En kompis på jobbet köpte en gammal snipa för några år sedan och for ut i skärgården. Han hade full koll på provianten, men ingen aning om navigation. Båten var således alltid väl stuvad med mat, öl och brännvin, men han tog aldrig med sjökort och kompass och andra grejer som kan vara bra att ha bland grynnor och skär.
”Jag kör efter andra båtar”, sa han. ”Det är alltid någon som ska till Sandhamn, eller något annat ställe, eller så kan man vinka och fråga folk om vägen”.
Helgerna blev händelserika för den nyblivne sjömannen. Det tog alltid tre gånger så lång tid som planerat att komma dit de skulle. Ankarlinan hamnade regelbundet i propellern. Motorn stannade flera gånger av bränslebrist. De smällde på grund och undervattenstenar med jämna mellanrum. Och ibland kunde han ligga och driva utan att ha en aning om var han befann sig.
”Hur ringer man sjöräddningen?” frågade han en mycket sen sommarkväll i telefon.
De var långt in i Mälaren och hade kört fast i en större anordning med fasta fiskeredskap. Det var beckmörkt och blåste ordentligt så båten for upp och ned, men gick inte att få loss.
”Lägg dig och sov”, sa jag. ”Njut av sjölivet, och ring tillbaka i morgon”.
Laxgarnen var inte gratis, så det blev en dyr historia för min gode vän när han väl fått hjälp att komma loss. Det blir gärna så när man ska segla den långa vägen till fullriggat sjömanskap.
På måndagen försökte jag lära honom några enkla knep. Solen står i söder runt tolvslaget. Mossor och lavar växer på trädens nordsida. Ska man ta ut en ungefärlig kurs kan man titta på klockan och multiplicera siffran för heltimme med 30. I verkliga nödsituationer kan man skorpnavigera. (Man skickar iland någon att köpa skorpor, och läser sedan på påsen vad ö-bageriet heter).
När jag hotade med släplogg och sextant gick han med på att skaffa sjökort, även om han av något skäl tyckte att de var krångliga. Slutligen övertygade jag honom att köpa en splitter ny GPS-plotter.
Han ringde redan på fredagskvällen:
”Du sa ju att man bara skulle knappa in stället man ska till. Men den där röda linjen går ju rakt över öar och skit!”
Jag påpekade stillsamt att han fick lov att köra runt holmarna, eller, ännu bättre, sälja båten och sitta hemma och spela sjömansvisor på grammofonen.
”Gamla Nordsjön” med Harry Brandelius till exempel. Eller ”Eldarevalsen” med Evert Taube. Om det var för uppsluppet kunde han alltid ge sig i kast med Åke Grönbergs version av ”Ensam på en krog i Hamburg”.
