Sjöfartsverket hade rätt att ställa storlekskrav och övriga tekniska krav på de räddningshelikoptrar som upphandlades 2012. Det konstaterar Konkurrensverket i sin utredning, skriver Sjöfartsverket i en pressrelease.
Pressmeddelande:
– Det är bra att en oberoende granskning kommer fram till slutsatsen att Sjöfartsverket hade rätt att ställa de tekniska krav vi gjorde gällande bland annat storlek på helikoptrarna. Konkurrensverkets utredning visar att upphandlingen i huvudsak var korrekt. De två upphandlingstekniska frågorna som Konkurrensverket kritiserar tar vi till oss av. De har dock inte haft någon inverkan på resultatet av upphandlingen, säger Lisa Lewander, chefsjurist på Sjöfartsverket.
Även kritiken mot Sjöfartsverkets bristande dokumentation har Sjöfartsverket förståelse för och ett förbättringsarbete kring just dokument- och ärendehantering har påbörjats.
Konkurrensverket ger Sjöfartsverket kritik inom tre områden. Det handlar om förhandling om kontraktsvillkor, krav på två stycken namngivna varumärken på utrustning till helikoptern samt brister i dokumentationen.
– Kontraktet byggde på AgustaWestlands standardvillkor, som vi uppfattade mer än väl uppfyllde våra krav. I och med detta tillkom villkor som inte var kända för de andra potentiella leverantörerna. Där kan vi anses ha brustit i vår affärsmässighet, men däremot har inga leverantörer missgynnats eftersom kravet var lika för alla, säger Lisa Lewander.
– När det gäller kraven på vinschar och strålkastare är det viktigt att komma ihåg att upphandlingen rörde räddningshelikoptrar. För att beskriva en funktion för vinsch och strålkastare använde vi två etablerade och för räddningsverksamhet optimala varumärken. Att använda de två varumärkena utgjorde inte någon begränsning för valet av helikopterleverantör, eftersom samtliga tillverkare kan leverera utrustningen, säger Lisa Lewander. Konkurrensverket anser dock att vi borde ha formulerat oss på ett annat sätt och inte hänvisat direkt till märkena.
Konkurrensverket konstaterar också att dokumentationen av kontakterna med leverantörerna har varit bristfällig. Sjöfartsverket har förståelse för den kritiken.
– Man ska ha i minnet att Sjöfartsverket hade haft ett nära samarbete med en av de tre möjliga helikopterleverantörerna, Sikorsky, under lång tid. Sjöfartsverkets behov av nya räddningshelikoptrar var välkänt av Sikorsky. Norrlandsflyg, som tidigare opererade räddningshelikoptrar på uppdrag av Sjöfartsverket, hade också tecknat ett optionsavtal avseende köp av nya räddningshelikoptrar från just Sikorsky. Sedan främst tre olika räddningshaveriutredningar från Statens Haverikommission förändrat kraven för sjö- och flygräddningen behövde Sjöfartsverket skaffa samma kunskapsbas om AgustaWestland som man hade för Sikorsky. Det förklarar i huvudsak kontakterna mellan Sjöfartsverket och AgustaWestland, säger Lisa Lewander.
– Vi tar till oss Konkurrensverkets kritik om bristande dokumentation av kommunikationen med våra leverantörer. Sjöfartsverket har inte levt upp till de rutiner och arbetssätt som normalt används gällande kontakterna med helikopterleverantörerna. Det berodde på att Sjöfartsverket övertog upphandlingen från en privat aktör, Norrlandsflyg, och det utsatta läge som helikopterverksamheten befann sig i 2010-11. Kontakterna har dock inte gynnat någon specifik leverantör, säger Lisa Lewander.
Bakgrund
2012 genomförde Sjöfartsverket en upphandling av sju nya räddningshelikoptrar, bland annat efter rekommendationer från Statens Haverikommission. Processen att upphandla nya helikoptrar inleddes redan 2008 av Norrlandsflyg, som då flög räddningshelikoptrar på uppdrag av Sjöfartsverket. Sedan vintern 2010 var huvudalternativet helikoptermodellen AW 139. Efter att Norrlandsflyg bytt ägare visade det sig att bolaget inte hade ekonomisk möjlighet att köpa nya helikoptrar.
Under vintern 2011 tog Sjöfartsverket över ansvaret för anskaffningen, och från den 1 november 2011 övertog myndigheten även aktierna i moderbolaget som ägde Norrlandsflyg. Det fanns dock osäkerhet kring halva flottan av de dåvarande räddningshelikoptrarna. Dessutom pekade tre utredningar från Statens Haverikommission entydigt på att kapaciteten för de dåvarande svenska räddningshelikoptrarna var otillräcklig.
Marknaden för räddningshelikoptrar är starkt begränsad. Det finns ett fåtal möjliga helikoptermodeller att välja mellan. Nästa modell i storleken efter Sikorsky S-76, som dittills använts, är AW 139.
Fakta om räddningshelikopterverksamheten
Sjöfartsverket är ansvarig myndighet för svensk sjö- och flygräddning. En viktig del av verksamheten är helikoptertjänsten.
Räddningshelikoptrarna används huvudsakligen för räddningsinsatser både till sjöss och över land. De finns på fem stationeringsorter längs med den svenska kusten (i Ronneby, Visby, Göteborg, Norrtälje och Umeå).
Besättningen består av fyra personer (två piloter, en vinschoperatör, en ytbärgare). Helikoptrarna är i beredskap dygnet runt under årets alla dagar och ska kunna påbörja en insats inom 15 minuter efter att besättningen larmats. Besättningen tjänstgör en vecka i taget och bor på basen under hela tjänstgöringstiden.
Sjöfartsverket har betalat 87 miljoner euro (cirka 810 miljoner kr) för de sju AW 139-helikoptrarna. Sjöfartsverket är ett affärsdrivande verk som till största delen finansieras av avgifter från handelssjöfarten. Verket får inga anslag för investeringar.
Så användes räddningshelikoptrarna under 2015
Antal människor undsatta med SAR-helikopter: 111
Antal larmtillfällen: 423
Antal larmtillfällen med räddningshelikopter för sjö- och flygräddning: 316
Antal larmtillfällen med räddningshelikopter med annans ansvar (till exempel kommunal räddningstjänst): 107
Fakta AW 139
Längd: 16,66 m (med roterande rotor)
Höjd: 4,98 m
Rotordiameter: 13,80 m
Maxhastighet: 167 knop (310 km/h)
Maximal räckvidd: cirka 900 km
Maximal flygtid, sök: 4,8 timmar
Tomvikt: ca 4 850 kg
Max flygvikt: 6 800 kg
Utrustning: Dubbla jetmotorer, avisade rotorer, dubbla likvärdiga vinschar, dubbla livflottar med plats för totalt 34 personer, nödsändarpejl, AIS (fartygstranspondersystem), satellitkommunikation, utrustning för mörkerseende för hela besättningen, kraschsäkra stolar.
I texten står det att Sjöfartsverket är ett affärsdrivande verk. Detta stämmer inte . Sjöfartsverket är en myndighet organiserat som ett Affärsverk. Får alltså inte göra vilka affärer man vill och inte sätta vilka taxor man vill , allt reglerat i Regleringsbrevet och Instruktionen för Sjöfartsverket. Om de anställda tror att man är affärsdrivande så kan man förstå en del felaktiga handlingar.