Det var för några år sedan, i samband med Roslagsloppet i Stockholms skärgård. Vi kom söderifrån, hade passerat Väddö kanal och låg och puttrade i Ortalaviken. Plötsligt tjöt det till och ett bjärt monster till pittförlängare, en stor gasturbinkatamaran, körde om oss i extremt hög fart, med bara några meters marginal i sidled. Om vi av någon anledning bytt kurs eller girat tvärt för någonting innan de passerade oss så hade det blivit en helvetes kollision.
Vi satt där nedstänkta och de omedelbara synpunkter vi gav uttryck för i vår lilla båt är direkt olämpliga för tryck. Köttederna och svordomarna skulle helt enkelt få vilken sjöscout som helst att rodna ner på halsen.
Men det är inte bara exhibitionister med gasturbiner som kör illa på sjön.
Det är ett förbannat vinglande överallt i skärgården.
Är folk mer nervösa nuförtiden? Ser de sämre? Har de för mycket apparater att hålla reda på? Eller är det bara för många människor som kör båt som inte borde göra det, innan de lärt sig några enkla grunder?
Oj, där kommer en båt rakt emot oss, vad ska jag göra nu? Svänger den, eller? Åt vilket håll? Och där kommer en från sidan!
Väjningsreglerna är enkla. Men med tanke på hur en del fritidsbåtskaptener agerar så verkar de inte ha en aning.
Motorbåt väjer för motorbåt som kommer från styrbord.
Motorbåt väjer för segelbåt som seglar.
När två motorbåtar har motsatt kurs väjer båda åt styrbord.
Segelbåt med vinden från babord väjer för segelbåt med vinden från styrbord.
Om två segelbåtar har vinden från styrbord väjer den som ligger i lovart, alltså ligger närmast vinden.
Upphinnande båt väjer alltid (ordentligt!) för båt som ska passeras.
I trånga passager håller mindre båtar undan för större. Alla ska väja för ankrade eller icke manöverdugliga båtar. Yrkessjöfarten bör alltid lämnas företräde.
När man väjer ska man inte fjutta fram och tillbaka, utan vara bestämd, så att andra båtförare tydligt ser vad man har för avsikter. Flera små kursändringar betyder osäkerhet och skapar förvirring.
Den som har företräde ska behålla kurs och fart, men om det föreligger uppenbar risk för kollision är alla inblandade skyldiga att göra allt för att undvika en olycka.
Vanligtvis är det enkelt att avgöra om man befinner sig på kollisionskurs med en annan båt. Man tar ett siktmärke på den egna båten i rak linje med den andra båten. Om den andra båten ligger kvar på samma linje medan båtarna närmar sig varandra så blir det kollision, om ingen väjer.
Den som vill studera hur det kan gå när erfarna yrkesseglare gör fel mitt ute på havet kan läsa om kollisionen mellan passagerarfartygen Stockholm och Andrea Doria år 1956.
Kommentarer
Robert A. avslutar sin mustiga betraktelse över vissas väjningsbeteenden med att referera till "yrkesseglarna" på Andrea Doria o. Stockholm. Vore inte fartygsskepparna eller yrkessjöfararna en mer pedagogisk benämning? Jag fattar inte hur man kan mena att fartyg som framdrivs med maskineri och dieselolja är seglare?
Eller röjer det ofta använda språkbruket en underlägsenhetskänsla gentemot seglare eftersom manövreringen av en segelbåt kräver mer av sjömanskap och båtkänsla, än av den som har ett gashandtag att hålla sig i?
Det kan synas ologiskt men det är faktiskt så att ordet "segla" inte bara betyder att färdas i båt som drivs av vinden. Många yrkessjömän använder ordet "segla" i betydelsen färdas i båt eller fartyg oavsett framdrivningsmekanism och eftersom i stort sett alla båtar och fartyg för yrkessjöfart i vår del av världen är maskindrivna finns så blir det i praktiken så att de seglar i maskindrivna fartyg. Man kan t.e.x. höra en ubåtsman säga att hen seglar ubåt. Att kalla en yrkessjöman för "-seglare" är lite ovanligare tror jag men helt logiskt om man betänker att yrkessjömannen själv säger att hen seglar maskindrivet fartyg. En inte helt logisk glidning i betydelse som inte är konstigare än en dammsugare som suger mer än damm eller en stor ficklampa som inte får plats i fickan.
Tanken om underlägsenhetskänsla är säkert fullständigt fel.
Artikeln handlade i huvudsak om väjningsregler. Man kan lägga till att en upphinnande båt är en båt som närmar sig en annan akterifrån så att riktningen överskrider två streck akter om tvärs. d.v.s. 90 +11,25 + 11,25 = 112,5 grader. Samma vinkel som gäller för en båts akterlanterna. Ser upphinnande båt ett sidoljus (vinkeln mindre än två streck akter om tvärs) så är han inte upphinnande, då gäller de andra reglerna.
Termen segla har positiv klang, det låter som en energisnål och miljövänlig verksamhet som den maskindrivna sjöfarten gärna vill förknippas med. Det är ganska vanligt att man t.ex. kan läsa om ett rederis seglationssäsong.
Termen kunde gärna få vara reserverad för renodlade segelfartyg enligt min mening.