Aquaria Vattenmuseum har för första gången lyckats föda upp öronmaneter. Och de växer fort. På bara åtta veckor har de vuxit från ett par millimeter till tio centimeter. På tisdag kommer kullen, som består av 25 stycken öronmaneter, att flyttas ut i muséets tropiska utställning. Uppfödningen bidrar till att sprida kunskap om arten.
I mars lyckades Lisa Vestberg, en av landets främsta experter på maneter, odla så kallade lagunmaneter. Lisa hoppades att 2016 även skulle bli året för öronmanetbebisar. Och så blev det. Nu har Lisa lyckats föda upp öronmaneter av arten Aurelia labiata. Denna art är närbesläktad med den öronmanet som är vanligt förekommande i våra svenska vatten, Aurelia aurita. Kunskapen om öronmaneten är generellt låg, både bland allmänhet och forskare.
Den första kullen öronmaneter på Aquaria är ett resultat av flera månaders intensivt arbete. För att uppfödningen ska lyckas måste nämligen vattenflöde, temperatur, ljus och salthalt vara noga avvägt. Denna perfekta balans kan variera kraftigt både mellan arter och inom samma art och är därför svår att uppnå.
– Manetuppfödning är något av ett mysterium, berättar Lisa Vestberg, senior akvarist på Aquaria, men det är också det som gör den så fascinerande. Den första och hittills enda kullen med öronmaneter har vuxit så det har knakat i barnkammaren bakom kulisserna på Aquaria och på tisdag ska vi äntligen flytta ut dem i muséet.
På tisdag ca kl. 11:00 kommer öronmaneterna att flyttas ut till den tropiska utställningen. De kommer då att försiktigt lyftas över till sin nya kreisel, där flöden och salthalter kommer att mätas noga för att maneterna ska trivas.
Fakta om öronmaneten (Aurelia labiata)
Öronmaneten förekommer över hela världen men just arten Aurelia labiata har ett begränsat utbredningsområde och finns främst utanför Kaliforniens kust. Öronmaneten har fått sitt namn efter de fyra gultonade könskörtlarna på manetens rygg. I en skyddad miljö, som på Aquaria, kan öronmaneten bli ända upp till 40 centimeter stor och leva i 6 månader till ett år. Den består till 96 % av vatten och saknar de flesta organ, en hjärna till exempel. Öronmaneten verkar vara på uppgång i naturen men definitiva slutsatser om dess utbredning är svåra att dra. Troligtvis gynnas maneten av att haven blir varmare och mer övergödda. En annan förklaring är att människan har rubbat balansen i naturen, och många djur som naturligt äter maneter har försvunnit.
