Efter några dagars ihållande kyla har isarna nu vuxit till också i stora delar av mellersta och södra Sverige. Ett antal tillbud och drunkningsolyckor på is har tyvärr inträffat under den senaste veckan.
Snön som fallit under senare tid gör att isarna kan vara luriga och svårbedömda. Snön isolerar vilket gör att tillfrysningen går långsammare. Snön gör också att det kan vara svårt att se var isen ligger och var den är tunn eller där det kanske inte finns någon is alls.
Många på isarna
Under helgerna är det hög aktivitet på isar runt om i landet och det är många som tar chansen att åka långfärdskridskor, promenera eller fiska. Även där isen frusit till kan förhållandena växla fort. Vid starka vindar och plusgrader försvagas isen. Svagheterna är svåra att se och isen är som känsligast nära strömställen, t.ex. vid sund och bäckar, men också under broar, i vass och längs stränderna.
Sällskap och rätt utrustning
Då väderleken växlar och isen är olika känslig på olika ställen är det därför alltid nödvändigt att ha med sig både sällskap och rätt utrustning. I en majoritet av de drunkningsolyckor på is som inträffar varje år har den förolyckade vistats ensam på isen. Isdubbar, ispik, räddningslina, flythjälp (ryggsäck med ombyte) och mobiltelefon i vattentät förvaring är den utrustning som skridskoorganisationer och Svenska Livräddningssällskapet rekommenderar att man har med sig ut på isen.
Ispik
Ispiken används för att bedöma isens bärighet. Minst en ispik bör finnas i varje grupp på isen. Piken ska flyta och ha viss tyngd. En skidstav är ofta för lätt och klen att bedöma isen med. Många fiskare använder isborren för att bedöma isens tjocklek, men det kan vara en god idé att komplettera borren med en ispik när det är risk för svaga isar.
Isdubbar
Isdubbarna ska alltid vara med på isen. Isdubbarna ska sitta högt runt halsen utanpå kläderna så att du enkelt kan ta fram dem med handskarna på. I isdubbarnas hållare ska det sitta en visselpipa av plast och utan kula som kan frysa fast. Med visselpipan påkallar du lättare hjälp än genom att ropa.
Det är viktigt att veta hur man skall använda isdubbarna, prova dem. Lossa dubbarna med handskarna på, lägg dig ner och dra dig fram på isen. Då behärskar du greppen bättre om det blir allvar. Men det är inte självklart att man klarar att ta sig upp ur vaken även om man har isdubbar. Därför är det viktigt med kamrater som kan hjälpa till med räddningslinor.
Räddningslina
Kamrater med räddningslinor är en absolut självklarhet ute på isarna. Det kan vara svårt att ta sig upp själv ur en vak, även med isdubbar. Då är en lina bra hjälp om olyckan är framme. Räddningslinan ska flyta och ha en kastpåse med en vadderad tyngd som gör den lätt att kasta långt. Linan skall bäras så att den är lätt åtkomlig, även när man ligger i vattnet. Den lösa änden bör vara fäst i ryggsäckens midjerem.
Minst två linor bör medföras i varje grupp men helst bör alla medföra en räddningslina. Öva gärna kast med linan. Det brukar behövas några försök innan man får in precisionen.
För mer information, se www.issäkerhet.se
