Sjöhistoriska museet fördelar nu 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. I år får åtta fartyg del av stödet. Bland dem finns storslagna segelfartyg, klassiska ångfartyg och charmiga motorfartyg. Intresset för landets k-märkta fartyg är stort – årligen kliver 250 000 ombord.
Sjöhistoriska museet, som är en del av Statens maritima museer, fördelar årligen 1 miljon kronor till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg. Ekonomiskt stöd är starkt efterfrågat och i år ansökte 37 fartyg om totalt drygt 7 miljoner.
– Att bevara och använda historiskt värdefulla fartyg är en kostsam uppgift och det här stödet utgör normalt bara en mindre del av den totala kostnaden. Pengarna ska stimulera till bevarandeinsatser och engagemang som har kulturhistorisk inriktning, säger Claes Wollentz, intendent på Sjöhistoriska museet.
För museet är det viktigt att kulturhistoriskt intressanta fartyg kan bevaras och användas. Arbetet med detta engagerar ett stort antal människor, främst ideella föreningar runt om i landet. De historiska fartygen är viktiga för en levande kustbygd och skärgård och dragningskraften hos dem är stor. En undersökning som Sjöhistoriska museet nyligen har genomfört visar att 250 000 människor årligen kliver ombord på landets 130 k-märkta fartyg.
Fartygsstödet har delats ut av myndigheten sedan 1991 och kan i första hand sökas av ägare till fartyg som k-märkts av Sjöhistoriska museet. Beslut om fördelningen sker i samråd med Arbetets museum, Riksantikvarieämbetet, Transportstyrelsen och rikstäckande föreningar för historiska fartyg.
– Vi lägger vikt vid att stödet fördelas mellan olika kategorier av fartyg till exempel segelfartyg, ångfartyg och motorfartyg men vi tar också hänsyn till geografisk spridning så att fartyg från olika delar av landet finns bland mottagarna och att fartygen används på ett sätt som kommer många till glädje, säger Claes Wollentz.
Läs mer om Sjöhistoriska museets arbete med fartygsbevarande här.
Mottagare av stöd till bevarande av historiskt värdefulla fartyg 2016
Ejdern, ångfartyg, Södertälje, Stockholms län
Flottisten, ångfartyg, Rättvik, Dalarnas län
Harry, motorfartyg, Lysekil, Västra Götalands län
Herkules, motorfartyg, Göteborg, Västra Götalands län
Ingo, segelfartyg, Göteborg, Västra Götalands län
Isolda, segelfartyg, Göteborg, Västra Götalands län
Mina, segelfartyg, Lidköping, Västra Götalands län
Nalle, ångfartyg, Oskarshamn, Kalmar län
Kort fartygsfakta och fördelat stöd
Ejdern, Södertälje, 300 000 kr
Ejdern byggdes av Göteborgs Mekaniska Werkstad år 1880. Fram till slutet av 1800-talet trafikerade hon Göteborgs skärgård. Mellan åren 1898 och 1905 gick hon först i sjön Roxen och trafikerade sedan olika mellansvenska hamnar. 1957 såldes Ejdern till Södertälje stad. Hon var då i dåligt skick och hade också dålig lönsamhet. Flera olika intressenter försökte rädda henne men till slut beslutade man att sänka Ejdern i Landsortsdjupet. I sista stund räddades hon av några ångbåtsintresserade ungdomar och Södertälje stad skänkte Ejdern 1964 till en förening. Ur denna förening bildades Museiföreningen Ångfartyget Ejdern. Sedan 1976 går hon i trafik varje sommar och hon drivs fortfarande av ångmaskinen från 1880. Årets stöd ska användas till reparationsarbeten på ångpanna, skorsten, sotskåp m m.
Flottisten, Rättvik, 50 000 kr
Flottisten byggdes 1890 vid Härnösands mekaniska verkstad som inspektions- och lustfartyg för flottningschefen och flottningsföreningens ledning på Siljan. Flottisten drivs med en kompoundångmaskin på 110 hkr. På 1910- talet, när Flottningsföreningen var i behov av en ny varpbåt, byggdes Flottisten om för detta syfte och användes inom flottningen fram till 1964. På vårvintern 1966 sjönk hon vid sin förtöjningsplats ute på älven. Fartyget bärgades och såldes till en privatperson som utförde en renovering där såväl ångmaskin som vedeldad panna behölls. Sedan fartyget legat oanvänt från 1982 till våren 1993 sjönk det på nytt vid sin förtöjningsplats. Hon bärgades och såldes till nuvarande ägarna. Årets stöd ska användas till byte av bottenplåtar.
