Stockholm stad behöver 187 Mkr under en tioårsperiod för att reparera gamla försyndelser avseende underhåll och skötsel av fritidsbåthamnar. Att båtklubbarna ska stå för sina kostnader är man nog överens om, men definitivt inte om prissättningar och betalningstakt.
I november 2017 beslutades om nya arrendeavgifter för bryggor, vattenområden, varvsområden och ramper, vilket innebär upp till 600 % höjning av olika avgifter. Bakgrunden till höjningarna är bristfälligt eller obefintligt underhåll under många år. Även Idrottsnämnden kunde efter en omfattande inventering förra året konstatera det omfattande eftersatta underhållet och i många fall krav på akuta åtgärder.
Nämnden pekar på ett behov av 187 Mkr för underhållsarbeten och återinvesteringar under kommande tioårsperiod. Den måste öka de årliga intäkterna för underhåll och investeringar från dagens 5,6 Mkr till 14,3 Mkr. Ändå sägs att det kan ta 15–20 år innan ekonomin är i balans.
91 båtklubbar med knappt 10 000 båtägare kommer att få betala notan för alla år av hamnarnas misskötsel. Det sägs att klubbarna under årens lopp har fått betala sina bryggor flera gånger om, men intäkterna har uppenbarligen använts även för andra ändamål.
Den fastställda betalningsmodellen bygger på antalet bryggmeter och användbar markyta multiplicerat med olika avgifter. Staden skiljer avgiftsmässigt på bryggor och mark för sommar- respektive vinteranvändning, om klubben äger eller arrenderar sina bryggor eller mark samt har lagt till ett vitesbelopp om skyldigheter och åtaganden inte efterlevs.
Exempel på kostnader
I många fall är prissättningen sådan att klubben själv borde överväga att investera i till exempel en ny brygga om det behövs. En 70 m hel betongbrygga kostar på plats 700 000 kr, enligt bryggleverantörer. Om bryggan medger förtöjning på bägge sidor, får klubben för 140 m brygga årligen betala 63 000 kr i arrendesumma, om bryggan ägs av kommunen. Bryggan har en livslängd på 50–70 år, men efter elva år har klubben betalt hela bryggan och lär ändå få fortsätta att betala 63 000 kr varje år.
Rimligen borde klubben finansiera ett köp och skriva av investeringen på 30–40 år och ändå få avsevärt lägre årliga arrendekostnader för just bryggan. Det finns även bryggor med betongflytelement och träöverbyggnad och en beräknad livslängd på 30–40 år för under 400 000 kr som alternativ i mer skyddade vatten.
Stadens prissättning signalerar att ägande med eget ansvar för underhåll är mer ekonomiskt än arrendekostnader över tid. Tomas Wiklund på Idrottsnämnden säger att det inte möter några hinder att klubbarna själva äger sina bryggor. Studera den hamninventering som staden gjort och fundera på om det finns passande objekt som är värda att investera i för att få kontroll över klubbens ekonomiska situation!
600 % höjning
Prissättningen för en vinteruppställningsplats som sommartid inte är totalt tömd på installationer, staket och vaggor m m visar på någon form av desperation. 600 % höjning för en markyta oberoende av intresse från allmänhetens sida, tillgänglighet m m signalerar att staden egentligen vill förbjuda att båtklubben använder området sommartid.
Per-Olof Persson, ordförande i Rörstrands båtklubb, vars klubb betalade 65 750 kr för sin sommarmark förra året och nu ska betala 394 500 kr för samma mark, är uppgiven. Området är ett gammalt industriområde, ligger rakt under inflygningsstråket till Bromma flygplats och finns inte med i några detaljplaner. Här ska man varje år riva upp alla staket och öppna alla ytor oberoende av allmänhetens intresse. Per-Olof tycker att betalningsmodellen är stereotyp och att prissättningen för sommarmark beaktar överhuvudtaget inte klubbarnas olika förutsättningar för att kunna lämna sin mark sommartid. Detta har klubben också påpekat i en egen skrivelse till Idrottsnämnden.
Staden har tidigare beslutat att parkeringsplatser för båtar ska momsbeläggas men frågan om moms är för närvarande föremål för prövning. Än så länge tillkommer alltså moms på alla avgifter. På fråga om vilka andra anläggningar än båtklubbar som betalar moms på arrenden idag har staden svarat ”Vi har två arrenden som vi tar moms på, en telemast och en reklamtavla”.
Även i Göteborg
I Göteborg finns ett likande fall där kommunen har höjt markarrendet med 400 % på märkliga grunder. Calle Nyquist, Tumlarens Båt och Bryggförening, berättar att klubben har arrenderat sin mark sedan 1966. Från början var det ängsmark i anslutning till ett vattenområde som arrenderas av en privat ägare.
Som sig bör har klubben ambitioner och gör ständiga förbättringar i form av hårdgörning av markyta, byggande av klubbstuga, mastkran, sjösättningsplatta, spolplatta och virkesförråd m m. Arrendeavtalet har skrivits om i femårsintervaller, men 2015 presenterades för 2016 ett avtal som innebar en höjning från 36 000 kr till 146 000 kr/år. Kommunen ville plötsligt ha marknadsmässig hyra för ett område som ligger inom strandskyddat område, är tillgängligt för allmänheten, aldrig kommer att bebyggas och tillfullo har utvecklats av klubben.
Båtklubben fick efter långa förhandlingar en treårig trappa på höjningen medan närliggande klubb fick en femårig trappa för att den har en större markyta. Knappast någon likabehandling. Däremot betalar båtklubbarna i Göteborg ingen moms på sina arrendeavgifter.
Det är lätt att osökt börja fundera på innebörden av ideell och allmännyttig folkrörelse med hundraåriga traditioner. Nu finns vilja och engagemang att inom båtklubbarna och tillsammans med andra likasinnade göra nytta, vilket skänker både glädje och tillfredställelse. Men om våra båtklubbar ska kommersialiseras finns stor risk att både idealitet och allmännytta försvinner och detta gäller inte bara båtlivet.
Text: Lars Afzelius
Texten har varit publicerad i Båtliv nr 1-18.
Bildtext:
Båtlivet i Stockholm hotas av enorma kostnadsökningar.
