wåhlin.
Farkosten är en specialutrustad Hugin AUV, som har byggts av det norska företaget Kongsberg. Det har tagit drygt tre år att upphandla och bygga den. Infrastrukturen finansieras av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Projektet har genomförts i samarbete med Chalmers och Stockholms universitet. Den kommer att bli en nationell svensk forskningsinfrastruktur som är tillgänglig för alla svenska forskare att använda.
Det mest glädjande är kanske inte ubåten i sig utan det uttalande som professor Anna Wåhlin uttalade när reportern frågade om hon var orolig för klimatet. Svaret var klart och tydligt att eftersom havet inte stiger varken fortare eller saktare än det gjort på 10 000 år är påståendena snabbt stigande hav en felaktig bild av verkligheten.
Vi som tillbringat stora delar av vårt liv åkande i båt vet att det finns angivet på sjökortet att i svenska vatten har det åtminstone de senaste 200 åren blivit grundare d.v.s. den verkliga vattennivån runt Sverige sjunker.