Köper man en bil, kan man återvinna den gratis då en del av inköpspriset är avsatt för återvinning och bilbranschen täcker upp resten enligt svensk lagstiftning. För elektronik gäller samma princip. Köper man en båt däremot, ligger hela återvinningskostnaden på sista ägaren, det vill säga sista konsumenten i ägarkedjan som kan ha betalat lika mycket för sin begagnade båt som återvinningen kostar.
Debattartikel:
Svenska Båtunionen anser att systemet för båtåtervinning har helt fel finansieringsmodell. Båtbranschen tjänar pengar över hela båtens livslängd i form av delar, nya motorer, service, underhåll och borde som många andra producenter vara med och bekosta återvinningen av de produkter som de sätter på marknaden.
SBU anser även att ett producentansvar skulle skynda på uppbyggnaden av ett gratis återvinningssystem för fritidsbåtar. Gratis båtåtervinning kan minska risken för övergivna och nedskräpande fritidsbåtvrak på båtuppställningsplatser, på havsbotten eller i strandkanten runt om i Sverige, något som kan förstöra miljön och vara farligt för allmänheten.
Få konsumentprodukter har så lång livslängd som en fritidsbåt men även de har ett slut. Sedan två år tillbaka finns det ett nationellt system för Båtåtervinning som drivs av Båtbranschen under namnet Båtretur. En bra och fungerande tjänst men samtidigt en ny kommersiell tjänst för båtbranschen. Systemet går dock även här ut på att den siste ägaren av en båt får betala för hela återvinningen, vilket i dag kostar ca 2500 kr/ton + transporter. Detta betyder att en liten segelbåt från slutet av 60-talet kostar ca 10 000 kr att återvinna inom Båtretur.
SBU uppmanar nu våra myndigheter och politiker att snarast införa producentansvar för fritidsbåtar i Sverige så att det möjliggörs för de båtar som är uttjänta att tas om hand om på ett ansvarsfullt sätt.
Lite fakta om fritidsbåtar:
Sverige är ett av världens fritidsbåts-tätaste länder och har ca 860 000 st. fritidsbåtar. 80% av dessa är byggda före 1980, d.v.s. snart 40 år gamla.
70 % av Sveriges båtar är små roddbåtar och skulle vara hanterbara att lämna på en kommunal återvinningsstation, men det är inte möjligt eftersom småbåtar inte räknas som hushållsavfall. Båtägaren är därför hänvisad till att själv betala för att bli av med sin uttjänta båt hos Båtretur.
(Källa: Transportstyrelsen; Båtlivsundersökningen 2015)
Kommentar från Sweboat på SBUs debattartikel gällande båtåtervinning
Båtbranschen jämförs ofta med bilbranschen, så även i den debattartikel som SBU skrivit.
Bilbranschen omsätter minst 100 gånger mer än båtbranschen och har därför helt andra resurser för att t ex bygga upp återvinningssystem. Bilar har dessutom ett stort återvinningsvärde i form av metaller, vilket gör att kostnaden för återvinning är mycket blygsam. Det finns en affär i att återvinna bilar.
Bilar har dessutom betydligt större påverkan på miljön, blir ”kvarglömda” i skogen och är fem-sex gånger fler till antalet.
Ännu så länge är uttjänta båtar inte ett problem – men det kommer bli. Därför har vi tagit en hel del initiativ, i syfte att vara så förberedda som möjligt när behovet av återvinning tar fart.
Att just båtbranschen skulle undslippa ansvar i återvinningssammanhang är det knappast någon som förväntar sig, men en faktor gör det hela lite mer komplext med båtar; deras livstid är mycket lång. Det innebär att båtar som nu börjar närma sig slutet i livscykeln, den båttillverkare som producerade båten, finns knappast kvar på marknaden. Att dagens producenter ska ta ansvar för gårdagens båttillverkare är varken rimligt eller rättvist. I tillägg så är de allra flesta båtar tillverkade i plast och glasfiber och det har i dagsläget inget värde i återvinningsprocessen. Men det forskas mycket just nu kring detta och vi ser fram emot hållbar lösning.
Sweboat har tillsammans med Stena Recycling och Båtskroten Sverige startat det rikstäckande återvinningssystemet ”Båtretur”, vars främsta syfte är att ta hand om uttjänta båtar till minsta möjliga kostnad.
Ingen i systemet ”Båtretur” tjänar några pengar på verksamheten, det ska man ha klart för sig!
Det är snarare så att vi undrar hur länge vi kan hålla ut om vi inte får någon form av stöd av en statlig skrotningspremie för att få bort de allra äldsta båtarna från marknaden – de, vars tillverkare inte finns kvar längre, för det var så oerhört många år sedan de byggdes.
Som SBU mycket riktigt skriver så skulle 70% av alla uttjänta båtar kunna lämnas på den kommunala återvinningsstationen, så härmed uppmanar vi berörda beslutsfattare att tillse att man ska kunna få kunna lämna sin lilla båt där.
Mats Eriksson, VD i Sweboat – Båtbranschens Riksförbund
Kanske man kan tjäna pengar på gamla båtar. Jag har under en längre tid funderat på att bygga mig en egen flytbar båtlyft för att hindra påväxt på skrovet. Kanske är det möjligt att av gamla båtskrov skapa båtlyftar som går att sälja kommersiellt för att finansiera skrotning och som dessutom förbättrar miljön med lägre bränsleförbrukning på motorbåtar.