Insatstiden för Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar kommer fortsätta att vara 15 minuter dygnet runt under februari.
– I de intensiva avtalsförhandlingarna har parterna närmat sig varandra och situationen har ljusnat något. För att inte störa operationen ytterligare under de fortsatta förhandlingarna har parterna även enats om en interimslösning som innebär att 15 minuters insatsberedskap kan upprätthållas även under februari, säger Katarina Norén, generaldirektör på Sjöfartsverket.
Sedan början av 2017 har Sjöfartsverket förhandlat med personalföreträdare om ett nytt arbetstidsavtal för personalen inom räddningshelikopterverksamheten. Orsaken är bland annat att det gällande arbetstidsavtalet, som träffades sedan Sjöfartsverket på beslut av riksdagen tagit över ansvaret för räddningshelikoptrarna, inneburit orimligt höga kostnader och bristande regelefterlevnad.
Sjöfartsverket kommunicerade den 11 januari 2018 att det fanns risk för att insatstiden under nattetid skulle komma att öka till 45 minuter från den 1 februari. Nu har parterna enats om en interimslösning som innebär att insatstiden kommer att vara 15 minuter dygnet runt även under februari.
– Min förhoppning är att vi snart är i hamn med ett arbetstidsavtal som båda parter kan acceptera och som inte äventyrar insatstiden, säger Mattias Hyllert, direktör för sjö- och flygräddningsavdelningen på Sjöfartsverket.
Insatstid är den beräknade tiden för att besättningen efter larm ska vara ombytt och klar för tjänstgöring och helikoptern utdragen ur hangaren och klar att lyfta. Tiden från att larmet kommer in till att helikoptern kan lyfta påverkas av vilket planeringsbehov som finns kopplat till insatsen. Väder, avstånd och typ av räddningsinsats är exempel på faktorer som påverkar planeringen.
Fakta om Sjöfartsverkets räddningshelikopterverksamhet
Helikoptrarna utgår från fem baser (Säve, Ronneby, Visby, Norrtälje och Umeå). Under 2016 var det totala antalet larm 494. Av dem rörde 372 larm sjö- och flygräddning och 122 larm var för annans ansvar, till exempel kommunal räddningstjänst.
I november 2011 beslutade riksdagen enhälligt att Sjöfartsverket skulle överta ansvar och drift av räddningshelikopterverksamheten i Sverige. Räddningshelikoptrarna hade från år 2004 fram till 2011 opererats av det privatägda bolaget Norrlandsflyg på uppdrag av Sjöfartsverket. Innan dess hade Försvarsmakten uppdraget att utföra de civila sjö- och flygräddningens helikopterinsatser. Politiska beslut under 1990- och 2000-talet innebar dock att Försvarsmaktens möjlighet att stötta det civila samhället med räddningshelikopterresurser successivt kommit att minska.
Bilden: Sjöfartsverket har sju räddningshelikoptrar av typen AW 139. Foto: Sjöfartsverket.
Ursäkta, det här har inget med nån räddningshelikopter att göra, men då jag inte hittar någon e-postadress till tidningen får det bli så här.
Kan ni inte i nåt kommande nummer propagera för att man ska ha med sig en telefon som verkligen fungerar när man är ute på sjön.
Låter självklart, men jag såg ett finskt program om några som paddlade kajak i Skärgården och som poängterade att man skulle ha med sig en knapptelefon, plus extrabatteri i en vattentät påse.
Jag förstod inte det där med knapptelefon förrän jag fick en mobil med fingertrycksigenkänning. Är man det minsta fuktig går det inte att låsa upp telefonen förrän man passerat nån gräns så man tillåts knappa in en upplåsningskod. I sjönöd har man tid att pilla med telefonen, utan den ska bara funka rakt av. Alltså ett kontantkort i en knapptelefon utan låskod för den funkar även i en plastpåse.
Tack för tipset!
/Redaktionen