4 december, 2015

Havsbotten närmast Skåne relativt fri från gifter – värre längre ut

SGU publicerar nu en ny rapport om havsbotten utanför Skåne, från Kriegers flak till området sydöst om Ystad. Där beskrivs bland annat bottensedimentens karaktär, innehåll och utbredning, samt den geologiska utvecklingen i området. Informationen kan användas inom många områden för havs- och kustplanering, exempelvis för fiske, miljöbedömningar och byggnation i havet.

– Kartläggningen visar tydligt hur havsbotten söder om Skåne är relativt fritt från miljögifter. Det är endast i hamnarna och långt söderut utanför kustzonen som miljöföroreningar går att finna, säger Fredrik Klingberg, maringeolog på SGU.

Alarmerande är däremot de höga halter av DDT (Diklordifenyltrikloretan) som påträffas på botten längre ut från kusten. Förekomst och fördelning av DDT och andra organiska miljögifter går att finna i rapporten.

I rapporten dokumenteras också de stora sandavlagringarna som kartlagts söder om Sandhammaren. Dessa sandförekomster går att ta till vara. Så har också redan skett i och med att sanden används för att lindra erosionen vid Löderup.

Information om havsbottnen behövs som för att planera, skydda och använda våra kust- och havsområden, och för att uppfylla de marina miljökvalitetsmålen. Informationen behövs för att exempelvis kunna bestämma bärighet och grävbarhet och för att kunna bedriva en effektiv miljöförvaltning. I sedimenten på havsbottnen samlas näringsämnen (främst fosfor) som ofta spelar en nyckelroll för ett havsområdes näringsstatus. Havsbotten utgör livsmiljön för många organismer och dess egenskaper har stor inverkan på den biologiska mångfalden. Sedimenten på havsbottnen kan liknas vid historiska arkiv över miljöförändringar i havet som kan användas till forskning om Östersjöns historia och utveckling.