Harry, Lysekil, 30 000 kr
Bogserbåten Harry byggdes vid Brynäsvarvet AB Atlas i Gävle år 1887. Fartyget användes för bogsering av fartyg, pråmar och timmer. 1950 sålde Korsnäsbolaget fartyget som i och med detta genomgick en total ombyggnad. Det mesta utom delar av skrovet byttes ut. Bland annat tillverkades ett nytt däck och nya däckshus av plåt. Ångmaskinen byttes ut mot en 300 hkr Skandiamotor och hon blev därmed en av Mälarens kraftigare bogserbåtar. År 1993 skrev Föreningen L. Laurin köpeavtal och Harry kom till Lysekils hamn. Föreningens syfte är att bevara och bruka fartyget med dess Skandiamotor för att förmedla kunskap om en viktig epok i Lysekils historia samt verka för vidgad kunskap om fartygs vård och utrustning. Årets stöd ska användas till reparationer av spygatten.
Herkules, Göteborg, 50 000 kr
Motorbogserbåten Herkules byggdes 1939 på Öresundsvarvet i Landskrona för C. L. Hanssons Stuveri AB i Göteborg. Vid leveransen var Herkules en av Nordens starkaste isbrytande bogserbåtar med en Atlas Polar diesel med 750 hkr maskinstyrka. Hon var utrustad med en av de första KaMeWa propellrarna. Under de stränga krigsvintrarna utförde fartyget kustbogseringar och bröt isrännor på västkusten. I början av 1980-talet lades Herkules upp. 1985 övertog Klubb Maritim driften av fartyget och ”Föreningen Bogserbåten Herkules” bildades. Ekonomiskt stöd till reparationer och underhåll har kommit från företag och medlemmar. Idag ligger Herkules som museifartyg vid Maritiman och används för charterturer och beställningstrafik. Stödet ska användas till en fortsatt motorrenovering.
Ingo, Göteborg, 50 000 kr.
Ingo är byggd vid Sjötorps varv 1922 som tremastad skonare och är idag en av endast ett fåtal fartyg kvar med den typen av rigg. Redan från början hade hon en 1-cylindrig Bolinder som hjälpmaskin. Skrovet har klipperstäv och rund häck med utanpåliggande roder. Denna skrovform är idag relativt ovanlig. Ingo är en av de träbyggda motorseglare som gick längst i fraktfart, ända fram till 1970-talet. Sedan dess har mycket arbete lagts ned på att renovera och underhålla fartyget i regi av en ideell förening. Ingo används numera som ett populärt och uppskattat skolsegelfartyg och för chartertrafik. Årets stöd ska användas till byte av mesanmast.
Isolda, Göteborg, 250 000 kr
I augusti 1902 levererades Isolda till Göteborgsrederiet Korn & Kjellberg. Hon byggdes vid Lödöse varv, riggades som tremastad skonare och sattes tidigt i transocean trafik. År 1909 blev Carl Julius Ahlgren befälhavare ombord. Hans tid som skeppare på Isolda från 1909 – 1960 är unik inom svensk sjöfart. Familjen fanns alltid med, 4 barn föddes och växte upp ombord. Isolda ägs i dag av en förening som ska återställa fartyget i skick så nära ursprunget som möjligt. Avsikten är att hon åter ska bli ett seglande skepp, att användas för seglarskolor, ungdomsverksamhet, utställningar med mera. Årets stöd ska användas till tillverkning och montering av bl a mesanmast och bogspröt.
Mina, Lidköping, 170 000 kr
Mina är ett av Sveriges äldsta segelfartyg och den sista av typen Vänergaleas. Hon byggdes 1876 vid Fågelö gård, Torsö, på stranden för gårdens egna behov att transportera spannmål, kalk och ved. Mina riggades som galeas och har ett klipperskrov med liten akterspegel som kan härledas till den äldre nordiska skeppsbyggnadstraditionen. Första maskinen installerades 1914. Fartyget genomgick sedan den sedvanliga förändringen bestående av nedriggning, styrhytt, starkare maskin och större lastluckor. Hon gick i svensk fraktfart till 1959 därefter blev hon fritidsfartyg. 1994 köptes Mina av Vänermuseet som startade en stor renovering av fartyget vid Trellevarvet. År 1997 övertogs hon av föreningen Vänergaleasen Minas vänner i Lidköping som underhåller och använder fartyget. Årets stöd ska användas till byte av bordläggning.
Nalle, Oskarshamn, 100 000 kr
Bogserbåten Nalle byggdes vid Oskarshamns mekaniska verkstad 1923, där även ångmaskin och panna är tillverkade. Fartyget användes för bogsering och isbrytning av Oskarshamns hamn fram till 1963. Under andra världskriget nyttjades Nalle av marinen i Karlskrona. 1965 såldes fartyget till Stockholm och därifrån vidare till Göteborg 1979. 1984 kom fartyget till Köpenhamn och låg där i 16 år som husbåt. År 2000 köptes Nalle tillbaka till Oskarshamn. Huvudman är Föreningen s/s Nalle. Eftersom Nalle är byggd på Oskarshamns varv samt att även maskin och panna kommer från varvet och att Nalle varit hamnbogserare för staden så är fartyget ett levande minne av Oskarshamns industrihistoria. Nalle används vid olika arrangemang och lockar då stora skaror besökare. Årets stöd ska användas till byte av plåtar i bordläggningen.
