Tycker du att det känns obehagligt att lägga till i trånga hamnar där det finns åskådare? Då är du inte ensam!
En förklaring till detta fenomen är att vår reptilhjärna (amygdala) skapar ett försvars eller flyktbeteende när vi riskerar att tappa vårt anseende och bli uteslutna ur vår sociala flock. Så för att inte gå miste om härliga båtupplevelser, hur utmanar du detta fenomen?
Peter och Marie tillsammans med ett annat par satte kurs mot en av Stockholms skärgårds mest populära sjökrogar för att äta middag. De hade varit där flera gånger tidigare under lågsäsong i sin 20 fots daycruiser.
Peter körde båten. När de kommer fram så har de en mindre båt framför sig som också ska in i hamnen. Peter bestämmer sig därför för att hovra runt utanför hamnen en stund.
Tiden går och Marie ser hur flera andra båtar, även större än deras, går in i hamnen, men de själva ligger kvar utanför:
– Ska du inte testa att gå in nu, Peter, säger Marie.
Peter svarar inte. Istället sätter han på sig solglasögonen och drar upp ljudvolymen på musiken de har i motorbåten. Efter 30 minuter börjar Marie och gästerna att bli hungriga och trötta på att inget händer, så Marie ryter till:
– Peter, kom igen nu, kan vi inte åka in i hamnen?
– Det är så mycket folk på bryggan. Jag föreslår att vi åker och äter middag i en naturhamn istället, svarar Peter.
– Jamen, vi har ju ingen mat med oss, säger Marie.
– Det löser jag, säger Peter.
Han kör till sjömackens tomma brygga som ligger en bit utanför hamnen men ändå nära krogen. Han förtöjer båten, frågar gästerna vad de vill ha för mat, ringer till sjökrogen och beställer mat som han sedan hämtar. Och så åker de alla iväg till en vindstilla naturhamn i närheten.
Väljer du Peters strategi så riskerar du att gå miste om många underbara båtupplevelser. Nedan är några tanketips på hur du istället för att fly situationen helt, hittar ett sätt att omdefiniera betydelsen av att det finns åskådare på bryggan:
- Åskådarna har fullt fokus på sig själva så de bryr sig inte ett dugg om jag gör en snygg tilläggning eller inte.
- Åskådarna sitter just nu och njuter i en trygg tillvaro på bryggan men för en stund sedan var de lika nervösa som jag.
- Om någon på bryggan behöver använda min tilläggning för att själv få bättre självförtroende så kan jag ju bjuda på det.
- Jag är stolt över att kunna be om hjälp av andra i hamnen om jag bedömer att det behövs.
Varför la inte Marie till båten vid sjökrogen? Jag förstår inte problemet!!!
Intressant och relevant reflektion. Det kan finnas många orsaker. Vad skulle du själv ställa för frågor och ge för råd till Peter och Marie om du hade möjligheten?
Tack för pepp Maria!
Ja övning ger färdighet – ta en kurs och jobba dig vidare!