I en ny studie, publicerad i Science, har forskare från Uppsala universitet upptäckt att tidiga utvecklingsstadier av fisk som är exponerade för mikroplastpartiklar förändrar sitt beteende och växer sämre, vilket leder till mycket hög dödlighet. Forskarna upptäckte även att abborrlarver som hade tillgång till mikroplastpartiklar valde dessa framför naturlig föda som zooplankton.
Mikroplastpartiklar (definieras som små plastfragment < 5mm) härrör från större plastskräp som bryts ned till mindre bitar, eller från tillverkade plastbitar av mikroskopisk storlek (finns bland annat i hygienprodukter såsom tandkräm och ansiktskrämer). De mikroskopiska skräppartiklarna når haven via sjöar och vattendrag och ansamlas i höga koncentrationer i grunda kustområden.
Den stora utbredningen och ansamlingen av plastskräp i världshaven är idag ett allt större problem, och vår förståelse för hur mikroplaster kommer att påverka den marina faunan är begränsad. För första gången, så har forskare nu kunnat visa att utvecklingen av fiskars tidiga livsstadier är hotad av mikroplastföroreningar.
– Fiskar som är uppfödda i olika halter av mikroplastpartiklar påvisar försämrad utkläckning och onormala beteenden. Mikroplastnivåerna testade i den nuvarande studien är liknande de som är funna i många kustnära områden i Sverige och resten av världen idag, säger marinbiologen Oona Lönnstedt, som är förstaförfattare till artikeln.
Abborrlarver som var exponerade för naturligt förekommande koncentrationer av mikroplastpartiklar av polystyren visade försämrad tillväxt. Författarna till studien fann att detta var relaterat till larvernas födoval eftersom abborrar som hade tillgång till mikroplastpartiklar endast åt dessa partiklar och ignorerade sin naturliga föda zooplankton.
– Det här är första gången vi ser att ett djur föredrar att äta plastpartiklar framför naturlig föda och det är oroväckande, säger Professor Peter Eklöv, medförfattare till studien.
– Larver exponerade för mikroplastpartiklar under sin utveckling visade även förändrade beteenden och var mycket mindre aktiva än fiskar som var uppfödda utan plastpartiklar. Vidare så ignorerade fiskarna som exponerats för mikroplaster doften av rovdjur vilka oftast inducerar naturliga antipredatorbeteenden hos unga fiskar, säger Oona Lönnstedt.
Avsaknaden av den naturliga responsen på rovdjurens doftsignaler gjorde larverna mycket mer utlämnade för rovjur. Det var till och med så att när abborrarna var placerade tillsammans med ett vanligt förekommande rovdjur (gädda), så var fiskarna som exponerats för mikroplastpartiklar fångade och uppätna mer än fyra gånger snabbare än kontrollfiskarna. Alla abborrar som exponerats för mikroplastpartiklar var dessutom döda inom 48 timmar.
Om den beteenderespons hos fisk till mikroplaster som forskarna ser i experimenten kan översättas till en högre dödlighet i deras naturliga miljö, så kan detta ha direkta konsekvenser för återväxten och hållbarheten hos fiskpopulationer.
– Ökningen av mikroplastföroreningar i Östersjön och markanta nedgångar i populationsbestånden av kustnära nyckelarter som abborre och gädda har nyligen observerats. Vår studie föreslår en möjlig betydande faktor för den konstaterade nedgången och låga yngelöverlevnaden hos de strandnära fiskbestånden, säger Peter Eklöv.
– Om tidiga livsstadier av andra arter är påverkade av mikroplaster på liknande sätt som ger liknande effekter på arters dödlighet, så kan effekterna på akvatiska system världen runt bli mycket stora, säger Oona Lönnstedt.
De nya rönen betonar ekologiskt viktiga och tidigare outforskade effekter av mikroplastpartiklar på marina ekosystem och understryker behovet av nya metoder för att hantera mikroplastavfall eller alternativa nedbrytbara produkter som sänker utsläppen av plastavfall.
Studien, som publiceras i fredagens utgåva av vetenskapstidskriften Science, bör ses som en indikation på att mikroplaster kan ha betydande ekologiska effekter i många av världens hav. Dock, måste mer omfattande studier göras innan några långtgående slutsatser kan dras.
