Sjömanskap

Det kom ett mail från en seglare i bekymmer. Han har en 5½:a, en elegant och synbarligen mycket välskött klassiker, som han seglar så mycket han hinner. Det har gjort honom förbannad. På en del motorbåtsförare. Som ger blanka fan i att ta minsta hänsyn, och som inte kan stava till gott sjömanskap.

Två exempel:
1. Han ligger på kryss i en led med andra segelbåtar. Vinden är byig, skotning och uppsikt kräver konstant uppmärksamhet. ”Ligger med cirka tolv meter avstånd i sidled till nästa båt och beredd att väja om han får problem”.
Då kommer en upphinnande 45 fots motorbåt. Det finns tillräckligt med plats för att gå väl vid sidan av segelbåtarna, och det finns alltid möjligheten att sänka farten. Men motorbåtsföraren brakar fram mitt emellan segelbåtarna i 20 knop, med våldsamma svall som ställer till det för seglarna.
2. Han kör segelbåten för motor i cirka fem knop. En upphinnande större arbetsbåt kommer nästan ikapp honom. ”Jag börjar vifta för att göra honom uppmärksam”. Tio meter bakom segelbåten gör arbetsbåten en minimal kursändring och passerar med tre meters marginal mellan båtarna. Seglaren har inte en chans att parera de grova svallen.
Seglaren undrar nu om den här sortens drumlar bara vill jävlas, om de inte har någon kunskap eller om de bara struntar i vad som kan hända andra människor på sjön.
Jag är benägen att instämma i frågeställningen. Är man stor ska man vara snäll.
De som kör som idioter ger bara argument till förespråkare för den larviga alkohollagstiftningen, klåfingriga politiker och tyckare som inte kan skilja en balja från en talja.
Med det sagt vill jag också be sommarens kajakpaddlare att använda lagstadgad belysning när de korsar öppna vatten i skymning eller mörker. Om det sjöar på natten syns de inte ens på radar. De riskerar därmed inte bara sina egna liv, utan också att förstöra livet för den båtförare som kör på dem.
Robert Aschberg