Jag minns det ända från barndomen, då farsan och andra gubbar snackade och planerade och slog följe för att titta på vissa grejer och se på nyheter och fundera och drömma sig bort. Emellanåt kom de tillbaka med någon pryl de köpt som skulle vara bra att ha, men som oftast inte kom till användning.
Det är någonting mycket speciellt med båtmässorna.
Nu går man själv minst en gång om året och gör samma sak. Tittar. Drömmer. Funderar. Och snackar. Det är otroligt mycket snack på alla båtmässor, och det gäller inte bara försäljarna som står där med huvudvärk redan efter ett par dagar.
Båtarna blir större och dyrare. Motorerna starkare och kostar mer. Segel, tampar flytvästar och elektroniska tillbehör mer finurliga och med högre prislappar.
Det kan bli för mycket för den mest inpiskade båtolog till slut, och känns närmast befriande att upptäcka en enstaka folkbåt eller gammaldags träsnipa mitt i all glans och vräkighet.
Mera sällan kommer riktiga och epokgörande nyheter. Jo, några envisa uppfinnare hittar man oftast, men de flesta försvinner i båthistoriens svallvågor och dyker inte upp året därpå.
I år hängde jag således mest vid veteranbåtarna. Det är en imponerande att se hur mycket tid och arbete entusiasterna kan lägga ned på det som annars hade blivit gamla vrak. Och man blir gladare av att se en restaurerad liten racerbåt med 50 år på nacken än många av de futuristiska flytetygen som kostar miljoner.
Till sist hamnade jag i mässans undervegetation. Ni vet, de där stånden där de säljer hemkokta rengöringsmedel, flexibla toaborstar och japansågar. En del av dem som står där är en slags knallar som dyker upp i alla möjliga sammanhang.
Toffelförsäljaren erbjuder fotanalys. Under skylten med texten ”Båtmat när den är som bäst” står en man med travar av sardinburkar. I den här avdelningen säljs korvar och plastlådor med lock, bubbelpooler och bastutunnor, grekiska oliver och godisremmar i alla regnbågens färger. Plasttallrikar illustrerade med fullriggare, filtar med farleder, muggar med underliga budskap, massageapparater och små fyrkopior tillverkade i Sydostasien.
En del besökare ägnar inte dessa utställare en tanke, än mindre ett besök. Ändå fyller de en närmast demokratisk funktion som också håller båtmässorna ekonomiskt flytande. Nästan vilka som helst av besökarna har nämligen råd att köpa något här. Och båtliv – i ordets bredaste mening – omfattar ju faktiskt oändligt mycket mer än bara båtar och alldeles nödvändiga tillbehör.
Bildtext: Bertram 25 Sport Fisherman från 1969 är byggd av Riva i Italien eftersom varven hade samma ägare redan då. Båten på bilden ägs av ett par i Stockholm. Den är i originalskick förutom motorerna, som är bytta från Chrysler V8/M80 till MerCruiser V8/350.
