I den nya rapporten ”Fiska för framtiden” kartlägger Naturskyddsföreningen bottentrålningens omfattning och konsekvenser i svenska havsområden. Resultatet visar att bottentrålning är den mest använda fiskemetoden i svenska vatten.
Naturskyddsföreningen har listat de vanliga matfiskar och skaldjur som fiskas med bottentrålning. Bottentrålning är också den huvudsakliga anledningen till att många långlivade och ovanliga arter minskat och försvunnit från svenska havsbottnar.
– Vi har sammanställt aktuell forskning om bottentrålning. Forskare och myndigheter är eniga om att trålningen har en förödande inverkan på såväl bottenlevande växter och djur som framtidens fiskbestånd. När forskare återvände till platser på västkusten där man tagit provfångster för sjuttio år sedan, fick de bara upp hälften så många arter som då. Det är oerhört alarmerande, säger Mårten Wallberg, vice ordförande i Naturskyddsföreningen.
Naturskyddsföreningen vill ha en förvaltning som gynnar skonsamma fiskemetoder både för att få högre biologisk mångfald och för produktionen av matfisk.
Bottentrålning innebär i korthet att en gigantisk tratt dras över havsbotten. I tratten hamnar allt som finns på botten inklusive många djur som man egentligen inte är intresserad av att fånga. Havsbotten blir också utjämnad och livsmiljön enahanda. Sediment och miljögifter rivs upp, virvlar i vattnet i veckor och sprids till djuren i vattnet. I Östersjön påverkas torskägg och artens möjlighet att fortplanta sig minskar.
Naturskyddsföreningens kartläggning visar att en mycket stor andel av vanliga svenskfångade matfiskar och skaldjur bottentrålas:
Nordhavsräka, 100 procent
Siklöja (löjrom), 88 procent
Torsk fångad i Östersjön, 74 procent
Havskräfta, 68 procent
– Vi vill tydliggöra hur omfattande problemen med bottentrålningen är. De flesta konsumenter vet antagligen inte att fångstmetoden för vanliga fiskar och skaldjur bidrar till skövlade havsbottnar och att bottenlevande arter försvinner. Den enda möjlighet som finns idag för konsumenter som vill undvika fisk som bottentrålats är att välja KRAV-märkt, säger Mårten Wallberg. Dock finns idag inga alternativ för bottentrålad räka även om lyckade försök gjorts med burar.
Naturskyddsföreningen uppmanar nu politikerna att förändra förvaltningen av Sveriges kustnära havsområden. Trots att de flesta politiska partier i svar på frågor från föreningen sagt att de vill ta tag i problemen med bottentrålningen, händer ingenting.
– Det finns mycket goda möjligheter för regering och myndigheter att förändra fisket i de havsområden som Sverige förvaltar. De kan, till att börja med, besluta att flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil, omförhandla fiskeavtalen med våra grannländer och på olika sätt uppmuntra det hållbara fisket som bedrivs med garn, krokar och burar, säger Ellen Bruno, sakkunnig i marina ekosystem och fiske vid Naturskyddsföreningen och medförfattare till rapporten.
Naturskyddsföreningens tre viktigaste krav:
1. Gynna det skonsamma fisket med fångstmetoder som inte skadar havsbotten, river upp sediment och har stora bifångster, till exempel burar, garn och krokar.
2. Förbjud bottentrålning i alla marint skyddade områden som Kosterhavets nationalpark, Gullmarsfjorden och Bratten.
3. Vänd på perspektivet – ta de första stegen mot att förbjuda bottentrålning i alla svenska farvatten genom att enbart tillåta trålning i utpekade bottentrålningsområden efter miljökonsekvensanalys.
>Ladda ner och läs hela rapporten ”Fiska för framtiden – om bottentrålning i svenska vatten och vad som kan göras för att minska den”
Kort fakta om bottentrålning
Trålöppningen på svenska bottentrålar varierar med målart och motorstyrka men de kan vara mellan 25 och 150 (dubbeltrålar) m breda och mellan 1,5 och 10 m höga för kräftdjur. Två ”trålbord” spänner ut trålens öppning och plöjer fåror när de dras över havsbotten. Stora flöten håller trålens mynning uppe, medan tyngder håller ner trålbotten mot havsbotten. Beroende på trålbordens utformning, storlek och tyngd varierar djupet av fårorna som trålborden efterlämnar. De är ofta 5-10 cm djupa men det kan vara så djupa som 50 cm och upp till 1 meter breda.
En trål som är cirka 40 meter bred river upp ett moln av bottensediment som kan vara 18 m högt och 150 meter brett. Totalt virvlar 9 ton sediment upp utmed en 1-2 km lång trålsträcka. De minsta partiklarna kan finnas kvar och sväva i vattnet i veckor.
För att muddra havsbotten eller att ta upp sand från havet, föregås tillståndet av en strikt miljöprövning. Bottentrålning, som skapar samma typ av problem och skador, men över mycket större områden, tolereras helt utan motsvarande restriktioner.
